Hanö.

Förra veckan sjöng vi ungdomens lov och jag och min lillasyster (festföremålet självt, hon tog studenten) kunde konstatera att jag är lika gammal nu som min mamma var då jag tog studenten. Djupt...

Efter stor fest och härliga minnen åkte jag, mamma och några av systrarna till Hanö. Vi hade det så mysigt! (Är jag månne en så kallad Mysmamma som man kan läsa om i det nya numret av Mama?)

Här är den nybakade studenten, tjejen vars goda studieresultat vi firade.

Jag själv med vinden i håret.

På Hanö kan man hitta Bönsäcken. Det är en stenbrygga i ständig förändring. Stenarna flyttar fram och tillbaka med hjälp av vatten och vind. Sägnen säger att Jättekvinnan som bodde på ön hade plockat stenar som hon skulle lägga som en bro till fastlandet för att komma till sin älskade. Hon snubblade och alla stenar föll ur förklädet. Vips, så var Bönsäcken på plats!

Här sitter alla utom jag och tittar ut över vattnet, bönsäcken och fastlandet. Här ser alla rätt normala ut, till skillnad från...

... här. Vi hade väldigt roligt tillsammans!

Två av mina fina småsystrar.

Och här är en till med i rutan.

A. Jag gjorde henne mörkrädd för ungefär trettio år sedan. Hur ska jag fixa det? Betala en bra KBT-terapeut? Haha!

Lite mörkrädda blev vi nog alla då vi besökte Engelska Kyrkogården på ön. Man fick känslan av svensk deckarlitteratur då den är som bäst (Johan Theorin, kanske) och vi bestämde oss för att Någon måste skriva en spännande deckarserie som utspelar sig just här.

Det vackra träkorset är rest till minne av de engelska sjömän som dog då de var i tjänst i flottan som var stationerad här 1810-1812.

I kvällsljuset tog vi en promenad. Vi hittade några riktiga guldkorn. Den här grinden, till exempel.

Visst ser det idylliskt ut?

Med stativ och ett bättre objektiv hade jag kunnat fånga den magiska känslan bättre, men ni får kanske en hum om hur det var den här kvällen.

Ett mäktigt skådespel utspelades mitt framför våra ögon. Magiskt!

I hamnen hörde vi prat och skratt från de många tyskar som satt i sina fina båtar. Det fanns nog en och annan svensk också, men de flesta flaggade rött, svart och gult.

Mamma trodde att vi skulle ta en fiskebåt tillbaka till Nogersund. Jag är glad att vi slapp.

Borta bra, men hemma bäst. Nu får jag umgås med make och son ett par dagar innan döttrarna kommer tillbaka från olika håll i världen.

Kalas.

Vår yngsta fyller år en vecka innan jul. För tio månader sedan började hon planera sitt kalas. Hon funderade på hur hon skulle lösa problemet med att klasskompisarna skulle bytas ut, vad gästerna skulle få att äta och vad man skulle göra när maten och godiset var uppätet. Dessa funderingar har gått många rundor sedan dess. Kalaset blev uppskjutet. Och uppskjutet. Och uppskjutet. Ända tills idag. Idag smäller det! Vi ska ha Pysselkalas, trots att storasysters körledare inte gav henne ledigt. (E har pysslat sedan hon var pytteliten och har både pedagogiska och inspirerande talanger. Jag hade kallt räknat med hennes assistans. Varken maken eller sonen kan fylla hennes skor... Men, men. Har man viktiga uppdrag så har man.) Det är laddat med tacos, tårta, godis och massor av pysselmaterial här hemma. Nu hoppas vi bara på att alla som kommer tycker det är lika roligt med pärlor, papper, lim och andra pryttlar som vi gör. Håll tummarna!

Ps: Min söta lillasyster skickade ett Må bättre-paket. Tack, tack T! Jag blev så glad och genast lite piggare. Carmexburken hade allra bäst uppiggande effekt.

A Million Little Things, Mors Dag.

På söndag firar man Mors Dag i USA. För oss är det inte dags förrän om några veckor, men om ni går hit kanske ni får några tips på vad ni kan göra för era mammor (eller er själva). Mamma, du får inte surfa dit!

Här kommer ett litet smakprov:

Ps: Bokstavsstämplarna från Granit är råsnygga, men jättedåliga. De sitter skevt på träklossen, är kladdiga av lim på sidorna och jag var tvungen att renklippa alla kanter eftersom de lämnade färgrester. Hur som helst är jag glad över att jag köpte dem. De är värda allt extrajobb!

Den 30 april 1969...

... gifte sig mina föräldrar. Grattis! Tiden går. Det gäller att ta den tillvara och fånga de små stunderna, eller hur? Jag hoppas att ni alla får en fin Valborg.

I morgon är det förresten NSD, alltså National Scrapbooking Day. Det finns roliga aktiviteter överallt på nätet för er som är pysselsugna. Vi får väl se om jag orkar dra fram lite kreativitet. Rebekah kommer att lägga upp en utmaning i A Million Little Things blogg, i Allt Om Scraps forum har jag läst om en rolig aktivitet som håller på under hela maj månad ("blog hop") och googlar man på NSD och scrapbooking får man en massa roliga tips.