Tandläkaren.

Jag gillar verkligen min tandläkare och hans tandsköterska. Det betyder inte att jag gillar att besöka dem...

Jag laddar upp varje vår inför den här undersökningen. Sedan jag fick min bettskena för några år sedan har tandläkarräkningarna varit förhållandevis billiga. Förra året betalade jag bara undersökningskostnaden och lite polering. Rekord! I år hade jag därför räknat med stor räkning. Till min förvåning var det idag bara ett par saker att fixa. Så lite att jag hann med det under undersökningstiden. Hurra! Den glada känslan kändes i hela kroppen ända tills jag låg där i stolen och helt plötsligt fick otroligt ont. Fraktur i lagning hade lett till karies bakom sprickan och kariesen hade tyvärr gått ända in till pulpan... Fram med lasern och bränna lite. Så far, so good. Tandroten var i alla fall inte död än! Däremot är hela området runt den tanden inflammerat och när tandis var där och rotade började nerverna protestera. Ajajajajaj! Jag fick smärtstillande redan på plats, men jag hade så ont att jag knappt kunde gå till tunnelbanan.

Väl hemma uppmanade den hårt jobbande maken mig att ta ett varmt bad. Det var precis vad som behövdes. Nu bultar det bara lite och den där "värre än att föda barn"-smärtan har gått över. Jag har fått återbesökstid redan i eftermiddag för att tandis ska kontrollera hur jag mår och om jag ändå måste rotfylla tandeländet.

Nu ska jag sluta klaga och börja jobba istället. För er som vill lyssna till passande musik kommer här en riktig schlagerdänga i ondskans tecken.

Lördag.

Igår var det ännu en sådan där dag som gick i ett, nästan utan paus. Sonen skulle upp kl. 6.30 för att komma iväg på klassresa och sedan bara fortsatte det. Som en kul avslutning gick vi på BYU Young Ambassadors show i Universitetets aula. Tänk vad sprudlande livsglädje kan göra för humöret!

Sötaste tjejerna.

Facebook, familj, vänner och bekanta.

Facebook är rätt kul ändå... Jag hittade en av de urgulliga pojkar jag var barnvakt till under mitt år i Palo Alto. Jag har undrat vad som hände honom och hans familj. Tyvärr är det ju omöjligt att hålla tät kontakt med alla människor man träffar och tycker om!

Hur gör ni? Vilka lägger ni ner energi på att hålla kontakten med? Är det bättre att odla nära kontakt med några få, eller är många bekanta att föredra? Det känns som att det absolut viktigaste för mig är släkten (min familj, makens familj) och ett fåtal nära vänner. Det är till dem tiden räcker till. Förutom det finns det ett stort nätverk med vänner och bekanta som jag tycker mycket om. Några av dem kan jag av naturliga orsaker inte träffa så ofta (bor långt borta, är mycket upptagna), men de är ändå viktiga för mig.

Jag hoppas att ni som läser det här får en härlig helg. Det tänker jag ha. Om ni bor i närheten av Stockholm tycker jag att ni ska ta er till Familjedagen i Kungsan!

Uppdaterat: J skickade en intressant länk. Här finns faktiskt åtminstone ett svar på min fundering.

En finfin tävling!

Den här tävlingen kan i alla fall inte jag låta bli att vara med i. Lotta har en trevlig butik som heter Många Rum. Om om ni går till Lottas blogg finns det chans för er också att vinna något fint från butiken. Lycka till åt oss alla!

Jag har scrappat.

Det har till och med blivit en hel del den här veckan. Jag kollade in vad Scrapbooking mm vill ha in till sitt septembernummer och pysslade ihop flera layouter. Inspiration och motivation har varit svårt att hitta under ganska lång tid, så jag har njutit av känslan att bara låta pysselfingrarna dansa över skrivbordet! När framkallade jag sist några foton? Kommer inte ihåg. Vår skrivare funkar inte heller och har inte gjort på flera månader, så jag kan inte skriva ut något själv. Nu fick det duga med fotografier som legat i mappen länge. Det är mest allmänna foton som jag hade tänkt använda vid demonstrationer, men om man ser dem varje gång man letar efter något att scrappa förlorar de liksom sin charm. Har ni också upplevt det?

Hur som helst höll Elizabeth i en skissutmaning i AMLT:s blogg idag och till den fixade jag också en sida. Så här blev den. Jag har inte direkt uppdaterat mitt scrapmaterial, men det känns härligt att kunna leta efter färger och känslor då jag ska plocka ihop det jag vill använda till en sida istället för att använda material bara för att det är nytt. Fast nog känner jag att jag skulle vilja uppdatera mitt lilla förråd med vit och svart kartong i letter-storlek. För att lösa problemet med att inte ha någon vit kartong till fotomattor använder jag mig av fula, mönstrade pappers baksidor. Funkar ausgezeichnet!

Alltså, allvarligt!

Sonen är lite av en periodare när det gäller musikutövande. Allt eller inget. Ibland blir han nog trött av allt sjungande i skolan, men andra gånger är det precis det som sporrar. Idag lånade jag en pianobok till honom på biblioteket. Han ville gärna lära sig temat till Björnes magasin tvåhändigt, så det blev till att fixa Jan Utbults Pianobus 3. När vi kom hem efter en lång dag satte han sig genast i sitt rum och fastnade för en annan låt i boken. 80-talskänslan måste han ha haft med sig då han kom till jorden, eller också har han bara blivit hjärntvättad av sina föräldrar. Han lyssnade en gång på cd:n som följde med notboken, letade upp rätt ljud på synthen och blev liksom som en i Van Halen. Det var bara det permanentlockade håret och de snygga kläderna som fattades! I wish you could have seen it. Jag blev alldeles tårögd och tänkte: "Jag har närt en liten hårdrockssynthare vid min barm..."

Lunch.

Jag älskar den här maten!