Älskar...

Så mycket bättre. Underbart!

Finfin lördag.

Dagen i går blev så bra! Vi hade roligt tillsammans och jag tror att alla fick göra något som de verkligen ville. De tre höjdpunkterna bjuder jag på här:

Utställningen som Östasiatiska Muséet bjuder på just nu är alldeles fantastisk om man är det minsta intresserad av Kina, historia, konst eller alltihop. Massor av folk, vilket i alla fall lär inbringa pengar till den här säkert mycket dyra utställningen. Det var roligt att se så många barn som inte skrek och ville därifrån, utan som var glada och tyckte att utställningen var rolig.

Ugnsstekt oxfilé med Pappas Potatismos, vitlökssmör, guacamole (hm, rest från gårdagen, men jättegott till), sallad och bubbeldricka. Mat som gör både gom och mage glad, länge.

Dagen avslutades med "Dumma mej", en tecknad film som jag rekommenderar till både små och stora. Den här filmen var ingens förstaval, men den enda film vi kunde enas om för att se som familj. Efteråt var vi alldeles bubbliga av skratt och "må bra"-känsla. Så där som man mår om man har sett en riktigt mysig film helt enkelt!

Listan på allt som ska göras idag är lång, men det är mest roliga saker som ska göras. I ugnen står ett par äppelkakor som ska delas mellan oss och några snälla och generösa grannar. Receptet är svärmors och handstilen är min käre makes. Den godaste och saftigaste äppelkaka jag har smakat! Om någon är intresserad skickar jag gärna receptet.

Önskedag.

Sovmorgon.

Östasiatiska muséet.

Godis och chips till lunch.

Bil i stan (istället för att åka kommunalt).

Oxfilé till middag (brasiliansk, men i alla fall).

Bio.

Tror ni att vi får en bra dag? Den har börjat på topp, så vi håller tummarna för att det fortsätter så!

Älskar...

... hur äldsta dottern övar och övar på sångerna hon ska sjunga tillsammans med flickkören på Luciakonserterna. Själv är hon sitt vanliga jag och förtvivlar över att hon inte kan alla texter och alla stämmor perfekt NU. Jag tar tillfället i akt att påminna henne om hur viktigt det är att man låter saker ta sin tid, att bara jämföra sig med sig själv och att komma ihåg varje seger man vinner. Jag kan inte sluta nynna på Brittens "This Little Babe". Gissa hur svårt det är att sjunga den där ekoeffekten? Gah! (Jag förstår att E är lite förtvivlad, men säg inte att jag har sagt det...)

L var förbi med en hel hög fina You Do-grejer, så det kommer att hända en hel del på pysselfronten här i bloggen nästa vecka då barnen är tillbaka i skolan igen. Roligt att känna pysslet suga i fingrarna!

Kratta, kratta.

Nej då, jag känner mig inte som en kratta. Självförtroendet är på topp. Däremot har jag nu en blåsa i handen. Jag får skylla mig själv som inte hade på mig arbetshandskar då jag krattade upp de årliga 10 sopsäckarna med löv i morse. Ett hörn i trädgården är kvar, men det blänger jag bara åt. Det är nämligen det hörn som gränsar åt två av våra grannar. Mycket snälla och rara, men ingen av de fyra äldre ägarna orkar kratta löv. Därav den enorma ansamlingen i just vårt hörn. Alla löv hamnar liksom där naturligt. Nåja, jag borde väl istället för att klaga gå över och kratta löven efter deras sju ekar också! (Eller inte, förresten. Så snäll är jag inte...)

Grattis Hasbassen!

En liten bror har blivit stor. Så stor att han fyller 27 år idag. Tänka sig. Jag kommer precis ihåg hur mycket jag älskade honom då han kom 1983 och jag gick i sjuan. Jag älskade att ta hand om honom, även om systern som kom innan honom, 1980, var min allra största kärlek. (Jag älskade henne så mycket att jag ställde henne i den mörka källaren för att hon skulle bli sådär lite lagom rädd. Då blev hon nämligen jättegosig och kramig och tyckte att jag var superhjälte! Tur att inte Barnavårdsmyndigheten hörde talas om detta innan jag bestämde mig för att skaffa egna barn. De hade med all sannolikhet tvångssteriliserat mig... För övrigt kan jag rekommendera att skaffa en sladdis då man har en tioårig dotter. Flickan kommer att vara till stor hjälp och kommer att njuta av att få vara lillmamma!)

Bror min är mycket modigare än jag. Han har bestämt sig för att bli akutsjukvårdare, eller ambulanssjuksköterska, jag vet inte riktigt vad den rätta benämningen är. Lyckliga de som blir sjuka då han är på passet. Han är en ytterst empatisk människa och jag är säker på att han dessutom har goda sjukvårdskunskaper. Idag får H en photoshopblomma av mig. Han ska få fundera på vilka kommandon jag gett för att få det här resultatet... Svar lämnas lämpligen på julafton.

För övrigt har jag planterat om tre orchidéer idag. De fick kunglig behandling. Klipp och ansning, ombäddning av finaste vitmossa och ny bark från Orchidéhuset. Måtte de nu ta sig och börja skicka många och vackert blommande stänglar! Skulle så vara fallet skulle jag slippa gömma dem på bänken i tvättrummet. (Tänk att jag har så svårt att slänga skruttiga krukväxter. Är det bara jag som är sådan?)

Fullt upp!

Här har det varit cirkus idag! Maken sitter och jobbar med sin vän i soffan under trappan, lillasyster och hennes två små godbitar är här i två dagar medan deras hem invaderas av göteborgare och alla barnen har höstlov. Det är skönt att ha tid att göra lite allt möjligt och att inte behöva vara så produktiv hela tiden. Jag satte en smulpaj med äpplen på bordet tillsammans med ett paket vaniljglass för en liten stund sedan. Jag förväntar mig att det mesta är borta när jag kommer ner igen om en minut. Så ska det vara när hela huset är fullt av glada människor!

I AMLT:s blogg fokuserar vi på tacksamhet under den här (amerikanska) Thanksgivingmånaden. Dagens inlägg har jag skrivit. Jag tror det blir en riktigt trevlig månad, så kila in i bloggen och kommentera gärna om du ser något som rör dig lite extra på något vis!

I går lades en hel hoper fina kort upp i Kortskissbloggen. Mitt kort är på väg ner till Malmö där min käre lillebror bor nu för tiden. Eftersom jag inte tror att han läser min blogg kan ni få se kortet jag gjorde till hans födelsedag efter den här veckans skiss.