Om att vara sin egen lyckas smed...

Idag vaknade jag på ett strålande humör trots att mobillarmet ljöd mer genomträngande än vanligt. Jag bestämde mig för att hoppa upp och dela med mig av lite glädje till barnen. En kvittrande mamma och varsin antioxidantrik smoothie senare var de på väg ut genom dörren, pigga och glada alla tre.

Vems ansvar är det att jag mår bra? Vems ansvar är det att jag är lycklig? Vem eller vad bestämmer över hur mina motgångar ska hanteras? Vad kan jag göra för att förbättra min livskvalitet? Kan jag egentligen påverka något? Var ligger mitt fokus?

Maken delade med sig av den här tankeväckande filmsnutten för en stund sedan då jag satt och jobbade för fullt. Jag har en lång väg att gå. Jag vet att jag varje dag har möjlighet att välja mål och riktning. Frågan är hur mina val kommer att se ut framöver... Kanske kommer jag att komma ihåg kraften i att välja mina ord och min attityd. Ha en underbar vecka, kära läsare!

Borta bra men hemma bäst!

Det var så skönt att sova i min egen säng i natt! Vi bodde på ett trevligt hotell med sköna sängar och god frukostbuffé, sällskapet var trevligt och jobbet gick bra. Ingenting slår dock sällskapet av min egen familj och det jag har här hemma. Å andra sidan vet jag inte om det här direkt står på listan med favoriter:

hageloväder och fem plusgrader

provtagning i båda armvecken och ett finger (Det finns en anledning till att jag uppmanades till att inte bli blodgivare.)

Snurrig efter en vecka i Hong Kong.

Jag har en del att berätta om när jag vaknar till igen. Ville bara tala om att jag är hemma igen och att det är skönt. Ja, om man inte räknar med de åtta plusgraderna här i Stockholm när jag hade hunnit vänja mig vid 27 varmfuktiga Hong Kong-grader... Återkommer med bilder!

Kom igen!

Jag kände att det var dags att bryta min negativa spiral. Efter att ha varit småsjuk mer eller mindre hela senvintern har min träning helt hamnat i skymundan. Jag har helt enkelt slutat röra på mig mer än nödvändigt, vilket naturligtvis är helt förkastligt! Idag bestämde jag mig för att det fick vara nog. Jag har inte varit sjuk på minst två dagar och tänkte att det var bäst att inte gå ut allt för hårt, för då vet jag att det går åt skogen på en gång. Därför tog jag en halvtimmes promenad i ganska rask takt och fick igång flåset utan att jag för den skull blev helt utmattad. Det var så skönt! Steget från att inte träna till att ta första steget är gigantiskt. Att utmana sig själv och trappa upp träningen är en annan femma. När man väl börjat se resultat är det spännande att utmana sig själv!

Mitt favoritträd på just den här rundan får mig att tänka på Pippis sockerdricksträd. Jag kan bara inte låta bli att sakta ner stegen och kika ner i hålet då jag går förbi här!

Vädret gick från det här...

... till det här på bara några minuter. Nu knakar det i hela huset av vindbyarna som ilar förbi. Det är dock frisk, ny luft som rensar huvudet på tunga tankar! Tänk, jag frös inte ens om öronen då jag var ute trots att det blåste så. Det har jag inte upplevt sedan tidigt i höstas tror jag.

Bra och mindre bra.

Bra

1. Jag är hemma igen!

2. Jag fick en ledsen själ att skratta idag.

3. Vår i luften.

4. Rentvättad bil (i alla fall tills i morgon).

5. Shuschi (sushi).

6. Äventyrlig inspiratör.

7. Ett projekt som skjutits upp alldeles för länge är nu sjösatt.

8. Roliga nyheter.

Mindre bra

1. Skilsmässa (inte min).

2. Sjuka syskonbarn.

3. Rörig arbetsplats.

4. Egypten.

Tack Lisen för inspirationen genom dina tummar upp och ner! Som ni ser är den översta listan mycket längre än den nedanför. Ni anar kanske också att punkterna inte står i ordning efter hur viktiga de är.

Fredagen i bilder.

Den mest hysteriskt roliga presenten till min man på länge! Tack till Jesper som på det här viset bevisade att han känner min man nästan lika bra som jag själv.

Jag spelade mycket Master Mind som tonåring. Mitt i julklappshandeln sprang jag på en lite uppdaterad version och som jag köpte till sonen. Väl investerade 59 kronor! Hela familjen och diverse gäster har spelat hela jullovet.

Den 20 januari är det dags för Formex igen. Idag var jag på Ingarö för monterplanering. Roligt! Nästa vecka är det högsta pysselväxeln som läggs i. Jag ser fram emot denna rivstart och hoppas att mitt "kreativitetstema" för januari kommer att betala sig.

Trevlig helg till er alla!

Kom nu då, Advent.

Min julkänsla har rubbats lite av att så många affärer har pyntat alldeles för tidigt. Handeln har kommit på att julen blivit lite inne igen. Inredningstidningar och dammagasin har gett ut speciella julutgåvor som stått i tidningshyllorna i flera veckor. Pust. Jag som egentligen älskar julen och brukar spela julskivor redan i slutet av oktober! Nåja, det löser sig väl.

Nu har jag i alla fall dekorerat och satt fram några hyacinter och amaryllisar. Julgardinerna hänger på halvtork. De ska bara pressas och hängas upp. En tredimensionell stjärna som vi köpte på Granit i förra veckan är monterad och upphängd i köksfönstret. Cloettas Juleskum och nötter ligger i skålar runt huset. Huset storstädades till Thanksgiving. Några fönster har jag inte putsat, men det får vara. Om en stund ska jag upp på vinden och plocka ner allt julpynt, stjärnorna och adventsljusstakarna. Håll tummarna för att den rätta stämningen infinner sig då!

För övrigt kan jag tala om att kameran bröt ihop i går. Gah! Det gjorde tvättmaskinen också. En förlorad bh-bygel som försvann innan sommaren hade antagligen brutit sig loss och slamrade nu omkring utanför tvättrumman. Min händige ingenjörsmake plockade isär diverse delar, opererade maskinen med en potatisprovsticka från Hemslöjden i Västervik och lyckades bringa maskinen tillbaka till fullt fungerande. Kameran är dessvärre fortfarande ledsen och vägrar samarbeta. Den kanske inte heller har hittat den rätta julstämningen...

I morgon...

... firar vi Thanksgiving. Kalkonen ligger i kylen för att tina sedan i måndags kväll, men resten av maten har jag inte ens handlat än. När jag tagit itu med dammråttorna ska jag ge mig ut i kylan. Vädret verkar inte så jobbigt här som i de södra delarna av landet. Skönt! Att skotta tillhör nämligen inte mina favoritaktiviteter. Det gör däremot att äta stuffingen som är morgondagens måltids höjdpunkt. Jag kan verkligen "stuffa" mig själv full av den där smaskiga brödsörjan! Det är något med konsistensen, precis rätt blandning av selleri, lök och kryddor (salvia, aningens timjan)... Mums.

Annars är jag rätt uppslukad av ett jobb jag håller på med. Det är så roligt, men utmanande. Jag får göra saker jag inte sysslat med speciellt mycket innan och jag vill att det ska bli jättebra, inte bara okej. Prestationsångest?

Jag jobbar...

... och nerifrån hör jag maken och sonen diskutera matematik. Sonen är genomförkyld, men har ingen feber. Då är man inte sjuk tycker fadern och sätter honom därför i lite extra hårdträning.

Dagens citat blir följande: "När alla andra är sjuka får de ligga och vila, spela på datorn och titta på tv, men jag får plugga matte!"

Biggest Loser-finalen sänds i kväll. Då är jag på möte och planerar en ungdomskonferens och gissar att det blir rätt sent innan jag hinner hem igen. Vilken tur att vi har en inspelningsbar box! Det är rätt behändigt ibland.

Efter härlig helg kommer vinnande vardag.

De senaste dagarna har innehållit allt för både kropp, själ och sinne. Jag känner mig uppbyggd, glad och tacksam. Mamma var här i några dagar och hälsade på och det var roligt att se henne så pigg trots att hon precis varit sjuk i lunginflammation.

Under fredagskvällen hade jag och maken turen att få vara med på ett livsbejakande 40-årsfirande. Så härligt och positivt! Själv träffade jag personer som jag inte sett sedan jag var drygt 20, men de såg precis lika fina ut som då. (Visst är det konstigt att det ibland känns som tiden stannat då man är med människor i sin egen ålder? Det är på något vis svårare att ta till sig rynkor och gråa hår på någon som man lärt känna som tonåring.) Bandet som spelade gjorde mig glad. Maken tyckte att de var väldigt duktiga, men konstaterade också att han som gammal gubbe mer uppskattar att tala med intressanta personer i normalt tonläge än i skrikläge. Jag kan konstatera att han idag fortfarande är hes.

Fars dag firades hela söndagseftermiddagen och kvällen (fast under den senare var jag på körövning, underbara julkörövning). E hade bakat en perfekt kladdkaka och dekorerat den på bästa Martha Stewart-sätt. Jag är så tacksam över att alla oändliga pysseltimmar med mina barn har gett frukt. Numera tar de initiativ till egna skapandeprocesser. Visst är det roligt då de ber om råd och hjälp, men det mesta klarar de själva. E har till och med fotat själv! "Tänker du lägga upp tårtan i din blogg?" Omtänksamt, eller hur?

Tårtbakerskan har också kommit på ett sätt att pimpa naglarna med You Dos glitter. Jag kan konstatera att hennes naglar ser bra mycket snyggare ut än mina. Hon maskerade nageln, målade tippen med vitt nagellack och strödde glitter över innan det hann torka. Efter någon timme täckte hon allt med ett lager grundlack och dekorerade sedan med en självhäftande blingblomma.

Skolstartsvecka.

Nu är Formex över. Det gick bra, var roligt och rätt spännande. Dessutom fick jag möjlighet att träffa några "gamla" kunder som jag tycker väldigt mycket om och som det var roligt att byta några ord med. I morgon, eller när det nu blir tid, kommer jag att fota lite av det jag gjorde inför mässan och som sedan ska upp på YouDos hemsida.

På onsdag börjar skolan för våra fina barn. Yngsta dottern börjar i fyran på samma skola som de äldre syskonen och det ser hon verkligen fram emot. Lilla pluttan! När man har eget pendlarkort kan man inte längre räknas som speciellt liten, eller hur?

Skolstart innebär rutiner. Jag älskar vardagen, var sak på sin plats och ordentliga sovtider. Det är just sådant som känns skönt när semestern är slut och sommaren är på väg in i min favoritårstid.

I morgon är det dags för en ny kortskiss. Kika in då!

Förresten måste jag tala om att jag idag för första gången någonsin glömde min brors födelsedag. Han fick ringa själv och ge mig tillfälle att gratta... Skäms! (Fast jag tror att han egentligen ringde för att 1. han var lite uttråkad på jobbet och 2. eftersom vi behövde prata om några praktiska grejer runt en viss transport.)

En härlig dag.

Jag skulle ju visa hårfärgen som inte längre är ny. Det har till och med gått så länge sedan frisörbesöket att "di sma grå" har hittat tillbaka. Jag gillar fortfarande färgen. Den heter något med hasselnöt, men jag tycker den är mer orange än nötbrun.

Tänk att mat smakar så mycket bättre när man äter den ute! Delikatessgurkor, libanesiska vindolmar, nöt- och russinmix, nybakade kakor och dricka stod på menyn.

Hahaha! Vi har skrattat gott hela familjen åt det här fotot. Har ni sett så lika männen i familjen är? Deras näsor är helt olika, liksom håret, men annars behöver man inte betvivla släktskapet.

Sötgurkan hoppade i med kläderna på och fick ett skönt kvällsdopp. Det såg nästan frestande ut trots att jag numera inte badar om det är det minsta kallt. Usch, så trist jag har blivit.

Storasyster längtade så till Blekinge att hon åkte ner själv med bussen idag. Modigt! Nu är hon hemma hos några av kusinerna och sover förhoppningsvis för att hämta shoppingkrafter. I morgon är det ju dags för lövis!

För övrigt ringde mamma och berättade att hon hjälpt far att sätta gummiband runt lagom stora buntar av dill. 25 otroliga kilogram av egen, ekologiskt odlad dill. Den ska levereras klockan fyra i morgon bitti så karlskroniterna kan få finfin dill till midsommarpotatisen. Mums!

Månday, molny månday...

På P4 sa de att vi har fint väder här i Stockholmstrakten i eftermiddag. De lätta skyarna väderkvinnan pratade om verkar ha lagt sig på lager här allihop, för vi har det kyligt och molnigt. Regnet har hängt i luften hela dagen och jag har bestämt mig för att inte gå någon långpromenad runt sjön eftersom jag inte känner för att bli blöt av regn. Svett är en annan sak! Svettblöt betyder att jag har jobbat hårt, så det känns roligare.

Jag och tjejerna åkte en sväng till biblioteket. Nu sitter jag här med två böcker på snabblån; Camilla Läckbergs Fyrvaktaren och Johan Theorins Blodläge (hans Nattfåk var så otroligt bra, så jag har stora förhoppningar på den här). Det får bli soffläge i stället för promenad. (Förresten tycker jag att jag är värd det eftersom jag storstädade hela förmiddagen då dammråttorna låg och häckade i alla hörn.) Vi var också hos Malin på Papprika en sväng. Papprika fysiska butik kommer att läggas ner, så den här veckan kan man storfynda där. Rabatterna gäller inte i web-butiken eftersom den kommer att fortsätta drivas, om än i annan form.

Idag är det dags för skiss nummer 99 hos Kortskissen. Nästa vecka firar vi med en jubileumsskiss, så då måste ni vara med och fira! Så här ser kortet ut som jag pysslade ihop den här veckan.

BUS och annat roligt.

Nu är sommaren verkligen här. Känner ni det?

Har ni testat Brun Utan Sol-kräm, så kallad BUS? Jag köpte en flaska Dove för ett tag sedan eftersom min syster rekommenderade den förra året och jag kom ihåg att det blev väldigt snyggt, med en fräscht solbrun nyans. Flaskan blev stående, men i onsdags kände jag att det var dags att skrubba huden och smörja in mig. Jag var väldigt noggrann och läste också att det rekommenderades att man inte tog på sig några tajta kläder förrän krämen hade smält in i huden riktigt ordentligt. Det hade jag inte tid för, så efter tio minuter var jag "klar" och tog på mig stödstrumpor eftersom jag visste att jag skulle gå på stan hela dagen. Jag kan tala om att mina armar och lår ståtar med en väldigt snygg färg, medan mina underben är tvärrandiga i orangebrunt och, tja, vinterhudsvitt. Det ser i alla fall väldigt roligt ut! Just nu är jag glad över att BUS inte håller i sig längre än det tar för huden att förnya sig. Bildbevis kommer inte av förklarliga skäl.

Det har gått fyra dagar på årets första halvårs sista månad. (Hängde ni med?) Den här månaden är det äldsta dottern som pryder familjekalendern med sitt lyckohopp.

Vi har ätit god mat hela den här veckan. Jag är matlagningsperiodare och får ryck då jag verkligen tycker att det är riktigt roligt att få utlopp för min kreativitet genom att hacka, blanda, röra och smaka. På Coop Extra sålde de färdigmarinerade spare ribs som vi stoppade i ugnen i en timme. Färdigmarinerat tillhör inte favoriterna, men Honey BBQ lät gott, och revbensspjällen kostade bara 34,90 kr/kg. Det blev verkligen lyckat! Jag gjorde en riktigt smarrig skysås och serverade med ris och tomater. Ingen behövde gå från matbordet hungrig. Det är tacksamt när hela familjen äter med stor aptit och matglädje. En lagom lunchslatt sås ligger nu i frysen till någon dag då matlagningslusten kanske inte infinner sig.

En kvinna kom med den här kartongen då jag inte var hemma. Den innehöll en massa roliga grejer och fick pysselfingrarna att rycka. Innehållet kommer jag att berätta om vid senare tillfälle. Jätteroligt är det hur som helst, i alla fall för mig!

I morgon bitti ska jag sätta mig och pyssla ihop ett bebiskort och ett 40-årskort eftersom det står två uppvaktningar på dagordningen. Med tanke på hur morgondagens schema ser ut är det väl dags att packa ihop. Bloggen blir inte roligare än så här just nu, men jag hoppas att bloggandet blir bättre nästa vecka. So long!

En vanlig tisdag.

Kan inte låta bli att njuta lite extra av våra rhododendron medan de fortfarande blommar. Så vackra! Några av dem har någon slags sjuka, så jag ska se om det finns något jag kan göra åt det.

Min supertalangfulla syster kan allt. En av hennes specialiteter är dock buketter och kransar. Hennes skapelser är nog så vackra som de man köper i blomsterhandeln, om inte ännu finare! Den här kransen gjorde hon till sin mans mormors begravning i måndags. E var en stor naturälskare, så M gjorde en krans som skulle passa in i vilken skogsglänta som helst.

Jag har pratat om att se skönheten i det lilla förut. Se på den fantastiska ekbarken!

Trädgården.

Mums! Det här brödet är så gott. En surdegslimpmacka med lite Bregott och honung på är en finfin början på dagen. Problemet är väl att det är så gott att det är svårt att "hia" sig.

Utanför vårt sovrumsfönster har vi ett gammalt plommonträd som troget ger massor av frukt år efter år trots vår vanskötsel. Nu börjar trädet blomma, och det är underbart att vakna till ett grönvitt hav utanför fönstret varje morgon.

I går jobbade jag hårt och var både svettig och trött när jag kom hem. Jag steg ur bilen och kände sommarvärmen smeka min kind. Blommorna i krukorna på framsidan var så fina och jag upptäckte att de redan har börjat svälla över kanterna lite sådär så de inte ser alldeles nyplanterade ut längre. Tänk vad lite solljus och värme kan göra! Sonen klättrade i träd och hoppade ner till mig. "Tänk, jag har aldrig sett vilken fin trädgård vi har!", sa han och visade mig några rhododendronblommor som höll på att slå ut. Eftersom jag har gnällt och muttrat över trädgården i många år, så också den senaste veckan, kände jag mig lite otacksam och försökte se vår plätt här på jorden ur ett annat perspektiv. Det funkade! Idag har jag inte muttrat en enda gång. Nu blir det till att fixa i stället för att gnälla. (Och så hoppas jag att luktärterna tar sig och ger mig både färg och väldoft lite längre fram i sommar...)

Dags för slutspurt.

När jag skulle skriva det förra inlägget insåg jag att vi snart är inne i maj. Jag blev både förvånad och stressad. Vad gör jag med min tid?

Förra veckan körde Ali Edwards "Week In The Life"-utmaning återigen igång. Jag upptäckte det lite för sent och hann inte haka på från början, men jag blev åtminstone inspirerad. Jag har lovat mig själv att plocka fram kameran lite mer ofta den här veckan. Dessutom ska jag försöka klara av mina examinationsuppgifter för kursen i visuell kommunikation, så kameran borde vara min ständige assistent. Här är några nedslag från det senaste dygnet i mitt liv.

Finaste Ellibelli med goda muffins. (Alla fick lägga på så mycket glasyr de ville ha.)

Trots att våren är här är det mysigt att tända ljus på kvällen.

Min bästa vän. Nja, kanske inte riktigt...

Och vad ska det här bli? Vi får väl se.

I morse bestämde jag mig för att gå runt Långsjön trots att jag får ont i tån. Bra beslut.

Snart är det så varmt så det kan vara frestande att doppa tårna här!

Påskkaktusen har faktiskt slagit ut i rättan tid för en gångs skull! Det måste ha varit den långa, kalla och hårda vintern som hjälpte till. Faktum är att mammas november- eller påskkaktusar alltid blommar om i stor prakt och skönhet, men mina får inga eller möjligtvis fyra- fem blommor. I år har helt plötsligt mina båda fått massor av knoppar och den ena har som sagt till och med börjat blomma. Det är väl bara så att jag blivit så gammal att jag fått gröna fingrar. Nu väntar jag på att jag ska kunna göra den godaste såsen i världen, för de två talangerna går väl hand i hand?

Fräscha blommor på bordet ökar helt klart värdet på glädjekontot! Den här fina buketten fick vi av min kusin som tack för att hon fick sova här. Vi fick också en helt underbar kokbok som heter Smaker från Saltå Kvarn. Recepten ser så goda ut att jag helst vill pröva ett recept redan idag.

I AMLT:s blogg har jag lagt upp en skiss idag om det är någon som är intresserad av lite pyssel.

Ah, det slutade!

I morse kom jag ner till doften av nybakat bröd och... Men vänta, vad var det som hände? Snö? Stora flingor singlade ner utanför mitt nytvättade köksfönster och jag förstod ingenting. Som tur var slutade snöfallet relativt snabbt och det tunna täcket smälte snabbt bort.

Min fina kusin C kom för att sova över i går kväll. Hon skulle ha flugit hit från Kallinge i morse, men hon och två andra kurskamrater hyrde istället en bil och åkte hit i förväg. Det är alltid lika kul när C kommer hit! Hon är så trevlig och insiktsfull och det är mysigt att sitta uppe med en kopp te, länge, länge.

Eftersom det är måndag är det dags för ny kortskiss. Det här kortet skickade jag till en kompis strax innan påsk då det kanske passade lite bättre än idag.

Ni som är lika intresserade av skola och lärande som jag kanske också blir lite chockade, eller snarare förundrade, av följande YouTube-klipp. ("Spola fram" till 1:30.) Qué?

Flickorna sover över...

... hos moster och jag, maken och sonen har svårt att komma på vad vi vill göra. Det är rätt segt här hemma. Känns ungefär som hos gamarna i Djungelboken...