Tålamod!

Titta vad jag hittade under diskbänken i tvättrummet! Jag hade ställt den här amaryllislöken i mörkret för att kunna utvecklas "i lagom takt". Nu hade jag inte direkt någon känsla för hur den där takten gick, så jag blev i högsta grad förvånad över att hitta en välutvecklad, om än något liten, knopp. Det var bara tre månader sedan jag satte undan den här löken. Tycker ni inte att det gått lite väl kort tid för omblomning, eller är det jag som är totalt okunnig?

Det händer mycket i grönsakslandet här hemma. Den här vackra hortensian kom en granne förbi med härom dagen. Hon och hennes man var nämligen på väg till Frankrike och tyckte att blomman var värd ett bättre öde än uttorkningsdöden.

Annars kan jag konstatera att socker är väldigt vackert. Det gnistrar och skimrar så fint när man häller upp det i en Tupperwareburk anpassad för just tvåkilospaket med socker från nittiotalet. Härligt, härligt, men farligt, farligt...

Förresten ringde min kära syster efter kl 20 och undrade om jag skulle följa med på Black Swan. Med tanke på att jag har tyckt att den verkade vara så intressant hängde jag på. Hm. Mina förstudier hade inte varit tillräckligt djupa. Varken A, medföljande F eller jag hade någon aning om vad som väntade oss. Låt mig bara säga att när sluttexterna började rulla satt vi alla tre med hjärtat i halsgropen. Så kan det bli...

Om exakt en månad...

... är det dags att fira detta bakverks dag. Vi kunde inte hålla oss. Semlor är goda, men en räcker gott och väl. Tack och lov för det!

Är jag knäpp?

Nej, knäpp är jag nog inte. Det finns ju alltid två sidor på samma mynt. På ena sidan handlar det om smalbyxor och på andra sidan handlar det om mina goda vaniljbullar. (Ha, för mina bullar gäller inte Jantelagen.) Äldsta dottern har blivit ombedd att fixa bakverk till körminglet efter Bosse Johanssons avskedskonsert i morgon. (E sitter förresten längst till vänster på fotot i artikeln.) Eftersom hon ligger med feber och sover gör jag min moderliga plikt; bakar, knäpper händerna och hoppas att hon vaknar pigg i morgon. Ja, och så pysslade jag om henne lite extra innan hon somnade, så klart. (För övrigt kommer hon att orka vara med i morgon! En sådan grej missar man bara inte enligt dottern själv...)

Finfin lördag.

Dagen i går blev så bra! Vi hade roligt tillsammans och jag tror att alla fick göra något som de verkligen ville. De tre höjdpunkterna bjuder jag på här:

Utställningen som Östasiatiska Muséet bjuder på just nu är alldeles fantastisk om man är det minsta intresserad av Kina, historia, konst eller alltihop. Massor av folk, vilket i alla fall lär inbringa pengar till den här säkert mycket dyra utställningen. Det var roligt att se så många barn som inte skrek och ville därifrån, utan som var glada och tyckte att utställningen var rolig.

Ugnsstekt oxfilé med Pappas Potatismos, vitlökssmör, guacamole (hm, rest från gårdagen, men jättegott till), sallad och bubbeldricka. Mat som gör både gom och mage glad, länge.

Dagen avslutades med "Dumma mej", en tecknad film som jag rekommenderar till både små och stora. Den här filmen var ingens förstaval, men den enda film vi kunde enas om för att se som familj. Efteråt var vi alldeles bubbliga av skratt och "må bra"-känsla. Så där som man mår om man har sett en riktigt mysig film helt enkelt!

Listan på allt som ska göras idag är lång, men det är mest roliga saker som ska göras. I ugnen står ett par äppelkakor som ska delas mellan oss och några snälla och generösa grannar. Receptet är svärmors och handstilen är min käre makes. Den godaste och saftigaste äppelkaka jag har smakat! Om någon är intresserad skickar jag gärna receptet.

Åh, det blev bröd till slut!

Förra veckan började jag och sonen med projekt surdegsbröd. Vi hade båda läst in oss på hushållets nyaste bok, nämligen Martin Johanssons "Surdegsbröd", och kände att vi nog måste testa. Sagt och gjort, en liten påse rågmjöl inhandlades och så började vi vår rågsurdegsgrund. Troget har vi tagit hand om den enligt alla instruktioner och idag var det så dags att baka de första limporna.

Jag bakade honungsbrödet på sidan 59, och det visade sig vara ett riktigt bra val. Strax innan midnatt var det dags för mig, maken och min lillebror att provsmaka varsin skiva, eller kanske två. Oj, så gott! Jag försöker att inte äta så mycket bröd, så jag njöt länge av den knapriga skorpan och det smakrika brödet med smält Bregott.

Nu gäller det att hålla liv i vår surdeg så den kan få vara med om fler äventyr. Potatisbrödet ser nämligen också väldigt gott ut! Det tar sin tid att baka på det här viset, men det är en upplevelse som sträcker sig långt förbi bara ätandet. Stresshantering i form av väntan, degknådning och att bara uppleva den fantastiska doften av nybakat är värt mycket. Nu hoppas jag att barnen blir lika förtjusta i brödet som jag när det är dags för frukost i morgon! Fram tills dess tror jag att jag kommer att drömma om Klackamåla, fars föräldrahem. Där bakar vi Håkanssons fortfarande Klackamålabröd i stort tråg. De bröden får dessutom åka skjuts in i en "riktig" stenugn. Det ultimata brödet. Tunna skivor med Bregott och honung på kan få mig att smälta när som helst!