Sommar i halvtid.

Mitt i allt tvättande och upp- och tillbakapackande tänkte jag dela med mig en liten del av de sköna veckor som ligger bakom mig. De varma stranddagarna kom liksom aldrig igång, så vi gick inte ned till stranden mer än några gånger. Barnen (och/eller ungdomarna) har doppat sig oavsett väder, men jag har Inte Badat En Enda Gång. Jag skäms inte ens över det! Hu. Det är min kropp, och jag är frusen av mig då det gäller badande. Jag svettas också hemskt lätt, så ni kan ju själva räkna ut att jag är relativt svår att tillfredsställa då det gäller sommartemperatur.

Grannens fisknät kan bli till ett vackert stilleben om man bara anstränger sig lite, eller vad tycker ni?

Maken och jag unnade oss en fantastisk "weekend" på Halltorps Gästgiveri. Det var inte billigt, men jag lovar att det var värt varenda öre. Fantastiskt hotellrum, urgod mat, trevlig personal och nära till allt. Att vädret var så där lagom svenskt gjorde faktiskt ingenting! Vi var rätt klädda och lyckades klämma in uteaktiviteter mellan regnskurarna.

Tågresan till Fagerrör gick på den söta museibanan, fast inte med ånglok som vi hade räknat med. Loket var nämligen inne på reparation, så vi blev dragna av ett litet men starkt diesellok. Ni har väl hört berättelsen om det lilla loket som kunde? Det kändes nästan som att vi satt mitt i sagan!

Dimman låg tät över Neptuni åkrar, men det var vackert ändå.

Vägen ner till vattnet kändes spännande och dimman gjorde att det var väldigt tyst. Jag och K var alldeles ensamma och kunde njuta av den annorlunda och väldigt speciella naturen.

Ett av makens och sonens projekt de senaste månaderna har varit att uppfinna, utveckla och testa om man kan åka längdskidor på vatten. Många timmar har gått åt till att fundera ut olika finurliga lösningar och smarta idéer.

Dessvärre blev jungfruturen något av ett fiasko. Vågorna gick allt för höga och vissa delar av konstruktionen höll inte riktigt måttet. Vi skulle kanske ha frågat Hanna Falk om hon kunde göra vattentestet i stället? Jag vet nämligen att hon var hemma hos sina morföräldrar i grannhuset på Sturkö förra veckan...

Avslutningsvis måste jag visa en bild på några av de många bär som min fina far skämde bort oss alla med... Han har plockat blåbär och hallon som vi gladeligen har ätit till frukost, kvällsmat och dessert. Det sista han gjorde innan jag och de två äldsta barnen drog hemåt var att möta upp i Holmsjö med fem kilo blåbär som han hade plockat! Nu kan vi njuta av dessa nyttigheter hela vintern trots att jag och S drabbades av maginfluensa precis lagom till den mest efterlängtade surdegsbaks- och blåbärsutflykten till Klackamåla. Lille far, lille far, vilken tur man har'en...

Halvtid!

Halva sommarsemestern har gått och vi har det så gott! Under de här 2,5 veckorna har vi hunnit träffa en stor del av min fina släkt (här ovan ser ni min far längst upp till höger och hans sex syskon), vi har njutit av sommarregn och sommarsol, vi har solat och badat i sjöavattnet och sett på magiska solnedgångar över Karlskrona, maten vi äter är till stor del odlad "pau auken" (på åkern, för den som inte förstår blekingska) och smakar så gott i sig själv att konstiga tillsatser är alldeles överflödiga, vissa har tillbringat dagar på läger medan andra har haft "mamm- och pappsemester" på Öland... Livet är kort sagt härligt. Jag återkommer när verkligheten hunnit ifatt och hoppas att ni som eventuellt tittar in här under sommaren har det riktigt skönt vare sig ni jobbar eller är lediga. So long!

Tusen grejer kvar att göra...

... men jag skriver så klart ett inlägg och önskar er Glad Sommar! Vi ses kanske här och där, men annars är jag tillbaka i augusti igen. (Jag vet att det brukar bli några inlägg under sommaren, men det är bättre att inte lova något än att inte kunna hålla det man lovar. Usch. Det där lät konstigt.)

Nu ska jag baka bullar, städa klart och ta emot vår sommargäst i morgonrock. Nej, förresten, jag börjar med att klä på mig så hon inte tror att jag blivit spritt språngande galen!

Ha det gott!

Bilden från juni 2009. Det ser ut som att solen sken mer än idag! Nu håller vi tummarna för uppehåll i morgon då vi har släktträff i min fars föräldrahem.

Hanö.

Förra veckan sjöng vi ungdomens lov och jag och min lillasyster (festföremålet självt, hon tog studenten) kunde konstatera att jag är lika gammal nu som min mamma var då jag tog studenten. Djupt...

Efter stor fest och härliga minnen åkte jag, mamma och några av systrarna till Hanö. Vi hade det så mysigt! (Är jag månne en så kallad Mysmamma som man kan läsa om i det nya numret av Mama?)

Här är den nybakade studenten, tjejen vars goda studieresultat vi firade.

Jag själv med vinden i håret.

På Hanö kan man hitta Bönsäcken. Det är en stenbrygga i ständig förändring. Stenarna flyttar fram och tillbaka med hjälp av vatten och vind. Sägnen säger att Jättekvinnan som bodde på ön hade plockat stenar som hon skulle lägga som en bro till fastlandet för att komma till sin älskade. Hon snubblade och alla stenar föll ur förklädet. Vips, så var Bönsäcken på plats!

Här sitter alla utom jag och tittar ut över vattnet, bönsäcken och fastlandet. Här ser alla rätt normala ut, till skillnad från...

... här. Vi hade väldigt roligt tillsammans!

Två av mina fina småsystrar.

Och här är en till med i rutan.

A. Jag gjorde henne mörkrädd för ungefär trettio år sedan. Hur ska jag fixa det? Betala en bra KBT-terapeut? Haha!

Lite mörkrädda blev vi nog alla då vi besökte Engelska Kyrkogården på ön. Man fick känslan av svensk deckarlitteratur då den är som bäst (Johan Theorin, kanske) och vi bestämde oss för att Någon måste skriva en spännande deckarserie som utspelar sig just här.

Det vackra träkorset är rest till minne av de engelska sjömän som dog då de var i tjänst i flottan som var stationerad här 1810-1812.

I kvällsljuset tog vi en promenad. Vi hittade några riktiga guldkorn. Den här grinden, till exempel.

Visst ser det idylliskt ut?

Med stativ och ett bättre objektiv hade jag kunnat fånga den magiska känslan bättre, men ni får kanske en hum om hur det var den här kvällen.

Ett mäktigt skådespel utspelades mitt framför våra ögon. Magiskt!

I hamnen hörde vi prat och skratt från de många tyskar som satt i sina fina båtar. Det fanns nog en och annan svensk också, men de flesta flaggade rött, svart och gult.

Mamma trodde att vi skulle ta en fiskebåt tillbaka till Nogersund. Jag är glad att vi slapp.

Borta bra, men hemma bäst. Nu får jag umgås med make och son ett par dagar innan döttrarna kommer tillbaka från olika håll i världen.

Hemma i en dag.

Idag kom vi hem från Sturkö. Vilken härlig vecka vi har haft! Får se om jag hinner uppdatera med några bilder senare. Vi fick träffa lillebrors (nåja, han är väl 27 år sådär) flickvän. Hon visade sig vara en härlig människa som jag tyckte om på en gång. Jag är glad för deras skull! Vi hann städa ur sommarhuset en hel del och så kunde vi också hjälpa far att sätta både frön och potatis. (Han blev lite förgrymmad över att några barnbarn hade hämtat fina sättpotatisar till potatismoset, men moset blev gott och det är inte lätt att få uppätna potatisar tillbaka i sättbart skick...) Nu ser vi fram emot ännu en härlig, ekologisk och närodlad matsommar!

I morgon bär det av till Hong Kong, så på den här fronten har ni ännu en obloggad vecka att se fram emot. Hoppas att vi alla får en spännande och rolig vecka!

Semester.

I morgon lämnar vi över huset till vår vän och sommarhusvakt. Vi åker söderut, till familjen och vännerna i mina gamla hemtrakter. Glad sommar!

Jag tittar kanske in då och då, men annars är jag tillbaka efter första veckan i augusti.

Ännu en härlig semesterdag.

Idag fortsatte vår semester. Vi steg upp tidigt och packade för en dag på Mälaren. Solskydd, kamera, frukt, vattenflaska med is (Att smälta under dagen för en konstant tillgång på kallt vatten, smart mannen!), lite pengar och solglasögon var väl ungefär det vi tyckte var viktigt. Jag plockade med mig några tävlingsblanketter om inspirationen skulle falla på under båtturen och maken tog med sig Svenskans stora korsord.

Dagen blev bättre än vi hade vågat hoppats på! Vilket underbart väder. Jag vågade mig dessutom på att prata tyska med några förskräckta, tyska damer från Berlin som väl trodde att jag tänkte överfalla dem eller något. Vi satt bredvid varandra på bänken och hade gjort så i nästan en timme innan jag vågade mig på att hälsa och vara lite trevlig. Den ena verkade inte fatta ett jota av vad jag sa, eller också hade hon bara väldigt dålig hörsel. Den andra kunde nämligen hålla konversationen flytande i några minuter och hon såg inte frågande ut en enda gång. Jag älskar att prata tyska! Jag är verkligen inte bra på det, men det känns lite slösaktigt att ha lagt ner sex års idogt pluggande på ett språk bara för att låta det glömmas bort.

Här kommer några bildbevis på den härliga dagen.

Tänk att det finns folk som vindsurfar fortfarande!

Den fina ångbåten vi åkte med. Det går enligt K, som besökte maskinisten, åt två ton kol på en resa Stockholm-Mariefred tur och retur. Det är tydligen brist på maskinister. Det är ett hårt och skitigt jobb som dessutom bara kan utföras på somrarna. De flesta jobbar i ca. fyra år innan de går vidare till något annat.

På Solsidan är det alltid varmt! Man kan behöva lite nyheter att svalka av sig med.

Så här ser han ut egentligen, finaste själva han som hade planerat hela dagen. Min egen älskling...

Inne på slottet fick vi inte ta kort, men jag njöt tillräckligt av att klicka loss på vackra fönster och dörrar.