Nu kör jag bara från nya bloggen!

Kom ihåg att byta adressen till min nya blogg som ligger på http://monnah.se. Tack för att ni har varit med här.

Ulrika - jag har inga problem att komma in på nya bloggen. Fungerar det nu? Någon annan som har problem?

Ny blogg?

Jag har börjat så smått med min nya blogg, men eftersom jag gjort dagens inlägg där får ni följa med och stå ut med att det antagligen kommer att svänga rätt mycket fram och tillbaka den närmaste tiden. Så småningom kanske det kommer att se ut som jag har tänkt mig...

Välkomna in!

Adressen ändrades genast till monnah.se. Någon var kanske redan inne då adressen var något längre... Länken är fixad, så den ska visa rätt nu!

Back to "normal"...

... whatever that is. På måndag börjar jag jobba igen. Jag har haft en fantastisk sommar, mår toppen och känner mig glad och full av energi. Nu saknar jag bara äldsta dottern som är på äventyr i några dagar till.

Under veckan som gick var jag ledare på en ungdomskonferens. Nu är jag alldeles utmattad efter en hel vecka med väldigt lite sömn, men det var det värt. Det har varit så roligt och givande! Ungdomarna har en del som jag saknar, men mest är jag faktiskt väldigt glad över den erfarenhet och visdom (Ha!) som jag har samlat på mig genom åren. En sak saknar jag dock. Ett naturligt brunt hår... Jag längtar efter frisörbesöket som står inskrivet i kalendern den 8 augusti. Oj, så fin jag ska bli! Haha.

Förresten håller jag på att jobba på en uppdatering av bloggen. Vi får väl se vad mitt pysslande leder till så småningom.

Ibland räcker inte orden till...

Jag har gråtit så för de ungdomar och vuxna som miste sina liv i Norge och kommer nog aldrig att kunna förstå hur mycket hat som kan rymmas i en enda människa. Jag håller hand med andra som antagligen inte heller förstår. Vi vet aldrig hur länge vi finns kvar här på jorden och kan inte heller räkna med att våra nära och kära alltid finns. Jag måste påminna mig själv om att bli bättre på att tala om hur mycket min familj och mina vänner betyder för mig!

Sommar i halvtid.

Mitt i allt tvättande och upp- och tillbakapackande tänkte jag dela med mig en liten del av de sköna veckor som ligger bakom mig. De varma stranddagarna kom liksom aldrig igång, så vi gick inte ned till stranden mer än några gånger. Barnen (och/eller ungdomarna) har doppat sig oavsett väder, men jag har Inte Badat En Enda Gång. Jag skäms inte ens över det! Hu. Det är min kropp, och jag är frusen av mig då det gäller badande. Jag svettas också hemskt lätt, så ni kan ju själva räkna ut att jag är relativt svår att tillfredsställa då det gäller sommartemperatur.

Grannens fisknät kan bli till ett vackert stilleben om man bara anstränger sig lite, eller vad tycker ni?

Maken och jag unnade oss en fantastisk "weekend" på Halltorps Gästgiveri. Det var inte billigt, men jag lovar att det var värt varenda öre. Fantastiskt hotellrum, urgod mat, trevlig personal och nära till allt. Att vädret var så där lagom svenskt gjorde faktiskt ingenting! Vi var rätt klädda och lyckades klämma in uteaktiviteter mellan regnskurarna.

Tågresan till Fagerrör gick på den söta museibanan, fast inte med ånglok som vi hade räknat med. Loket var nämligen inne på reparation, så vi blev dragna av ett litet men starkt diesellok. Ni har väl hört berättelsen om det lilla loket som kunde? Det kändes nästan som att vi satt mitt i sagan!

Dimman låg tät över Neptuni åkrar, men det var vackert ändå.

Vägen ner till vattnet kändes spännande och dimman gjorde att det var väldigt tyst. Jag och K var alldeles ensamma och kunde njuta av den annorlunda och väldigt speciella naturen.

Ett av makens och sonens projekt de senaste månaderna har varit att uppfinna, utveckla och testa om man kan åka längdskidor på vatten. Många timmar har gått åt till att fundera ut olika finurliga lösningar och smarta idéer.

Dessvärre blev jungfruturen något av ett fiasko. Vågorna gick allt för höga och vissa delar av konstruktionen höll inte riktigt måttet. Vi skulle kanske ha frågat Hanna Falk om hon kunde göra vattentestet i stället? Jag vet nämligen att hon var hemma hos sina morföräldrar i grannhuset på Sturkö förra veckan...

Avslutningsvis måste jag visa en bild på några av de många bär som min fina far skämde bort oss alla med... Han har plockat blåbär och hallon som vi gladeligen har ätit till frukost, kvällsmat och dessert. Det sista han gjorde innan jag och de två äldsta barnen drog hemåt var att möta upp i Holmsjö med fem kilo blåbär som han hade plockat! Nu kan vi njuta av dessa nyttigheter hela vintern trots att jag och S drabbades av maginfluensa precis lagom till den mest efterlängtade surdegsbaks- och blåbärsutflykten till Klackamåla. Lille far, lille far, vilken tur man har'en...

Vill bara säga...

... att jag är hemma igen! Att komma hem efter en Sturkösommar är alltid lika tudelat. Å ena sidan har jag haft en underbar semester (trots ett inte alltid samarbetsvilligt väder), å andra sidan älskar jag mitt hem och att känna mig hemma.

Ett bröllopskort.

Min kusin gifte sig förresten för en vecka sedan och så här blev kortet som jag skickade med mina föräldrar. Allt material från You Do. (De vackra fjärilarna kommer f ö från Hero Arts.)