Rapport med skrytvarning.

I går ringde S halv två och berättade att de hade slutat en timme tidigare än vanligt p g a långhelgen. Hoppsan! Vi hade planerat att hon skulle ta med alla tjejklasskompisarna (sexton stycken, de andra fyra skulle åka direkt till sina lantställen) hem efter skolan och att föräldrarna sedan skulle plocka upp dem klockan sju. Jag såg fem timmars högljutt kacklande och kaos framför. Nog för att jag hade förberett en massa material, men skulle de inte tröttna efter ett tag? Vilken tur att bussarna var försenade, att tjejerna gick till Centralen från skolan och att alla som kom blev helt pysselabsorberade!

Jag hade fixat tacos, köpetårta (höjden av lyx enligt S) och en stor godisskål. Min "chef" hade skänkt en massa gamla produktprover, så det fanns pyssel överallt. Vi hade också laddat upp med pärlplattor och inspiration att göra halsband och örhängen, så nog fanns det att göra. Jag visste att ett par av kompisarna är lika glada i pyssel som vi, men de andra... Låt mig bara säga att de var helnöjda! Jag var den mest avundsvärda mamman i hela världen och vårt hem var Pysselparadiset. Dessutom hade jag i min iver att fixa en godisskål som inte skulle vara rena bakteriehärden valt klubbor, kolor och karameller med omslag och tuggummin (man kan köpa mina gamla favoriter Jenka, Shake, Dance och vad de heter i påsar), och hade tydligen fått till den ultimata godisblandningen. Ja, det kan ju också vara så att denna samling tio- och elvaåringar var ovanligt positiva, men de var så glada, tacksamma och nöjda att jag var riktigt överraskad!

Jag var ensam vuxen, men kalasföremålet var vänlig nog att rycka in som instruktör i stället för att pyssla själv. Med anledning av detta tog jag bara tio bilder. Hälften var dåliga och hälften gick inte att använda. Här får ni i alla fall se de goda tårtorna i sin suddiga prakt.

Långhelgen gjorde att det var tjockt av bilar ut ur stan, så de sista gästerna åkte inte hem förrän halv åtta. S kalas var enligt några av gästerna "det bästa kalaset någonsin" och enligt resten "jätte-, jätteroligt"! Jag kan konstatera att det var en fest som jag oroade mig över helt i onödan.

Kalas.

Vår yngsta fyller år en vecka innan jul. För tio månader sedan började hon planera sitt kalas. Hon funderade på hur hon skulle lösa problemet med att klasskompisarna skulle bytas ut, vad gästerna skulle få att äta och vad man skulle göra när maten och godiset var uppätet. Dessa funderingar har gått många rundor sedan dess. Kalaset blev uppskjutet. Och uppskjutet. Och uppskjutet. Ända tills idag. Idag smäller det! Vi ska ha Pysselkalas, trots att storasysters körledare inte gav henne ledigt. (E har pysslat sedan hon var pytteliten och har både pedagogiska och inspirerande talanger. Jag hade kallt räknat med hennes assistans. Varken maken eller sonen kan fylla hennes skor... Men, men. Har man viktiga uppdrag så har man.) Det är laddat med tacos, tårta, godis och massor av pysselmaterial här hemma. Nu hoppas vi bara på att alla som kommer tycker det är lika roligt med pärlor, papper, lim och andra pryttlar som vi gör. Håll tummarna!

Ps: Min söta lillasyster skickade ett Må bättre-paket. Tack, tack T! Jag blev så glad och genast lite piggare. Carmexburken hade allra bäst uppiggande effekt.

Klockan är 0.19, pip!

Jag fick skjuts hem från mässan för en stund sedan. Dagen har varit lång, men rolig. Att bygga monter är uppfriskande på något vis! Fast jag saknar fina Fiffi...

Idag firar vi vår nyaste släkting, en perfekt liten mörkhårig skotte på 3,4 kg. Vi firar att förlossningen gick bra och att det finns duktiga läkare som kan göra kejsarsnitt.

Vi firar kvinnligheten. Jajamensan!

När vi ändå håller på att fira, kan vi fira att det bara är fem månader kvar tills det blir hundraårsjubileum i Klackamåla. Jag hoppas få träffa alla fastrar, farbröder, kusiner och kusinbarn på fars sida där. Ja, och så min egen stora familj så klart. Vi ska fira att det är hundra år sedan farmor och farfar föddes. Tack vare Facebook har vi redan startat förfesten i form av uppladdning av nostalgifoton och annat kul. Även de något äldre släktingarna hänger med! De gillar nymodigheten "Fajsbox". What can I say?

Efter härlig helg kommer vinnande vardag.

De senaste dagarna har innehållit allt för både kropp, själ och sinne. Jag känner mig uppbyggd, glad och tacksam. Mamma var här i några dagar och hälsade på och det var roligt att se henne så pigg trots att hon precis varit sjuk i lunginflammation.

Under fredagskvällen hade jag och maken turen att få vara med på ett livsbejakande 40-årsfirande. Så härligt och positivt! Själv träffade jag personer som jag inte sett sedan jag var drygt 20, men de såg precis lika fina ut som då. (Visst är det konstigt att det ibland känns som tiden stannat då man är med människor i sin egen ålder? Det är på något vis svårare att ta till sig rynkor och gråa hår på någon som man lärt känna som tonåring.) Bandet som spelade gjorde mig glad. Maken tyckte att de var väldigt duktiga, men konstaterade också att han som gammal gubbe mer uppskattar att tala med intressanta personer i normalt tonläge än i skrikläge. Jag kan konstatera att han idag fortfarande är hes.

Fars dag firades hela söndagseftermiddagen och kvällen (fast under den senare var jag på körövning, underbara julkörövning). E hade bakat en perfekt kladdkaka och dekorerat den på bästa Martha Stewart-sätt. Jag är så tacksam över att alla oändliga pysseltimmar med mina barn har gett frukt. Numera tar de initiativ till egna skapandeprocesser. Visst är det roligt då de ber om råd och hjälp, men det mesta klarar de själva. E har till och med fotat själv! "Tänker du lägga upp tårtan i din blogg?" Omtänksamt, eller hur?

Tårtbakerskan har också kommit på ett sätt att pimpa naglarna med You Dos glitter. Jag kan konstatera att hennes naglar ser bra mycket snyggare ut än mina. Hon maskerade nageln, målade tippen med vitt nagellack och strödde glitter över innan det hann torka. Efter någon timme täckte hon allt med ett lager grundlack och dekorerade sedan med en självhäftande blingblomma.

Maskerad/klassfest och allmänt helgfirande.

Världens finaste fågelskrämma gick på maskerad i eftermiddags. Mycket motvilligt tog hon med sig den coole araben med autentisk utstyrsel. Han kunde väl ha lämnat solglasögonen hemma i alla fall... Här har vi filmkväll och försöker hålla sonen (som spelade dator med några kompisar hela natten) vaken.

40-årskalas med förhinder.

I går fyllde maken 40. Vilket firande vi hade förberett, jag och barnen! Och vilket platt fall det blev p g a den här galna magsjukan... Jag glömde hälften av uppvaktningen till morgonbrickan. Blommorna stod kvar i plasten på kvällen. Jag har fortfarande några presenter kvar nere i gästrummet som inte blev "levererade". Tack alla ni som hjälpte fina K att känna sig speciell trots att hans fru låg alldeles utslagen i sängen på övervåningen. 40 blev han hur som helst. Och idag står en fin låda full med fantastiska mangos där nere som bevis på att gårdagen inte var någon dröm!

Layouten gjorde jag till AMLT:s blogginlägg om en "journaling prompt". Idag känner jag mig stark igen. Jag är på gång igen. Och K och jag ska äta halloumi och tomatsallad till lyxlunch istället för i går. Jag har förresten en massa rostbiff i kylen. Kan man verkligen frysa den?

Scrap, studier och födelsedag.

Idag har jag scrappat en del till olika uppdrag. Jag scrappar i förväg och lägger ut sakerna i planerade inlägg och glömmer tyvärr ofta bort då något har publicerat. Det var skönt att ta itu med högen med färdiga sidor som låg här i bokhyllan. För någon månad sedan fixade jag ett 6x12-album, så nu har jag äntligen en hemvist till de sidorna också! Det går ju bra att sätta in dem i 12x12-fickor, men inte är det speciellt snyggt.

Kursen i Visuell Kommunikation går framåt, om än långsamt. Det tog så lång tid för mig att få kurslitteraturen att jag inte riktigt kom igång i början av terminen. Nu är jag igång och tycker att den här kursen är precis lika bra som den i Digital Bildbehandling.

På fredag opereras jag för åderbråck, så då försvinner hela dagen antar jag. Förhoppningsvis kommer den här operationen gå lika smidigt som de andra två. Jag behöver vara i god form på tisdag då älsklingen fyller 40. Det blir bara ett minikalas för den närmaste familjen, men som alltid blir det ändå en del folk. Kompisarna får komma senare. Någon som har bra tips på god plockmat? Det är lättare med sådan mat än köttgryta när vi blir så många.

Musik är livet.

Så här ser min fina låtar-lista på Spotify ut.

I går firade vi Lillasyster och Kusin på deras gemensamma 30-årsfest. Det var väldigt trevligt och jag kände mig så glad när jag kom hem sådär kl. 3 i morse. När jag steg upp kl. 7.00 för att skjutsa maken till Älvsjö var jag inte lika glad, men nog kom jag igång alltid!

Innan kalaset hann jag och döttrarna gå på Melodifestivalens genrep tillsammans med mamma, en annan lillasyster och hennes dotter. Jag var imponerad av vilken stor skillnad det var på att höra låtarna live och började gråta när Peter Jöback sjöng. Han berörde mig på något vis. Olas låt orkade jag inte riktigt med, men jag hade svårt att plocka en vinnare bland de andra. Salem var min favorit. Hans melodier och lite pompösa bakgrunder passar min smak. Han är duktig helt enkelt.

Nu är det dags för mig att Keep on Walking.

Men oj!

Åh, vilken överraskning jag fick i kväll! En av mina vänner ringde och berättade att hon ska gifta sig på fredag om två veckor och undrade om jag ville hjälpa till med lite pianospel. Japp! Det här bröllopet blir litet och intimt, en vigselceremoni utan någon stor fest. Love is in the air...