Utmaning

Jag har blivit utmanad av Jenny.

- Gå in i mappen mina bilder
- Gå till den sjätte mappen och välj sedan den sjätte bilden i den aktuella mappen
- Släng upp bilden på bloggen och skriv något om den
- Utmana sex andra personer och länka till dem, samt tala om för dem att dom är utmanade



Ja, det här fotot var ju inte så kul. Jag antar att jag tagit kort på kortet för att visa upp det här i cyberrymden. Ah! Kom på att jag älskar att guldembossa. Det måste jag göra snart igen!

Själv utmanar jag:
Hattifnatt
Pernilla
Lindzi
Tina
Zarah
Myamia

Hm. Ska det va' så?

Jag funderar inte på att operera mig. Speciellt inte efter att ha sett de här bilderna. "Jaa, jag har också doktor Näsklämma, men nu letar jag efter någon som kan plocka in lite deg i läpparna så jag kan se så där svulstigt plutmunnig ut. Doktor Anka? Jo, hon är bra har jag hört."

Jag hyllar skönhet och tycker att det finns så många vackra människor, människor som ser bra ut på sina personliga vis. Tyvärr har det tillkommit en extra "art" som inte riktigt tillhör. Homo Sapiens Fejk. Det tråkiga är att det ofta är de som står som förebild för alla oss andra, det är dem vi jämför oss med. De borde bara få frottera sig med liksinnade. Här till exempel. (Där händer allt av vikt och värde i vårt underbara land, eller hur var det nu igen?) Om de bara var med varandra och inte var med i alla tidningar, alla filmer och alla tv-program som finns kanske jag äntligen skulle kunna njuta av att ha en kropp som fungerar nästan precis som den ska, som har fött tre barn och upplevt många underbara saker istället för att tänka på att jag har för många kilon här och där. Vet inte. Vad tror ni?

OBS! Jag sätter mig inte på några höga hästar. Jag själv har slagits med min vikt sedan tonåren, men jag är så trött på det. Nu mår jag bra, äter bra, har en lagom mängd vardagsträning och ändå "duger" det/jag inte. Jag vet att jag inte är ensam och tycker att det skulle vara så fruktansvärt tragiskt om mina egna döttrar hamnade i samma trista cirkel.

Det här inlägget är nog på gränsen till för personligt, men jag har beslutat mig för att skriva ändå och hoppas att jag får några av era tankar tillbaka.

Edit: En artikel till (har MSN som startsida). Och så måste jag säga att jag funderar på hur man reagerar om man får ett stackars barn som liknar en och har varit så missnöjd med hur man såg ut. Ser man till att få barnets näsa/öron/kinder/bröst/vader opererade så fort man kan, eller inser man att "skönhetsfelet" inte var så farligt?

Hold on?

Jag är nog mer "Let go..." än "Hold on...", men den här är en klassiker. Älskar stämsång! Vill bara sjunga i kör med en massa stämmor och känna harmonierna. Ah! (Fast det här You Tube-klippet är live och det är inte så många som klarar att sjunga helt rent när de inte har hjälp av ett mixerbord. Inte de här tjejerna heller. ) Hm, den här låten är bättre, fast jag tror inte den blev så känd.

Viktiga frågor

1. Ska man duscha av sig dagens vedermödor det sista man gör innan sänggåendet eller väcker man livsandarna med en avrivning under vatten det första man gör då man stigit upp?

För mina två kusiner är valet självklart. Den ena påstår att folk som uträttat ett riktigt dagsverke duschar på kvällen och den andra påstår att man förbereder mötet med sina medmänniskor genom att "pimpa sig" på morgonen.

2. Hur ofta bör man byta sängkläder?

Hemma hos Oprah Winfrey byts det varannan dag. Jag vill också ha tjänstefolk som tar hand om mina fjäderlätta och mjuka sängkläder. Annars är jag glad om det byts varannan vecka här hemma. Då är det vi själva som tar hand om arbetet.

3. Hur ofta bör man uppdatera sig genom att ta del av nyhetsflödet?

När jag "hänger med" är en bieffekt att jag känner mig tyngd till sinnet. Undviker man Aftonbladet och Expressen slipper man den värsta sensationsjournalistiken, men de "fiiiina" nyheterna är minsann inte speciellt uppbyggliga de heller. Krig och elände, mord, åtal, frisläppta galningar, ekonomisk kollaps. Struntar man helt i nyheterna blir man ett tråkigt och ovetande sällskap då man försöker vara social, så det funkar inte det heller. Dessutom kan man missa viktig mammainfo (nya hot mot mina beloved kids) och det vill man ju inte. (Läs: ...vill jag ju inte.)

Och nu har jag ett liv att ta itu med, så mitt filosoferande får ta paus ett tag. Ha en fin dag!

Stora bloggpriset

Två av mina favoritbloggar som inte har med pyssel i någon form att göra vann Stora Bloggpriset i sina respektive kategorier. Bra jobbat, Frida (Husmusen) och Mattias och co. (Moderskeppet)!

Thailandsminnen

Till dagens skiss hos Swescrap gjorde jag den här layouten om diverse toaproblem i Thailand. Nästan allt var perfekt på den där semestern, men magsjuka var inte speciellt kul. Ser nu att texten är dåligt skriven rent språkligt, men budskapet går väl fram ändå.

Draperiet klart...

... men ni får inte se det än. Jag kom på att jag inte hade krymt tyget och har mätt och fixat allt så noga, men med drag med klämmor istället för sådana man syr fast blev det så klart liiite för långt. Jag gillar inte att saker släpar i marken (om det inte är sådana där maffiga gardiner som ska bulla upp sig så där tjusigt på golvet) eftersom de bara samlar damm. Nu har jag alltså stoppat in det i maskinen på snabbprogrammet för att krympa tyget lite. Tror att det räcker med det.

Jag har rensat i ekonomin och fått stenkoll på mina pärmar. Jag är inte som min lillasyster som skriver upp varje liten grej de köper, men om man sparar alla sina kvitton i ett par veckor slås man av hur många inköp som faktiskt är onödigt dyra eller onödiga över huvud taget. Jag har tänkt mycket på det här sedan jag hade min köpfria vecka. Jag har blivit bättre och då var jag ändå ingen storshoppare innan. Trots det finns det mycket att förbättra! Ja, alltid finns det något att jobba med.