Rapport med skrytvarning.

I går ringde S halv två och berättade att de hade slutat en timme tidigare än vanligt p g a långhelgen. Hoppsan! Vi hade planerat att hon skulle ta med alla tjejklasskompisarna (sexton stycken, de andra fyra skulle åka direkt till sina lantställen) hem efter skolan och att föräldrarna sedan skulle plocka upp dem klockan sju. Jag såg fem timmars högljutt kacklande och kaos framför. Nog för att jag hade förberett en massa material, men skulle de inte tröttna efter ett tag? Vilken tur att bussarna var försenade, att tjejerna gick till Centralen från skolan och att alla som kom blev helt pysselabsorberade!

Jag hade fixat tacos, köpetårta (höjden av lyx enligt S) och en stor godisskål. Min "chef" hade skänkt en massa gamla produktprover, så det fanns pyssel överallt. Vi hade också laddat upp med pärlplattor och inspiration att göra halsband och örhängen, så nog fanns det att göra. Jag visste att ett par av kompisarna är lika glada i pyssel som vi, men de andra... Låt mig bara säga att de var helnöjda! Jag var den mest avundsvärda mamman i hela världen och vårt hem var Pysselparadiset. Dessutom hade jag i min iver att fixa en godisskål som inte skulle vara rena bakteriehärden valt klubbor, kolor och karameller med omslag och tuggummin (man kan köpa mina gamla favoriter Jenka, Shake, Dance och vad de heter i påsar), och hade tydligen fått till den ultimata godisblandningen. Ja, det kan ju också vara så att denna samling tio- och elvaåringar var ovanligt positiva, men de var så glada, tacksamma och nöjda att jag var riktigt överraskad!

Jag var ensam vuxen, men kalasföremålet var vänlig nog att rycka in som instruktör i stället för att pyssla själv. Med anledning av detta tog jag bara tio bilder. Hälften var dåliga och hälften gick inte att använda. Här får ni i alla fall se de goda tårtorna i sin suddiga prakt.

Långhelgen gjorde att det var tjockt av bilar ut ur stan, så de sista gästerna åkte inte hem förrän halv åtta. S kalas var enligt några av gästerna "det bästa kalaset någonsin" och enligt resten "jätte-, jätteroligt"! Jag kan konstatera att det var en fest som jag oroade mig över helt i onödan.

Inzpira.

Nu är det dags för alla pysslare att dra i inspirationsspaken. 20 maj är sista datum för bidrag till det första numret av Inzpira Magazine!

Testar mer i Illustrator.

Men nu undrar jag var mina helt vanliga penslar är. Hur kan de bara försvinna?! Har jag tagit bort dem av misstag? Skumt. (Ursäkta dåliga proportioner och annat fjant. Jag försöker bara se vad jag klarar och inte.) Gillar damens hållning. Den liknar min... Tycker annars att hon ser ut som Linus på linjens syster.

Här händer det grejer...

Beskrivning lätt lapptäcke. Långt inlägg!

När jag nu kände mig färdig med mina kuddar hade jag fortfarande tyg över. Inte mycket, men ändå tillräckligt för att inte slänga det. (Jag har ruskigt svårt att slänga någonting användbart, oavsett vad det är.) Eftersom jag hade kommit igång med symaskinen bestämde jag mig för att sy ett lapptäcke i bebisstorlek. Jag tog kort under mer eller mindre hela processen om någon annan skulle känna sig hågad att göra samma sak.

Jag började med att skära till rutor i storleken 14x14 cm. Jag använde rullkniv och skärmatta, men det går naturligtvis att klippa för hand också. Det tar bara så mycket längre tid. Att riva tyget är inte att rekommendera eftersom kanterna töjer sig så mycket. När tygbitarna inte längre räckte till lagom stora bitar lade jag upp ett mönster som jag tyckte om. Jag bestämde mig för att lägga de randiga bitarna både vågrätt och lodrätt huller om buller. Det blommiga tyget fick jag också lägga på olika håll.

Mitt täcke visade sig bli 6x6 rutor stort. När alla lappar var utlagda i ett mönster jag var nöjd med lade jag ihop rutor två och två, räta mot räta, i tre "kolumner". (Tyvärr finns inget bra foto på det, men två foton ner kan du se hur jag menar.)

Jag sydde ihop lapparna i samma kolumn i en lång radda utan att fästa tråden emellan.

Efter det sydde jag ihop lapparna i varje kolumn på andra ledden också.

Dags för alla sömsmåner att pressas isär! Var noggrann. Det lönar sig.

Fram tills nu sydde jag utan att nåla först, men var noga med att ha samma sömsmån. När de tre kolumnerna skulle sys ihop bestämde jag mig dock för att nåla först.

Efter ännu en pressning av sömsmåner såg rätsidan ut så här.

Dags att lägga ihop lapptäcksembryot med ett lager vadd och en baksida av (naturligtvis) tvättat bomullstyg i ungefär samma stil som de andra tygerna, men enfärgat. Jag fäste ihop de tre lagren med säkerhetsnålar. Jag glömde att ta kort när jag sedan sydde maskinsömmar i alla "pressveck". När du syr med en gammal symaskin som jag är det svårt att ställa in trycket på pressarfoten. Se då till att börja alla sömmar från samma kant, först på ena ledden och sedan på den andra. Annars kommer baksidetyget att rynka sig och bli veckat. Tro mig. Jag har redan testat och det är dumt att någon annan gör samma misstag.

Jag renklippte kanterna på vadden och bakgrundstyget (här ser man förresten den färdigkviltade baksidan) och sydde på skråband i en matchande färg. Det man också kan göra är att låta baksidetyget gå utanför de andra lagren med några centimeter, vika in och runt in på framsidan som en kant...

... och då får man en liknande kant som den här med skråband. Innan jag vek över skråbandet och sydde den sista sömmen klippte jag bort ett par millimeter på sömsmånen eftersom det var så tjockt av de olika lagren. Att sy med maskin är definitivt lättast och går snabbast, men det ger en söm på baksidan som inte är så snyggt. Alternativet är att sy för hand (se nedan).

Hörnorna är det jobbiga eftersom skråbandet är "för stort" där. Man kan vika ett motveck, men jag bestämde mig för att rynka för hand för att hålla in skråbandet och sedan sy.

Hm. Inte blev det så snyggt, men det funkade i alla fall bättre än då jag bara körde på utan rynkningen. Det här är försök två på första hörnet. De andra blev lite snyggare.

Här är det färdiga resultatet. Jag har ingen mottagare än, men det finns kanske någon blivande mamma som känner sig hågad? Säg till om ni vet någon som skulle vara intresserad.

Efter lapptäcket fanns det fortfarande lite tygslamsor kvar. De fick bli till en kanske inte så snygg, men i alla fall praktisk, crazy quilt-grytlapp.

Eftersom det skulle bli en grytlapp körde jag dubbla lager vadd. Då kunde jag köra en galen baksida också.

Själva grytlappen gick jättefort att göra, men jag fäste faktiskt sista sömmen för hand. Det blev väldigt snyggt och ser välarbetat ut. Inte för att någon bryr sig utom jag, men min syslöjdsfröken Inger på Rödebyskolan hade nog blivit väldigt nöjd!

Det var det, det. Vet inte om någon ville, orkade eller hade nytta av att läsa hela vägen. Hoppas i alla fall att någon får nytta av beskrivningen!

Patricia Zapata.

I love Patricia Zapata's work! Patricia is so talented and generously shares her work in her blog. Today I mixed her ideas with my own and came up with this card. So, thank you, Patricia! You're a true craft hero.

Känner du någon singel...

... som vill välkomna kärleken in i sina liv genom en anpassad dörrskylt? Jag håller på att lära mig vissa finesser i Illustrator. Är seg, men tycker det är så roligt!

You Do söker inspiratörer!

Nu är det dags för alla kreativa scrappare, kortmakare och pysslare att se hit! Vi söker tre personer till You Dos designteam och önskar hitta dig som känner att du vill dela med dig av din kreativitet och skaparlust. You Do är ett svenskt grossistföretag som har sålt pysselprodukter sedan 2003. Våra produkter vänder sig främst till scrappare och kortmakare, men kan du komma på fler användningsområden är det bara positivt.

Det förväntas att medlemmarna i designteamet publicerar två blogginlägg med text och foto per månad och att du i dina inlägg presenterar något du har skapat av de You Do-produkter som du har fått hemskickade. Du som söker bör vara uppfinningsrik och glad, inspirerande och pålitlig.

För att söka till vårt DT behöver du bara pyssla ihop följande och skicka foton (800 px breda) på dina alster och en kort presentation av dig själv till monica@youdo.se senast den 20/3 2011:

en scrappad layout
ett kort
något altrat

Lycka till!

Arbetsplatsen.

Två nya hyllor på väggen. Jag vill känna in mig lite på vad som ska stå där. Under tiden har lite allt möjligt fått plats där, sådant som jag gärna glömmer att jag har. You Dos stadiga pappershållare i storlek 12x12" passar scrappapper perfekt. De finns i svart och vitt (min står i översta hyllan och syns knappt). En gammal kalender och ett inspirationshäfte hänger kvar bakom hyllorna, men de ska bort.

Snurran är genomstädad. Jag tog ner allt, slängde en liten del, delade upp annat i högar som ska få nya hem och såg till att hänga allt snyggt och prydligt. Gammalt och nyare blandat, men inte så huller om buller längre.

På kortet här ovanför kan man inte se det som står under bordet. Två rejäla Hammarplastlådor med lock skyddar från damm och gör att jag kommer ihåg att använda det jag har. I de sex askarna från Clas Ohlson har jag sorterat upp smått och gott från You Do. Vilken översyn jag har helt plötsligt! Härligt.

Bokhyllan bakom arbetsplatsen är ganska lik sig, men har kompletterats med två plastlådor med lock, en till stämplar och en till lite större blommor. Stämplarna har förut legat på en massa olika ställen och i öppen förvaring som varit väldigt opraktisk.

Snökaos.

Japp. Snökaos igen. Som om det inte räckte med snön som kom i går... Alla bussar i våra hoods (och i nästan alla andra områden runt Stockholm) är inställda på grund av halka. Äldsta dottern fick skjuts till tåget av maken och yngsta dottern fick skjuts till tunnelbanan av kompisens snälle pappa. Sonen har fått byta praoplats för en dag. Hans chef gav honom i uppdrag att skotta vår uppfart och utföra sina arbetsuppdrag här hemma i stället. Jag tänkte att han skulle få lära sig baka bröd. (Han utför sin prao inom livsmedelsbranschen, så det passar väl bra?) Vi ska nämligen äta soppa till middag och det är så rysligt gott med nybakat bröd till.

Edit: Snön yrde in i ögonen, så det fick bli Snöskydd På...

För er som bor i eller i närheten av Täby kan jag rekommendera bageriet som en prisbelönad sockerbagare startat upp med sin fru. Jag kan gå i god för mycket smak för pengarna! Av Michael fick jag en gång lära mig hur man gör en bra ganache och han lärde mig också vikten av att aldrig slösa sina bagarkonster på dålig choklad. Han gör fantastiska moussetårtor och hans semla blev Bäst i Stockholm för några år sedan. Jessicas havrebollar är dessutom oemotståndliga, men jag undrar om de också säljs i bageriet...

Senare idag kommer ni att få se har min arbetsplats numera är organiserad. Jag jobbar en hel del för You Do och kände att jag behövde ha koll på var just de prylarna ligger. Resultatet blev över förväntan! Jag har rensat och stuvat om och märkt upp, så nu känns det riktigt bra. Jag sitter här bredvid en alldeles ren arbetsplats trots att jag har pysslat varje dag sedan i måndags. Skönt!

Så här såg det ut då jag bara hade börjat det segdragna sorteringsarbetet.

Iiiih!

Konversation med mig själv:

Pyssla, pyssla, pyssla. Kom på något nytt då! What? Så där har du ju redan gjort femtioelva gånger. Nej, men nu har du glömt något. Fler kort! Wellpapp... Jag blir galen! Jag hittar ju ingenting här. Var har jag lagt glazen? Limmet? Skärbrädan? Nej!!! Uff. Handen i embossingpulvret. Lyckat! Åh, nej! Jag kommer aldrig att hinna.

Oj! Har jag vunnit en fotosession hos The Studio? Stackars människor som ska försöka få till mig på foto. Lycka till, säger jag. Fast kul ska det bli!

Nya stämplarna? Nya stämplarna! Har de kommit? Nu? De som jag var med och gjorde?! Gulp. Vågar inte titta. Blev de bra? Kan man göra något med dem?

Fortsättning följer... (Om ni vill titta närmare på stämplarna finns de hos You Do i monter C 14:21 på Formex. Maria Montazami ska tydligen stå i monter C 22:30, så ni kan ju ta en sväng förbi oss på väg till henne!)

Fredagen i bilder.

Den mest hysteriskt roliga presenten till min man på länge! Tack till Jesper som på det här viset bevisade att han känner min man nästan lika bra som jag själv.

Jag spelade mycket Master Mind som tonåring. Mitt i julklappshandeln sprang jag på en lite uppdaterad version och som jag köpte till sonen. Väl investerade 59 kronor! Hela familjen och diverse gäster har spelat hela jullovet.

Den 20 januari är det dags för Formex igen. Idag var jag på Ingarö för monterplanering. Roligt! Nästa vecka är det högsta pysselväxeln som läggs i. Jag ser fram emot denna rivstart och hoppas att mitt "kreativitetstema" för januari kommer att betala sig.

Trevlig helg till er alla!

Inte helt datorfritt, men nästan...

... kommer det att bli här hemma en vecka framåt. Det innebär att jag inte kommer att uppdatera bloggen förrän vi har mött ett nytt år. Tills dess lär jag väl ha kommit på något riktigt bra att skriva om! Jag kontrollerar min e-post, men annars tänkte jag haka på Fiffi och se till att vara riktigt kreativ.

Min mamma lät i går påtala att jag har så mycket grejer att jag skulle kunna pyssla resten av livet utan att bli utan pysselprylar! Det kanske är dags att låta mig inspireras och verkligen göra något roligt av allt? (Mamma gjorde säkert 30 kort i går. Själv gjorde jag ett påskkort till Kortskissen för vecka två. Lika bra att köra igång med gasen i botten...)

Här är några julklappsetiketter som jag gjorde till AMLTs blogg lite tidigare i december. Kan ni se vilka verktyg och material jag har använt mig av? Ni får tiden fram tills jag uppdaterar 2011 (Ha! Det låter väl väldigt långt borta?) att svara på frågan.

Vill ni se hur det går för clementinstjärnorna?

Våra stjärnor är i lite olika stadier av sitt torkande. De som har legat längst börjar nu bli helt platta och lite gummiaktiga. Det stjärnorna som har torkat lite längre har gemensamt är att de blir lite mörkare i kanterna. Fint, tycker jag. Jag vek ett bakplåtspapper mitt itu och lade det mellan två NE-band. Vi har lagt in nya stjärnor då någon stansat ut ett gäng. Nu börjar det bli fullt, så jag tror att adventsdekorationerna ska få ligga lite i fred tills det är dags att hänga upp dem i tallriset.

Som ni ser ligger skärbrädan, pepparkaksmåttet och krokodilen framme dygnet runt. Till och med tonårssonen har hjälpt till med stansandet.

Efter härlig helg kommer vinnande vardag.

De senaste dagarna har innehållit allt för både kropp, själ och sinne. Jag känner mig uppbyggd, glad och tacksam. Mamma var här i några dagar och hälsade på och det var roligt att se henne så pigg trots att hon precis varit sjuk i lunginflammation.

Under fredagskvällen hade jag och maken turen att få vara med på ett livsbejakande 40-årsfirande. Så härligt och positivt! Själv träffade jag personer som jag inte sett sedan jag var drygt 20, men de såg precis lika fina ut som då. (Visst är det konstigt att det ibland känns som tiden stannat då man är med människor i sin egen ålder? Det är på något vis svårare att ta till sig rynkor och gråa hår på någon som man lärt känna som tonåring.) Bandet som spelade gjorde mig glad. Maken tyckte att de var väldigt duktiga, men konstaterade också att han som gammal gubbe mer uppskattar att tala med intressanta personer i normalt tonläge än i skrikläge. Jag kan konstatera att han idag fortfarande är hes.

Fars dag firades hela söndagseftermiddagen och kvällen (fast under den senare var jag på körövning, underbara julkörövning). E hade bakat en perfekt kladdkaka och dekorerat den på bästa Martha Stewart-sätt. Jag är så tacksam över att alla oändliga pysseltimmar med mina barn har gett frukt. Numera tar de initiativ till egna skapandeprocesser. Visst är det roligt då de ber om råd och hjälp, men det mesta klarar de själva. E har till och med fotat själv! "Tänker du lägga upp tårtan i din blogg?" Omtänksamt, eller hur?

Tårtbakerskan har också kommit på ett sätt att pimpa naglarna med You Dos glitter. Jag kan konstatera att hennes naglar ser bra mycket snyggare ut än mina. Hon maskerade nageln, målade tippen med vitt nagellack och strödde glitter över innan det hann torka. Efter någon timme täckte hon allt med ett lager grundlack och dekorerade sedan med en självhäftande blingblomma.

Pyssellördag.

Nu är det fint i gästrummet. Det ligger en stor julklapp till K från J, en massa julisar från mamma och diverse oinslagna presenter på ett "säkert" ställe. Om mina barn är smarta låter de bli att rota ibland julklapparna. Det är inte lika roligt att uppleva allt en gång till på själva julafton. Fråga min syster hur lätt det är att se förvånad ut då man öppnar julbok på julbok och redan har läst allihop under en filt i gillestugan (eller om det var under en filt i tvättrummet)! Hehe.

Jag och äldsta dottern har ett adventsprojekt som går ut på att stansa clementinstjärnor som sedan ska hänga i tallriset vi brukar ställa i en brun Höganäskruka. Vi tror att vårt ris kommer att bli vackrare än någonsin i år. (Stjärnorna stansas ur clementinskal, får ett upphängningshål och får torka några dagar mellan bakplåtspapper under några tunga böcker.)

Sonen gav mig en svepask i 40-årspresent. Att ta emot grisen i säcken kan vara lite vanskligt, men jag är glad att jag tackade ja till den osedda gåvan. Titta så fin den är! Jag ser fram emot första advent då den kommer att innehålla fem hyacinter.

Pumpatider.

Pumpan började småruttna, så lovet inleddes med att de tre telingarna fick tillsammans rita upp utseendet. (Detta moment gick helt smärtfritt och den ömma modern presenterades efteråt med en skalenlig mall.) Yngsta dottern hjälpte mig med det otäcka momentet, nämligen att göra rent från kärnor och "slem". Dagens citat:

"Har människor också sådant här trådigt slem i hjärnan?"

Eh, nej, jag hoppas i alla fall inte det. Det finns säkert en och annan läskig individ som har vissa hjärnkonstruktionsfel, men jag tror att de ligger mer på ett annat plan...

Så här blev det färdiga resultatet. Alla tre barnen bestämde alltså hur den här stackaren skulle se ut och mamman fick ge sig på själva ansiktsoperationen. Någon som känner för lite plastik? Jag är snabb och effektiv med kniven! Själv tycker jag att årets Halloweenbidrag känns som en blandning mellan ett fyllo och en elak kanin. Barnen är mycket nöjda med resultatet.

Dagen i bilder.

1. Sovmorgon med rufshår. Ingen bild.

2. Amerikanska pancakes. Göres lämpligast då man äter ett mål mittemellan frukost och lunch, så kallad frunch.

3. Hela familjen var ute och njöt av det vackra vädret. Fyra av oss joggade i spåret. Sonen tog tre varv. Han tyckte att en extra datortimme var värt det. Ugh! Jag är glad att jag klarar ett varv, jag. Träningspartnern för dagen var yngsta dottern och jag är stolt att säga att jag var snäppet bättre än vad hon var.

4. Efter diverse städande, organiserande och pysslande var det dags för middag. Jag räknade ut att middagen gick på ca 30 kr för hela familjen (två vuxna, en tonårsson som äter oss ur huset, en 12-åring som mest petar i maten och en 10-åring som glatt äter det mesta som serveras). Det var så gott! Rotmos med bacon och en skvätt senap. Kroppkakor, kålpudding och rotmos. Det är mat från min favoritlista. Riktig husmanskost.

5. Om någon vecka blir jag 40. Jag har redan blivit firad, men lite kalas för familjen ska det i alla fall bli. På sin födelsedag tycker jag att man får äta kakor, gärna favoritkakorna. Därför drog jag igång elvispen och gjorde de här sega nötchokladrutorna, en sats chocolate chip cookies och ett gäng chokladkolakakor. Allt ligger nu i frysen. Vi får väl se om något finns kvar när det är kalasdags...

6. Dagen kommer att avslutas med ännu lite organisationspyssel. Köksskåpen är snart klara. Om jag blir nöjd visar jag er i nästa vecka. Jag är ingen Benita Larsson, men jag tycker att det blir väldigt fint, och lättarbetat, när skåpen är välorganiserade.