En dag hade datorn pajat och vi kunde höra missnöjt mummel från sovrummet/arbetsrummet. Lilleman sprang in till sin pappa, och när han förstod att datorn inte fungerade som den skulle kunde han trösta sin pappa med de lugnande ord han själv fått höra så många gånger;
"De jö ingenting pappa! Vi kan gala den med tejp!"
Snyft! Nu är den lille grabben längre än båda sina föräldrar, har storlek 45 i skor, kan konversera artigt med gamla damer och diskuterar matematik med sin pappa på ett plan där jag inte längre hänger med. Tiden går rasande fort.



