Grrrrr...

Utan internet i flera dagar. Funkar inte bra när två personer är beroende av nätet för försörjningen. Tele 2-servicen lämnar mycket övrigt att önska, minst sagt.

SL. Vilket skämt! Jag önskar det vore hållbart att köra in barnen till stan varje dag under vinterhalvåret. Det är synd om dem som så ofta får vänta, vänta, vänta, frysa, stressa, skämmas för sen ankomst och få en riktigt sunkig början på dagen. Deras skola är väldigt bra, men att de allmänna kommunikationerna är så dåliga känns urtrist! Måtte våren skynda sig lite...

För att inte alldeles tynga ner bloggen på detta sätt efter flera dagars tystnad måste jag i alla fall tala om att det är jättekul att ha min sportlovsfirande syster och hennes familj här. Det ger positiv energi till skillnad från de två ovanstående punkterna!

Invigning Segeltorpsskolan.

Det var fantastiskt, underbart roligt att se den nya, fina Segeltorpsskolan. Tänk, vilka härliga lokaler mina gamla kollegor har fått att arbeta i... Det var nog ingen som riktigt trodde att man skulle slippa de gamla barackerna. Kommunpolitikern som invigde skolan berättade att det här projektet hade varit på gång sedan mitten av sjuttiotalet. Galet!

Lika roligt som att se bygget, om inte roligare, var det att träffa gamla elever och medarbetare. Jag kände mig hemma och det sög lite i lärartarmen. För en kort stund längtade jag tillbaka. (Stunden var som sagt kort...)

Kameran hade jag med mig, men det blev bara två foton tagna. Så typiskt mig! Vid ballongsläppet vaknade jag till och kom ihåg att jag faktiskt hade kameran med mig. Jag fumlade upp den ur väskan och ballongerna hann nästan försvinna innan jag var färdig att närma mig avtryckaren. Så kan det bli.