Ibland räcker inte orden till...

Jag har gråtit så för de ungdomar och vuxna som miste sina liv i Norge och kommer nog aldrig att kunna förstå hur mycket hat som kan rymmas i en enda människa. Jag håller hand med andra som antagligen inte heller förstår. Vi vet aldrig hur länge vi finns kvar här på jorden och kan inte heller räkna med att våra nära och kära alltid finns. Jag måste påminna mig själv om att bli bättre på att tala om hur mycket min familj och mina vänner betyder för mig!

Så vackert.

Jag älskar den här. G och hans klass ska sjunga den på Musikaliska, d v s gamla Nybrokajen 11, den 10 maj om någon känner för att sätta in på må bra-kontot. En konsert med namnet "Räven raskar bland buskar och blader" måste ju bara vara bra!

May the road rise up to meet you.

May the wind always be at your back.

May the sun shine warm upon your face,

and rains fall soft upon your fields.

And until we meet again,

May God hold you in the palm of His hand.

Tänk hur många människor som kommit och gått i mitt liv och hur de, medvetet eller omedvetet, påverkat den jag var då jag kände dem och den jag är idag. Kompisar, klasskamrater, lärare, bekanta, pojkvänner, grannar, arbetskamrater, elever... Jag hoppas att de har det bra där de är.

Bildbomb!

I år hann vi vara delaktiga i vårsådden. Vi hoppas kunna skörda både blommor och grönsaker till sommaren!

Morfar lät barnbarnen hjälpa till med fröna som var lite mer lättsådda...

... men det var mormor som hade koll på planeringen i blomsterlandet!

Far i sin favoritmundering. Den här "outfiten" har han alltid föredragit framför polisuniformen.

Min store lillebror och hans familj bor idylliskt vackert.

En av herrarna på täppan. Godbiten D får jag alltid en kram av. Jag får passa på att ta emot så länge kramarna delas ut gratis!

Kusinerna letar ägg.

Charmigt och vackert.

Min syster bjöd på en helt fantastisk påskbuffé. Här ser ni en tiondel av allt delikat som hon och svågern serverade. Farligt gott. Inte ett kokt ägg någonstans, men ägg i nästan allt som serverades. Påskigt nog, eller hur?

S fick ta porträtt med sin keps eftersom den inte fick vara med på familjekortet.

S utan keps, men med familj.

Lillebror no. 2 presenterade sin flickvän för familjen. Välkommen S! Du är cool.

Herr Grillmeister och hans svägerska vänder matiga Lidlkorvar på löpande band.

Barnen har njutit hela veckan! Sonen påstår att han ska gå på gymnasiet i Karlskrona. Vi får väl se hur det blir med det.

Fröken Rumpnisse och hennes söta mamma, också en av mina systrar. (Har ni räknat ut hur många syskon jag har än? Det var bara en som saknades, men henne får vi träffa till sommaren.)

Till alla som behöver uppmuntran!

Lång dag.

Det här har varit en dag full av intryck av olika slag.

Jag och maken var på minnesstunden för en fin människa, en man som har inspirerat och hjälpt mängder av människor. Det blev en fantastisk stund. Jag ska inte påstå att jag inte grät, för det gjorde jag, men det fanns fler stunder av tacksamhet och glädje. P visste att hans dagar på jorden närmade sig ett slut och hade skrivit ett brev till sin egen begravning. Det var fullt av kärlek till familj, vänner och bekanta och jag såg honom framför mig med ett stort leende, lång och ståtlig, full av energi. Det känns skönt att minnas honom sådan. Vi ses, hör du!

När vi gick från kyrkan sken solen och jag hade kappan i famnen istället för hårt virad runt kroppen. Underbart! Vårens första riktiga dag. Åh, vad våren är efterlängtad i år. Jag behöver sol, värme, glädje, energi! Jag behöver framför allt bli riktigt frisk så jag hinner komma igång med min träning igen. Jag saknar känslan av att vinna över mig själv. Just nu är det mer hopplösheten som har makten över mig och det gillar jag inte alls.

Äldsta dottern sjöng vid Körkonserten till förmån för Marianne Hillerudhs minnesfond med sin klass. Sextio 12- och 13-åringar gav mig gåshud då de sjöng Adiemus med känsla, tonsäkerhet och följsamhet. En musikalisk upplevelse! Två åttor och två gymnasietreor från Kungsholmens Musikgymnasium var också med och förgyllde kvällen. Musik är inte meningen med livet, men musiken gör det lättare att möta livets med- och motgångar...

I AMLT:s blogg har jag ett färgtema under veckan. Dagens kort gjordes till makens födelsedag som infaller i morgon. (Nu brukar vi inte tilltala varandra på engelska, men ibland är det bra att slå två flugor i en smäll.) K är min ledstjärna och mitt solsken, min spypåse och min "quicker picker upper", mitt bollplank och min personliga allt-möjligt-konsult, den person som känner mig bäst och mest. Det är lätt att ta någon för given efter 17 år tillsammans. Idag blev jag påmind om att jag faktiskt inte kan ta någonting för givet, inte ens min bättre hälft. Jag ska försöka komma ihåg det lite oftare.

En önskan till er.

Kärlek.

Stilla och nära, en arm om axeln och en klapp på kinden

I andra handen ett pappershjärta med vackraste budskapet

Love you!

Tårar i mina ögon

Kärlek förlorad, bortglömd, vilande

Förblindad, men nyväckt

Tacksam över det jag ofta tar för givet

De som blivit mig givna

Ad perpetuum

I det oändliga...

Den första dagen i min månad.

Oktober är verkligen min månad. Jag hörde någon gång att det visst är ganska vanligt att ens favoritmånad är den då man själv fyller år. Det håller sig säkert kvar sedan barndomen, att det för de flesta känns trevligt och mysigt att en gång om året få så där extra mycket uppmärksamhet.

Jag älskar verkligen oktober. Hösten har kommit en bit på väg. Färgerna är som vackrast i naturen. Temperaturen är oftast fortfarande dräglig, vissa dagar helt perfekt. (För mig är perfekt då man kan ha på sig lite varmare kläder, halsduk och vantar utan att varken svettas eller frysa.) Maten blir godare. Det är sant! Efter skördemånaden finns det tillgång till en massa härliga frukter och grönsaker som inte har behövt åka runt halva jorden. Soppa med nybakat bröd, rotmos, ugnsrostade rotfrukter, äppelpaj... (Dessutom börjar apelsinerna äntligen bli saftiga och goda igen. Ja, jag vet att de åker långt, men de är likafullt godare än de man kan köpa i maj.) Det faller sig mer naturligt att kura skymning, ta långbad i badkaret, bränna stearinljus, elda i kaminen, pyssla. Japp. Jag älskar oktober!

Mamma har varit här i några dagar. Det var så roligt att se att hennes hälsa verkligen är på väg att bli bättre! Här är hon med sitt yngsta barnbarn, lilla Julia.

Sexton år som fru.

Idag är det sexton otroliga år sedan jag gifte mig med min K. Jag är så tacksam över vårt liv tillsammans. Vi drar i, puttar på och stöttar varandra i äktenskapet. Jag njuter av att känna mig älskad av den som ändå känner mig bäst i hela världen. Det är speciellt. Man brukar säga att tiden går snabbt då man har roligt. Jag kan bara hålla med!

Vill du göra någon glad?

Skicka några kort till lilla Grace som har förlorat sin tvillingsyster. Hos Jennifer kan du läsa hur du kan hjälpa till.

Till alla som behöver.

Kram.

Vilken tavla! Skriven och målad och sprayad med guldglitter på vanligt kopieringspapper. Inte det bästa för ett sådant här projekt, men rätt kul ändå. Det gick i alla fall att stryka papperet någorlunda slätt.

Till mamma.

När man är liten och trött
Behöver man nå'n
Som stoppar om en och kramas lite grann
För ibland är man rädd
Det känns ensamt och då
Är det skönt att få hålla nå'n i handen

Och även om man blir stor
Och så väldigt klok
Så kan det hända att allting går på tok
Och fast man vet bäst
Som vuxna alltid gör
Så är man ängslig när ingen ser och hör

För ibland är man rädd
Det känns ensamt och då
Är det skönt att få hålla nå'n i hand

Edit: Texten är skriven av Monica Forsberg och den är tonsatt av duktiga Kerstin Andeby. Lyssna på Agnetha Fältskog och sonen Christian på YouTube.

So others may live.

Så lyder de amerikanska ytbärgarnas motto. Jag önskar att vi skulle kunna känna så för varandra också till vardags. Kärlek, en önskan om att faktiskt orka offra något för någon annans skull. Tid, energi, omtanke.

Kärlek.

Ja, det är när maken går ut och skottar och jag får vara kvar inne i stugvärmen. Grannarna i det flotta huset badar i sin hot tub, men den kan de gärna ha. De har inte min man... En fin söndag önskas er alla! Ta hand om varandra och gör något extra fantastiskt för någon i hemlighet.

Låt varje dag bli den bästa.

Både i tisdags och i går hade jag fina dagar.

Jag pratade med flera av mina systrar och kände mig glad för deras skull! (Vad annat kan man bli av positiva lönesamtal, Hawaiiresor, ultraljud där man får hälsa på en ny liten familjemedlem, skogspromenader på snöig "Autobahn", firande av att helt plötsligt ha tre "stora" barn och slippa tänka på fler blöjor och en hel del andra roliga nyheter?)

Trots mitt absoluta ointresse inför ämnet sport kan jag inte låta bli att engagera mig lite i OS. Jag blir tårögd när en svensk svischar över mållinjen som första man eller kvinna och hejar på de stackare som ger allt för att hamna sist i kön. Tänk att Sverige redan har vunnit två guldmedaljer! (Jo, för när det gäller sport talas det alltid om vi och oss. I alla fall när det går bra...)

Så här långt gillar jag min kurs i Visuell Kommunikation. Tyvärr har jag fortfarande inte fått kurslitteraturen, så jag har inte riktigt kunnat komma igång. I går kom ett e-brev som talade om att boken jag beställt tyvärr inte kommit från England än, så nu fick jag möjlighet att beställa från annat företag. Förhoppningsvis behöver jag inte vänta i tre veckor till...

Så, dagens övning blir att hitta alla roliga och fina saker och händelser runt omkring mig. Jag tänker fokusera på dem. Det känns bra.