Back to "normal"...

... whatever that is. På måndag börjar jag jobba igen. Jag har haft en fantastisk sommar, mår toppen och känner mig glad och full av energi. Nu saknar jag bara äldsta dottern som är på äventyr i några dagar till.

Under veckan som gick var jag ledare på en ungdomskonferens. Nu är jag alldeles utmattad efter en hel vecka med väldigt lite sömn, men det var det värt. Det har varit så roligt och givande! Ungdomarna har en del som jag saknar, men mest är jag faktiskt väldigt glad över den erfarenhet och visdom (Ha!) som jag har samlat på mig genom åren. En sak saknar jag dock. Ett naturligt brunt hår... Jag längtar efter frisörbesöket som står inskrivet i kalendern den 8 augusti. Oj, så fin jag ska bli! Haha.

Förresten håller jag på att jobba på en uppdatering av bloggen. Vi får väl se vad mitt pysslande leder till så småningom.

Oboy, vilket vackert väder!

Tittarstatistiken pekar rakt ner i backen. Jag misstänker att det har att göra med det underbara vädret (jag är själv dålig på att läsa bloggar nu) och att jag skriver allt för tråkiga inlägg. Förra sommaren bloggade jag väldigt sporadiskt och jag funderar på att återigen låta bloggen lida lite under de kommande månaderna.

I morgon överger jag familjen för att fira lillasysters student. Jag återkommer först på söndag kväll och jag antar att det inte blir många tillfällen för uppdateringar. Studenten... Det var tider, det! Jag har sett gamla foton på mig själv och kan konstatera att jag led av dålig smak redan på den tiden. Hujedamej! Fast dräkten jag hade sytt till studenten var riktigt snygg och hade sett ruskigt bra ut på någon med en annan kroppsbyggnad än den jag blivit välsignad med.

Dags att pyssla ihop några fler Glad Sommar!-kort till barnens lärare.

Fredagskort.

I morgon kommer min vän sedan 36 år hit med sina två barn. De ska "göra Stockholm" i fyra dagar och mellan allt turistande kommer de att sova här. Jag hoppas att de också har tid och ork att umgås lite! Vårt gästrum såg ut som om en tromb hade gått igenom det tidigare idag. Nu är det städat, rent och fint och en våningssäng och en tjock madrass står nybäddade och inbjudande. (Speciellt för mig som längtar till en stund på spikmattan...)

Av någon konstig anledning står nu en fin gammal björkhylla i hallen, Kalle Anka-samlingen och Bamse-samlingen ligger i IKEA-kassar nedanför trappan, ge-bort-kläder ligger i olika högar i vardagsrummet tillsammans med diverse skräp blandat med dyrbara diabilder, flera kassar med scrapsaker som ska skänkas bort till diverse organisationer ligger på schackbordet och makens viktiga pappershögar som har flyttat runt i huset i flera veckor har återigen hamnat i hans arbetssoffa under trappan. Men som sagt, i gästrummet är det väldigt fint...

Någon Annan får ett kort i vitt till Mors dag. Allt material utom vellum och stämpel från You Do.

Mors dag på söndag.

Jag vill bara påminna mig själv och andra om det är någon som tänker skicka något så det hinner fram i tid. När ni fixar med vad-det-nu-är-ni-gör kan ni också lyssna på Eric Whitacres Sleep.

Tisdagen den 24 maj 2011.

Lycka är en blå himmel med moln att drömma sig bort i.

Varför skulle man vilja flytta då man har ett så härligt ställe som Fruängen i sin närhet?

Och varför skulle någon välja att luta sig ut? Har man dödsönskningar hjälper nog inte den här lilla skylten...

Den här killen satt snett över mig och var så lik min lillebror att jag var tvungen att ta ett foto i fönstret då vi åkte i en mörk tunnel. Damerna borta i hörnet var alldeles uppspelta, på väg till Vårruset. Den solglasögde unge herr'n steg av och ett yngre par klev på. De pussades och bråkade och pussades och talade två olika språk (bildligt talat). Jag vet inte om jag tror på en framtid för dem... Killen skulle heja på tjejen (som också skulle springa Vårruset) och han hade mage att sitta och flippra på sin mobil då tjejen talade om "viktiga saker". Dessutom sa han att han inte egentligen orkade följa med. Bara en så'n sak! Jag tycker det är obehagligt att bli inbjuden i andras väldigt privata liv. Här funderade jag på vad jag skulle göra. Jag visste inte var jag skulle titta eller om jag skulle låtsas stiga av för att slippa vara med som en slags tredje part i förhållandet...

Anledningen till tunnelbanefärden var ännu en konsert på Musikaliska (f d Nybrokajen 11). Synd att närmaste vägen dit går från Östermalmstorg. That place gives me the creeps! En vacker dag ska jag bearbeta mina Stureplans- och NK-nojor.

Sex klasser och en flöjtensemble från Kommunala Musikskolan bjöd på en härlig och mycket varierad konsert! Allt från En vänlig grönskas rika dräkt till Adiemus och Carmina Burana.

Den afrikanska dans som dotterns parallellklasskamrater bjöd på var otroligt energisk och jag slogs av att alla faktiskt såg ut att ha roligt och att alla gjorde sitt bästa! Kvällens mest oväntade och uppskattade nummer om man ska döma av applådåskorna och jublet efteråt. Två av tjejerna i klassen hade varit koreografer och lärare och de hade lyckats med den äran. Jag kan inte ens i min fantasi tänka mig Jimmy, Ronny, Roger, Jens, Tommy, Micke och de andra killarna i min egen klass göra det här då vi gick i sexan.

Vi måste alltid ta några "efter konserten"-fotografier.

Jag har inga actions längre. Fotobehandling tar längre tid, speciellt om klockan är nio på kvällen och ljuset är alldeles dassigt.

Motivet är det i alla fall inget fel på!

Medan man väntar på att glaze ska torka...

... kan man berätta något roligt som att grannen har sin trädgårdsmästare på besök. Man kan också berätta att man är stressad till tusen, men inte till samma grad som den gamla klasskompis som har gått in i den berömda väggen och därmed hamnat på sjukhus. Förutom detta kan man berätta att Päronsplitt är godare än vad man kom ihåg och att Kalles kaviar lämnar en rutten eftersmak. Skulle inte dessa intressanta fakta räcka kan man också upplysa om att Den blomstertid nu kommer och att man tycker synd om alla stackars allergiker som mår dåligt av det gula damm som lagt sig som ett täcke över nejden.

Här blir du inte lurad!

Jag kan säga att jag har fått ett erbjudande om ett väldigt hedrande uppdrag, så nu sitter jag här och drar i mina gråa (visst ja, de är ju färgade) hår... Har svårt för att bestämma mig för hur jag ska göra och försöker väga för- och nackdelar mot varandra. Inte lätt!

Om precis ingenting.

Jag började bli lite bortskämd med det varma och sköna vädret. Nu blåser det kallt runt öronen igen och när maken försökte tvätta bilen i går gick det inte eftersom vattnet i slangen frös. Jo, men så kan det gå då man bor i ett köldhål och det är precis vad vi gör!

Jag har precis skickat iväg ett jobbuppdrag som jag hoppas närmar sig sitt slut. Jag älskar uppdraget, men nu hade jag en deadline som jag inte lyckades hålla. Det gillar jag inte... Jag tycker om att hålla tiden och att genomföra saker som jag lovat. Sådan är jag. Andra gillar mer "living on the edge"-konceptet. Att leva på det sättet skulle nog ge mig magsår. Eller möjligtvis andra problem.

Lilla S har samlat på ris på hemväg från skolan den senaste veckan. Riset står nu redo att bli klätt med fjädrar! Tyvärr hyser vi inte särskilt stort hopp om att riset ska utveckla sköna, gröna blad. Det är helt enkelt stendött, om än otroligt vackert.

Oj, så kul den här bloggen blev då!

Nej, här bloggas ingenting roligt eller intressant.

Det är min systers trettiosjuåriga födelsedag. (Om man skriver med bokstäver ser det mindre ut på något vis.) Hon hade velat vara här i närheten av storstaden och fira den, men tråkiga omständigheter gjorde att hon och resten av familjen fick stanna hemma. Hennes man hade i alla fall tagit sig från sjukhuset och hem för att ge henne frukost på sängen, så helt bortkastad var ändå inte dagen! För den delen kommer vi igen och firar henne ordentligt tillsammans med den numera trettioettåriga systern som hade magsjuka då vi skulle fira henne för en vecka sedan. Vad var det jag sa? Ingenting roligt...

Jag har kämpat med ett jobbuppdrag som inte riktigt velat sig under dagen, men nu tror jag att allt börjar falla på plats. Det känns så i alla fall. Hoppas!

Förresten var jag hos frissan en snabbis idag också. 25% rabatt är inte fy skam. Fast Umit var inte där (glömde fråga om han har slutat) och tjejen som fixade dottern så fin för ett par veckor sedan var inte riktigt lika haj på mitt hår. Suck.

Vad ska jag nu dra fram som kan kompensera denna klagolåt?

Jag ääääälskar Stephen Simmonds platta Anomie som jag liksom helt missade när den kom i december. Jag har lyssnat på den hela dagen blandat med Stefan Anderssons Teaterkungen. Två duktiga killar, helt olika genrer.

Så, kan jag gå och lägga mig nu?

Försäkringskomplettering...

... för vagnskador, Check. Jag har blivit lite extra noggrann med familjens försäkringar efter vår upplevelse med stor vattenskada i huset för några år sedan. Vill bara påminna oss alla om att inte skjuta upp saker, varken viktiga eller oviktiga.

Fredagstankar.

Jag jobbar. Det går ömsom fantastiskt bra, ömsom uselt. Att ha ett kreativt uppdrag är underbart, så roligt! Den enda nackdelen är att ibland blir det inte som man har tänkt sig och då kan det bli tvärstopp...

Sonen är hemma med samma sjuka som jag och äldsta dottern redan har klarat av. Som den blödiga mamma jag är fixade jag pannkakor till lunch. Visst påverkas hälsan till det bättre om man blir liiite bortskämd?

Annars är jag hjärtligt trött på sjukdomar. Cancer, hjärtsjukdomar, reaktiv artros, struma, ME och allt vad det är. Vill att alla ska få vara friska och må bra! Jag får kanske steka fler pannkakor och skicka till de som behöver?

När jag stod och diskade av stekpannan i köket såg jag mitt alter ego tillsammans med makens dito i fönstersmygen. Genusfräckt, men så mitt i prick när det gäller våra intressen och alltid lika inspirerande!

Här händer det grejer...

He?!

Internationella kvinnodagen och Fettisdagen firas gemensamt idag. Hahahahaha! När jag insåg det blev jag genast sprudlande glad trots att jag vaknade på ett rasande (kvinnligt) humör. Dagens ledmotiv får bli Avril Lavignes nya platta Goodbye Lullaby. Grattis alla fina kvinnor! Må ni njuta riktigt ordentligt av semlan idag.

Edit: Orkade inte lyssna på Avril trots hennes söta röst. Hon är helt enkelt för arg. Jag kan inte ta artister på allvar om det enda de har att komma med är en oändlig radda svordomar. Nej, jag får leta upp någon annan kvinna att lyssna på i stället. Någon som är lite så där lagom arg.

Grrrrr...

Utan internet i flera dagar. Funkar inte bra när två personer är beroende av nätet för försörjningen. Tele 2-servicen lämnar mycket övrigt att önska, minst sagt.

SL. Vilket skämt! Jag önskar det vore hållbart att köra in barnen till stan varje dag under vinterhalvåret. Det är synd om dem som så ofta får vänta, vänta, vänta, frysa, stressa, skämmas för sen ankomst och få en riktigt sunkig början på dagen. Deras skola är väldigt bra, men att de allmänna kommunikationerna är så dåliga känns urtrist! Måtte våren skynda sig lite...

För att inte alldeles tynga ner bloggen på detta sätt efter flera dagars tystnad måste jag i alla fall tala om att det är jättekul att ha min sportlovsfirande syster och hennes familj här. Det ger positiv energi till skillnad från de två ovanstående punkterna!

Lite mindre trött.

Nu är klockan snart midnatt, men jag är mycket piggare än tidigare idag då jag delade med mig av det oändliga trötthetsinlägget.

Tips på sådant som fick mig att piggna till:

En timme i liggfåtöljen framför brasan. Underbart!

Ett möte som jag gruvat mig för. När jag väl började tänka på hur många som kommer att kunna glädjas över det som mötet leder fram till kändes allt så mycket lättare! Det gick jättebra.

Ett oplanerat besök till min syster och hennes fina familj. Plutiga pussar från en småtrött två-och-ett-halvt-åring är grejer det. Chokladpudding med grädde är inte heller dumt.

Musik. Drottningholmsmusiken på högsta volym i bilen. (Den här You Tube-versionen är tyvärr inte lika pampig som den jag lyssnade på.)

Planerade paket som ska skickas i morgon. Det är roligt att göra andra glada! Och efter dagens lektion om att göra saker för andra ska jag se till att komma ihåg några av er runt omkring mig som behöver något som jag kan ge, oavsett om det är en kram, ett kort eller ett besök.

Min man. Han är bäst. (Det är smått irriterande att han också vet bäst väldigt ofta, ibland innan jag själv har insett det...)

Om ni har en stund över...

... strunta i tv:n och lär er en massa via den mest spännande kanalen ever: TED!

Här är den senaste lektionen jag kollade på. Jamie Oliver. Snacka om att bli inspirerad! Det är värt att lägga ner lite extra tid på matlagningen.

Dunsnö.

Snön lägger sig som ett mjukt täcke över förorten. Alla ljud tystnar och av stressen märks ingenting. Bussarna slirar vid hållplatserna och de extra pendeltågen är inställda, men just här är jag skyddad från allt.

Hmmm...

Intressants artikelserie som jag kommer att följa den här veckan!

7 februari 2011.

Dagens Milla. Vår katt fastnar sällan på bild. Hon är skygg och lite allmänt konstig, men vi älskar henne precis som hon är! Här sitter hon på kylskåpet och ser till att alla gör det de ska i köket.

Vi gillar våra familjekvällar. Den här gången stod chokladprovning på schemat. ICA Kvantum hade duktigt skyltat chokladnyheterna, så jag tog helt enkelt en av varje. COOP blockchoklad och Kladdkaka Vanilj fick vara med för att fylla upp rutorna. Marabou Mango fick höga betyg av alla och Cloetta Kexchoklad Blåbär gillade vi också, men Marabou Sensations Macadamia Honey fick inte speciellt höga poäng. Jag var den enda som gillade Marabou Premium Cocoa Pecan Sea Salt, så stackars jag får väl äta upp resten av kakan själv...

Är jag knäpp?

Nej, knäpp är jag nog inte. Det finns ju alltid två sidor på samma mynt. På ena sidan handlar det om smalbyxor och på andra sidan handlar det om mina goda vaniljbullar. (Ha, för mina bullar gäller inte Jantelagen.) Äldsta dottern har blivit ombedd att fixa bakverk till körminglet efter Bosse Johanssons avskedskonsert i morgon. (E sitter förresten längst till vänster på fotot i artikeln.) Eftersom hon ligger med feber och sover gör jag min moderliga plikt; bakar, knäpper händerna och hoppas att hon vaknar pigg i morgon. Ja, och så pysslade jag om henne lite extra innan hon somnade, så klart. (För övrigt kommer hon att orka vara med i morgon! En sådan grej missar man bara inte enligt dottern själv...)