Sommar i halvtid.

Mitt i allt tvättande och upp- och tillbakapackande tänkte jag dela med mig en liten del av de sköna veckor som ligger bakom mig. De varma stranddagarna kom liksom aldrig igång, så vi gick inte ned till stranden mer än några gånger. Barnen (och/eller ungdomarna) har doppat sig oavsett väder, men jag har Inte Badat En Enda Gång. Jag skäms inte ens över det! Hu. Det är min kropp, och jag är frusen av mig då det gäller badande. Jag svettas också hemskt lätt, så ni kan ju själva räkna ut att jag är relativt svår att tillfredsställa då det gäller sommartemperatur.

Grannens fisknät kan bli till ett vackert stilleben om man bara anstränger sig lite, eller vad tycker ni?

Maken och jag unnade oss en fantastisk "weekend" på Halltorps Gästgiveri. Det var inte billigt, men jag lovar att det var värt varenda öre. Fantastiskt hotellrum, urgod mat, trevlig personal och nära till allt. Att vädret var så där lagom svenskt gjorde faktiskt ingenting! Vi var rätt klädda och lyckades klämma in uteaktiviteter mellan regnskurarna.

Tågresan till Fagerrör gick på den söta museibanan, fast inte med ånglok som vi hade räknat med. Loket var nämligen inne på reparation, så vi blev dragna av ett litet men starkt diesellok. Ni har väl hört berättelsen om det lilla loket som kunde? Det kändes nästan som att vi satt mitt i sagan!

Dimman låg tät över Neptuni åkrar, men det var vackert ändå.

Vägen ner till vattnet kändes spännande och dimman gjorde att det var väldigt tyst. Jag och K var alldeles ensamma och kunde njuta av den annorlunda och väldigt speciella naturen.

Ett av makens och sonens projekt de senaste månaderna har varit att uppfinna, utveckla och testa om man kan åka längdskidor på vatten. Många timmar har gått åt till att fundera ut olika finurliga lösningar och smarta idéer.

Dessvärre blev jungfruturen något av ett fiasko. Vågorna gick allt för höga och vissa delar av konstruktionen höll inte riktigt måttet. Vi skulle kanske ha frågat Hanna Falk om hon kunde göra vattentestet i stället? Jag vet nämligen att hon var hemma hos sina morföräldrar i grannhuset på Sturkö förra veckan...

Avslutningsvis måste jag visa en bild på några av de många bär som min fina far skämde bort oss alla med... Han har plockat blåbär och hallon som vi gladeligen har ätit till frukost, kvällsmat och dessert. Det sista han gjorde innan jag och de två äldsta barnen drog hemåt var att möta upp i Holmsjö med fem kilo blåbär som han hade plockat! Nu kan vi njuta av dessa nyttigheter hela vintern trots att jag och S drabbades av maginfluensa precis lagom till den mest efterlängtade surdegsbaks- och blåbärsutflykten till Klackamåla. Lille far, lille far, vilken tur man har'en...

Halvtid!

Halva sommarsemestern har gått och vi har det så gott! Under de här 2,5 veckorna har vi hunnit träffa en stor del av min fina släkt (här ovan ser ni min far längst upp till höger och hans sex syskon), vi har njutit av sommarregn och sommarsol, vi har solat och badat i sjöavattnet och sett på magiska solnedgångar över Karlskrona, maten vi äter är till stor del odlad "pau auken" (på åkern, för den som inte förstår blekingska) och smakar så gott i sig själv att konstiga tillsatser är alldeles överflödiga, vissa har tillbringat dagar på läger medan andra har haft "mamm- och pappsemester" på Öland... Livet är kort sagt härligt. Jag återkommer när verkligheten hunnit ifatt och hoppas att ni som eventuellt tittar in här under sommaren har det riktigt skönt vare sig ni jobbar eller är lediga. So long!

Grattis Mamma!

Idag firar min mamma 63 år på jorden. Grattis mamma! Hon får denna fantastiska tolkning av Empire State of Mind i present.

Jag kommer ihåg att man i Glee-avsnittet där man kunde höra New Yorks hyllning också fick en liten släng av "Every rose has it's thorn", så ni får den också. Svulstig rock med stripiga, långa hårmanar framkallar idag moderliga känslor i mitt bröst trots att jag var en stor hårdrocksmotståndare en gång i tiden.

Hanö.

Förra veckan sjöng vi ungdomens lov och jag och min lillasyster (festföremålet självt, hon tog studenten) kunde konstatera att jag är lika gammal nu som min mamma var då jag tog studenten. Djupt...

Efter stor fest och härliga minnen åkte jag, mamma och några av systrarna till Hanö. Vi hade det så mysigt! (Är jag månne en så kallad Mysmamma som man kan läsa om i det nya numret av Mama?)

Här är den nybakade studenten, tjejen vars goda studieresultat vi firade.

Jag själv med vinden i håret.

På Hanö kan man hitta Bönsäcken. Det är en stenbrygga i ständig förändring. Stenarna flyttar fram och tillbaka med hjälp av vatten och vind. Sägnen säger att Jättekvinnan som bodde på ön hade plockat stenar som hon skulle lägga som en bro till fastlandet för att komma till sin älskade. Hon snubblade och alla stenar föll ur förklädet. Vips, så var Bönsäcken på plats!

Här sitter alla utom jag och tittar ut över vattnet, bönsäcken och fastlandet. Här ser alla rätt normala ut, till skillnad från...

... här. Vi hade väldigt roligt tillsammans!

Två av mina fina småsystrar.

Och här är en till med i rutan.

A. Jag gjorde henne mörkrädd för ungefär trettio år sedan. Hur ska jag fixa det? Betala en bra KBT-terapeut? Haha!

Lite mörkrädda blev vi nog alla då vi besökte Engelska Kyrkogården på ön. Man fick känslan av svensk deckarlitteratur då den är som bäst (Johan Theorin, kanske) och vi bestämde oss för att Någon måste skriva en spännande deckarserie som utspelar sig just här.

Det vackra träkorset är rest till minne av de engelska sjömän som dog då de var i tjänst i flottan som var stationerad här 1810-1812.

I kvällsljuset tog vi en promenad. Vi hittade några riktiga guldkorn. Den här grinden, till exempel.

Visst ser det idylliskt ut?

Med stativ och ett bättre objektiv hade jag kunnat fånga den magiska känslan bättre, men ni får kanske en hum om hur det var den här kvällen.

Ett mäktigt skådespel utspelades mitt framför våra ögon. Magiskt!

I hamnen hörde vi prat och skratt från de många tyskar som satt i sina fina båtar. Det fanns nog en och annan svensk också, men de flesta flaggade rött, svart och gult.

Mamma trodde att vi skulle ta en fiskebåt tillbaka till Nogersund. Jag är glad att vi slapp.

Borta bra, men hemma bäst. Nu får jag umgås med make och son ett par dagar innan döttrarna kommer tillbaka från olika håll i världen.

Sveriges Nationaldag 2011.

Dagens sång. Vem är svenskare än Ted Gärdestad? Dessutom gillar jag hans låtar, vilken som helst, bättre än nationalsången.

Dagens utflykt gick till det prisade cafét Konditori Lyran. Charmigt ställe med finfin utsikt. Väl omtalat i fikasammanhang, med all rätt. Kanske inte bästa fikat någonsin, men absolut värt en resa!

Om det här är trälyran som gav stället dess namn låter jag vara osagt, men nog såg det ut...

... som att den har hängt med rätt länge. Jag hade inte velat sitta bakom det ljuva instrumentet.

Visst ser det inbjudande ut?

Tapeten i lilla hallen var alldeles illbedårisk! Den gjorde mig riktigt glad trots att jag vanligtvis inte är den som jublar högt av stormönstrade tapeter.

Sonen testade hållbarhet eller så var han bara kille och/eller tonåring.

Söta barn jag har, eller vad tycker ni?

Ingarö.

Ingarö, lördagen den 4 juni 2011. (Detta smultronställe tackar vi makens gamla flickvän för.)

Naturen är så vacker i all sin enkelhet.

Sol, värme, bris som man inte fryser av. Underbart. (Fast myrorna var mindre roliga.)

Svenska jordgubbar. Premiär! Söta och goda, precis som utlovat.

Ännu en premiär. Hu! Jag själv doppade inte ens tårna.

På väg tillbaka till bilen fick jag den här bilden i mitt blickfång. Lite japanskt, eller hur?

Härlig eftermiddag.

Vi fick finbesök i eftermiddags. Hela familjen var rätt slö så här helgdagen till ära, men vi vaknade till lite när min syster och hennes små godbitar kom.

Det här är killen som har full koll på hur man använder en iPhone. Hans moster hänger inte med i svängarna då han sätter fart med spelfingrarna!

Mor och dotter i husets skönaste stol. Jag förstår att de gärna besöker S rum då de kommer på besök. Hon har det vackraste ljuset och den bekvämaste sittplatsen. Det är bara den giftgröna väggen som behöver målas om. Jag har en burk silverfärg. Undrar hur det skulle bli med den...

Maken har alltid tankar som snurrar runt i skallen. Till och med då han tar en tupplur är skrivpennan beredd att nedteckna spännande och revolutionära idéer.

Det här är säkert en jättevanlig trädgårdsbuske, men jag har inte orkat ta reda på vad den heter. Fin är den i alla fall då grenarna liksom trillar som ett vattenfall från berget. Jag blir glad varje gång jag ser den. Någon som vet namn?

Tonåringar...

Vi har gäster här hemma, vilket jag redan har berättat. Barnen steg upp som vanligt, gjorde sig i ordning och tog hänsyn. De tassade omkring, smög lite extra tyst i den knarriga trappan och var allmänt trevliga. Allt gick bra tills det var dags för siste man, 14-åringen, att gå ut genom dörren. "HEEEEJ DÅÅÅÅ!", ropade han med sin djupaste tonårsröst. Hjälp! Varifrån kom det? Inte utan att jag försöker hitta orsaker till uppmärksamhetsbehovet...

Mors dag på söndag.

Jag vill bara påminna mig själv och andra om det är någon som tänker skicka något så det hinner fram i tid. När ni fixar med vad-det-nu-är-ni-gör kan ni också lyssna på Eric Whitacres Sleep.

Att slåss mot en trädgård.

Vår trädgård suger. Den har potential, men dess vårdare har i tio års tid negligerat dess behov av frisk näring, toppdress, nytänkande och en mjuk hand... Jag kan inte skylla på någon annan än mig själv. Att skylla på min man känns liksom inte helt juste och inte mår jag bättre om jag påstår att barnen borde ha tagit sitt ansvar. Trots allt hittar jag små guldstunder och guldplättar och jag har insett att vi kanske får överlämna den stora trädgårdsrenoveringen till husets nästa ägare.

Krukor är bra när själva trädgården inte riktigt lever upp till förväntningarna. Den här stora järngrytan har hängt med sedan vi fyndade den i Stämshult. (Världens bästa loppisställe som stängde p g a en skilsmässa. Det är det jag alltid har sagt; Skilsmässor är inte bra!)

Svärfar renoverade mina härliga trädgårdsstolar som också köptes i Stämshult. Efter att ha stått i vårt garage i många år fick de förra sommaren äntligen komma ut i solen, klädda i nya, fräscha kläder och färger. Nu längtar jag bara efter att byta garagefasad och måla garaget och huset svarta. Oj, så snyggt det hade varit! För att inte tala om fina vindskydd och utökande av altanen för att kunna utnyttja solen bättre...

Idag är det (Inter)national Scrapbooking Day. S och jag firade genom att pyssla ihop 20 kalasinbjudningar. Då skrivaren har pajat kändes det bra att få nytta av våra kalasstämplar från You Do! (Jag har kanske varit med på ett hörn under produktutvecklingen...)

Korten ser inte så märkvärdiga ut, men tog en stund att göra ändå. Stämpla själva inbjudningsrutan, stämpla inuti, sätta rutan på 3d-kuddar, skriva adresser på kuvert, stämpla tårtbit, skriva text för hand... Insidan tog jag ingen bild på.

I kvällsljuset från köksfönstret satt vi och åt goda hasselbackspotatisar (sonen gjorde dem helt perfekta), grillad fläskytterfilé och halloumi med körsbärstomater och balsamico. Sjukt gott! (Tur att du inte kom på middag, Mimmi. Som vi glufsade i oss hade det inte räckt till dig också. Haha!)

Nej, nu blir det en stund i duschen. Jag känner att jag har lite solfrossa och fryser efter att ha varit varm hela dagen.

Bildbomb!

I år hann vi vara delaktiga i vårsådden. Vi hoppas kunna skörda både blommor och grönsaker till sommaren!

Morfar lät barnbarnen hjälpa till med fröna som var lite mer lättsådda...

... men det var mormor som hade koll på planeringen i blomsterlandet!

Far i sin favoritmundering. Den här "outfiten" har han alltid föredragit framför polisuniformen.

Min store lillebror och hans familj bor idylliskt vackert.

En av herrarna på täppan. Godbiten D får jag alltid en kram av. Jag får passa på att ta emot så länge kramarna delas ut gratis!

Kusinerna letar ägg.

Charmigt och vackert.

Min syster bjöd på en helt fantastisk påskbuffé. Här ser ni en tiondel av allt delikat som hon och svågern serverade. Farligt gott. Inte ett kokt ägg någonstans, men ägg i nästan allt som serverades. Påskigt nog, eller hur?

S fick ta porträtt med sin keps eftersom den inte fick vara med på familjekortet.

S utan keps, men med familj.

Lillebror no. 2 presenterade sin flickvän för familjen. Välkommen S! Du är cool.

Herr Grillmeister och hans svägerska vänder matiga Lidlkorvar på löpande band.

Barnen har njutit hela veckan! Sonen påstår att han ska gå på gymnasiet i Karlskrona. Vi får väl se hur det blir med det.

Fröken Rumpnisse och hennes söta mamma, också en av mina systrar. (Har ni räknat ut hur många syskon jag har än? Det var bara en som saknades, men henne får vi träffa till sommaren.)