Det känns så härligt! I morse gav jag mig ut i elljusspåret igen. Redan under uppvärmningen märkte jag att det gick lättare än för några dagar sedan. Jag såg yngsta dotterns gamla fröken stå med sin klass i ett fint led, två och två, skanderandes "Inga bilar, inga troll, titta nu åt båda håll!". Bara det fick mig ju på riktigt gott humör redan innan jag hade börjat jogga.
När jag väl hade satt igång påminde jag mig själv om att tänka intervall igen. Jogga två minuter, gå i en, jogga i tre minuter, gå i en... Efter några sådana omgångar hamnade jag mitt i ett orienterande tonårsgäng, antagligen från min gamla arbetsplats. Träffar man på ett gäng tonåringar kan man ju inte visa sig svag. Jag joggade på och klarade mig riktigt bra! Rätt vad det var var jag framme vid vägen igen. Otroligt! Nu ska jag bara komma på hur man sköter joggtekniken för att slippa ont i höfterna. Någon som vet?
Andreas Johnson är kanske inte riktigt jämn i sina låtar, men jag gillar mycket av det han har gjort. Den här låten, Solace, är temat till Biggest Loser Sweden. Pompös A-ha-känsla som riktigt griper tag i mig. Den borde funka bra i hörlurarna då jag är ute och svänger mina lurviga.
1 kommentar:
Härligt! Själv har jag joggat med friskis och svettis i fem veckor nu, två gånger i veckan och jag känner att jag gör framsteg varje gång och det är en sån härlig känsla! Och det bästa är att jag slipper springa själv, alltid någon som puschar på lite och så tränar vi mycket intervall. Det där med joggtekniken vet jag inte riktigt, kan det vara så att du spänner dig?
Skicka en kommentar