söndag 28 februari 2010

Tack!

Jag vill bara tacka för alla era kommentarer på det senaste inlägget. Spännande att höra vad ni tycker och tänker!

Det har redan hunnit bli dag tre på sportlovet, i alla fall om man räknar helgdagarna också (och det gör vi). Mina stackars föräldrar hamnade mitt i något bombhotsdrama på väg ner till Tyskland, fick stå i sju timmar på ett tåg och sover visst på hotell i natt eftersom de missade sista färjan till Amrun där de ska träffa J, T och lilla K.

Jag och tjejerna ska åka på sportlovskryssning med goda vänner. "Äsch, det är ju bara som att vara i ett stort köpcenter...", sa sonen. Kanske är det så, men man får åtminstone lite ombyte! Tre bufféer på fyra dagar är dock inte helt bra för mig. Jag får sikta in mig på det gottaste helt enkelt!

Förresten hade jag en jättehärlig dag inne i Stockholm i går. Fina Tina kom och hälsade på från Linköping. Vi hann prata mycket och passade samtidigt på att vara lite kulturella (Nordiska muséet), upplevde vår vackra (eller snarare hemskt slaskiga) huvudstad och träffade vår oväntat gemensamma kompis på en sen lunch. Roligt, roligt! Känslorna från sådana här dagar får man lägga på pluskontot för framtida tråkdagar.

Nu får vi bara hålla tummarna för att mina föräldrar kommer fram ordentligt till det där hotellet. De är alldeles utmattade efter dagens äventyr, så jag hoppas verkligen att resten av deras vecka på den här semestern blir bättre!

torsdag 25 februari 2010

Långt inlägg om det förra inlägget.

Det här är för er som är intresserade av mina tankar runt föräldraskap. Dessa tankar är högst ostrukturerade och borde säkert redigeras, men det som sägs utan redigering är väl mest sant? Säg inte att jag inte har varnat er om ni somnar halvvägs in i inlägget!

Jag har sex småsyskon och har alltid gillat barn. Jag var ofta barnvakt, både till syskonen och till andras barn och så småningom valde jag ett yrke som innebär att man i högsta grad är delaktig i andras barns uppfostran. När jag och min man fick vårt första barn trodde jag att det skulle bli ungefär som att få ett syskon. Nu var det ju inte riktigt så. När vår lille groda kom upp på min mage, alldeles tilltufsad, blåröd och slemmig, kände jag sådana beskyddarinstinkter som jag aldrig ens hade kunnat föreställa mig. Den här lille killen skulle jag göra vad som helst för...

När man får barn börjar en resa som inte tar slut. Man skapar band med en ny varelse, band som är starkare än något annat. (Processen kan störas av förlossningsdepressioner och annat, men för de allra flesta stämmer detta.) Som förälder har man ansvaret att göra allt i sin makt för att det här barnet ska få det bra, men också att det anpassar sig till andra människor och till samhället.

Några saker som jag har lärt mig under min resa som mamma är att (utan inbördes ordning)

1. det är fysiskt jobbigt att vara förälder.
2. barn gör inte som man säger, utan som man gör
3. livet kommer aldrig att bli detsamma som innan man blev förälder
4. att ha roligt tillsammans med sitt barn gör relationen stark
5. de första åren är extremt viktiga för ett barns utveckling
6. ibland kan barnet göra en så arg att man får använda hela sin styrka för att kontrollera sin ilska
7. både föräldrar och barn mår bra av att göra saker tillsammans
8. både mammor och pappor är viktiga, ibland mer och ibland mindre
9. det underlättar om barnen har "bra" kompisar
10. små barn blir ofta sjuka och om man inte har "significant others" som kan hoppa in som barnvakter kommer småbarnsåren med all sannolikhet innebära en hel del nagelbitande och tidspusslande och slitningar i föräldrarelationen
11. det i Sverige överlag anses att utbildade pedagoger har patent på barnuppfostran och att det är fult att välja att vara hemma med sina barn
12. man kan känna sådan kärlek för sitt barn att det känns som att man faktiskt ska explodera
13. livet blir aldrig detsamma igen (som sagt, kan inte sägas nog många gånger. Kom dock ihåg att "aldrig detsamma" betyder inte att det blir sämre.)
14. det är läskigt att uppleva sig själv i en yngre version, men det är också lättare att förstå ett sådant barn eftersom man vet precis hur han eller hon tänker
15. man vinner jättemycket på att göra barnen delaktiga i hemarbetet redan då de är pyttesmå
16. ett barn växer av komplimanger och positiva tillrop och bryts ner av negativ kritik

Den här listan kan ju bli hur lång som helst, men jag fortsätter med något annat i stället.

Att inse att man kommer att få ställa sig själv åt sidan för att tillgodose sina barns behov (också, inte bara) hjälper mycket under de första åren. Hur ofta har jag inte hört föräldrar prata om sina barn som om de vore tyngder att bära, kvarnstenar runt halsen, pest? Ja, det är jobbigt att inte få sova om nätterna. Har man en liten som skriker jättemycket underlättar det att vara två. Då får man se till att inte båda lider natt ut och natt in, utan man får turas om att sova hos barnet! Att vara pigg varannan dag är bra mycket bättre än att gå omkring som en zombie hela tiden.

Mitt motto var länge det klassiska "allt har sin tid". Jag tror fortfarande på detta. Är det verkligen läge att välja sin karriär framför sitt barn under den tid då barnet behöver en bäst? Kanske är det så att det är de unga, hungriga och oerfarna som får slå sig ihop med de äldre, erfarna (och kanske lika hungriga) för att driva företag, vara EU-ministrar, var ordförande i stora organisationer och annat? (Därav mitt intresse för att följa Birgitta Ohlsson bli mamma för första gången samtidigt som hon blir EU-minister. Inte för att hon är kvinna. Jag hade ställt mig frågande till detta också om hon hade varit man. Ett barn behöver sina föräldrar och föräldrarna behöver varandra.)

Jag läste för några månader sedan en krönika av Hillevi Wahl där hon ställde sig frågan om hon var den enda feminist som ville, eller tyckte det var viktigt att vara med sina barn under de första åren. Eftersom det är media som "bestämmer" hur vi tycker och tänker här i Sverige får man lätt trycket att vara politiskt korrekt i sitt tyckande. Politiskt korrekt är att sätta sina barn i förskola eftersom det är viktigt för jämlikheten att både män och kvinnor förvärvsarbetar. Det är också politiskt korrekt att göra just karriär, för ingenting ska ju vara omöjligt! Det ska vara möjligt för alla att ha "hela paketet". Detta har gjort att en massa har skrivits om "livspusslet" och hur man ska få ihop livet nu för tiden. Jag kan bara konstatera att det kan man nog inte om man ska göra allt som förväntas av en. Jag blir arg då jag läser artiklar om fantastiska människor som är bäst på allt! Det står ingenting om deras barnflickor, hemtjänster eller trädgårdsfixare... (Som min dotters klasskompis sa: "Nästan alla har väl städerska?" Eh, nja, jag vet inte.)

Viktig upplysning: Ett dygn har 24 timmar. Ett barn bör sova ungefär hälften av den tiden. Om du är på jobbet från åtta till fem (eller ännu längre om du har ett sådant jobb) och dessutom ska ta dig dit och hem igen innebär det att du inte har så mycket tid att bolla med. Speciellt inte om du bor här i Stockholmstrakten och ska pendla till jobbet!

Man ska inte låsa in sig i sitt hem för att man är hemma med sitt eller sina barn. Det är jätteviktigt att barnen lär sig samarbeta med andra barn. Det ena utesluter inte det andra. Sätter man ett gäng ettåringar i samma rum på en underbemannad förskola tror jag nog att de mer lär sig överlevnadsmetoder än samarbetsförmåga... Jag förstår inte att det i dagens samhälle ses som en fördel att man tar sig fram på bekostnad av andra, men detta är det som sker när vissa barn tar allt "luftrum".

Jag rekommenderar att ni läser lite om barn till föräldrar som varit frånvarande, men också om föräldrar som själva känner att de inte riktigt varit med i barnens liv. I skuggan av Tingsten och Livet, makten och konsten av våga vara sig själv är två nyare böcker som belyser detta.

Älska dina barn. Lek med dem, skratta med dem, busa med dem, läs läxor med dem, lär känna dem så bra att du slipper säga "X berättar aldrig något hemma" när de blir tonåringar, hitta gemensamma intressen, se deras potential och hjälp dem bli sina bästa jag. Helt säkert blir du besviken och överkörd många gånger, men mest av allt kommer du att få ditt livs kick.

Som sagt, om du orkat läsa hit är jag imponerad! Hoppas att du blivit inspirerad.

onsdag 24 februari 2010

Förälder i första eller andra hand?

Jag har läst jättemycket om karriär och föräldraskap de senaste åren. Nu vill jag inte skriva en massa här, för börjar jag kan jag inte sluta. Jag tycker hur som helst att det ska bli jättespännande att följa Birgitta Ohlssons karriär. Ville bara skriva det.

Kortonsdag igen.

Idag är det kortonsdag hos Swe Scrapbook. Jag gillar verkligen att göra kort. Först och främst är jag scrappare, men det behövs alltid kort till diverse tillfällen. Ett personligt sådant känns omtänksamt tycker jag. Vissa kort planerar jag lång tid i förväg så jag inte ska stå där kortlös då det är dags att uppvakta någon till exempel. Jag kommer nämligen ofta på att det är dags att skicka något en halvtimme innan brevlådan vid ICA töms...

Till dagens utmaning gjorde jag det här kortet som skickades till en av de modigaste människor jag känner. Hon har levt ett liv fullt av motgångar och ändå är hon så ödmjuk, fin och omtänksam. En riktig hjälte! (Jo, utmaningen bestod i att använda stansar av olika slag. Jag har stansat de två cirklarna, men förutom det har jag också präglat den lilla cirkeln med Cuttlebuggen, och den är i alla fall ett stansverktyg.)

tisdag 23 februari 2010

Hemskola idag.


Ingen kan säga att vi inte försökte få barnen till skolan. De två äldsta fick ha hemskola idag. De var mycket effektiva och hann antagligen lära sig mycket mer än om de hade varit samma tid i klassen. Här fanns det inga klasskompisar att tjattra med och så behövde ingen vänta på att datorn skulle bli ledig för att skriva ut saker och ting. För en stund sedan var det trumövning i rummet här intill. "That's the way, aha, aha, I like it..."

måndag 22 februari 2010

söndag 21 februari 2010

Det här året blir det många 40-åringar.

Maken och jag är båda födda 1970. Det betyder att vi ska fira våra 40-årsdagar i år, men hur det kommer att gå till vet vi ännu inte. Någon som vill bjuda oss på lyxkryssning? Nja, det lär snarare bli en familjehistoria. Vi har båda stora familjer och det är dem vi helst vill vara med. Tårta på sommarön, kära släktingar? Vi väljer en dag med god solstatistik...

Fina Å firar sin högtidsdag idag, så jag ringde henne tidigare i kväll. Det är synd att man inte hinner hålla alla vänskaper vid liv, men allt har väl sin tid. Nu bestämde vi oss i alla fall för att se till att träffas i hemstaden i sommar. Det ser jag fram emot!

Kärlek.

Ja, det är när maken går ut och skottar och jag får vara kvar inne i stugvärmen. Grannarna i det flotta huset badar i sin hot tub, men den kan de gärna ha. De har inte min man... En fin söndag önskas er alla! Ta hand om varandra och gör något extra fantastiskt för någon i hemlighet.

lördag 20 februari 2010

Wow.

Jag gick ut för en stund sedan, men vände i dörren. Det ligger ett tjockt täcke över allt där ute och det har inte slutat snöa än. Mina planer på att skotta lades ner och jag gick in till brasan och stickningen igen. Det får bli lite Sweet Home Alabama i stället.

Lördagstankar.


Sugen på att grilla? Jag kan inte fatta att det är vår grill som står där under nästan en meter snö...


Rester efter den smaskiga brunchen vi åt i morse.

I går hade vi vårens student från the Swedish Program här på middag. Vi har varit kontaktfamilj i många år och tycker att det är givande för alla i familjen att träffa ungdomar från USA. Studenterna väljer själva hur mycket de vill vara med oss. Den här killen, Zachary, fick vi jättebra kontakt med och jag tror att vi kommer att få se mer av honom.

Förra våren hade vi en tjej som var en riktig hemmaflicka. Hon ville lära sig laga svensk mat och baka svenska bakverk och var rätt ofta hemma hos oss. Ett år hade vi en tjej som precis hade gjort slut med sin pojkvän. Hon hade bara rest hit för att Pppppaaaaarrrrttttaaaaaaayyyyyy. Hon berättade att hon hade gjort planer för att resa till Amsterdam en helg "eftersom det är en sådan vacker stad". Yeah, right. Hur som helst hade hon nog fullt upp med annat den där terminen, för vi såg henne inte igen.

Maken föreslog i går att vi skulle åka pulka i Lida idag. Nja, med tanke på de tretton minusgraderna och blåsten och all snö blir det ingenting med det. Jag ska ta dottern till dansen. Det får räcka med det. Vi har inte sett någon av de andra Melodifestivaluttagningarna, så i kväll är det nog dags. Jag har älskat de här tävlingarna förut, men det blir lite för bra när lördag efter lördag blir uppbokad. Jag och döttrarna ska i alla fall gå med min syster och hennes dotter på genrepet till finalen i Globen, men våra platser är långt uppe i taket. Det blir säkert en speciell upplevelse ändå!

Ja, det var väl allt. Over and out. Jo förresten, lyssna på Thomas Dybdahl. Härlig musik!

fredag 19 februari 2010

En ny näsa till helgen?

Akta er. Titta in här först, så kanske du tänker dig för en eller två gånger.

Kort till 5-åring.


På måndag fyller en av brorsönerna fem år. Kortet var ovanligt svårfotograferat... Den här lille killen tror jag gillar extra glitter, så femman har fått sig ett rejält lager. Nu får vi bara se om posten klarar att ta sig fram i det här ovädret.

Våra barn som åker in till stan varje morgon har haft det struligt med transporten från och till hela vintern, men idag slogs nog alla rekord. Bussen slirade sig fram till Stuvsta så småningom, men när den väl kom dit gick inget tåg in till Stockholm. Barnen väntade och väntade utan att få någon upplysning om vad som var fel och när de hade väntat nog (40 minuter) tog de helt enkelt en annan buss och åkte till Fruängen där tunnelbanan går. De var mer än en timme sena till skolan. Tur att personalen är van vid barn som reser från alla kranskommuner. Det gör att det inte blir lika pinsamt att komma för sent...

Inspirerad.


Jag kom hem sent, vid 22, och satte mig nästan genast vid skrivbordet. Nu har jag hunnit göra en layout till Swe, ett födelsedagskort till barnens kusin och så den här layouten som är bara till och om mig. Underbart.

Jag älskar att känna hur allt bara faller på plats. Jag är ingen annan. Jag har mitt eget uttryckssätt och skriver för mig själv. Jag vet att jag kan göra det för någon annan också.

Musik. I kväll en blandning av tv-musik, Lisa Nilsson, Kent, Bo Kaspers Orkester, Chess, George Michael och The Police. Jag vet. Min musiksmak är spretig. Och jag gillar inte Kings of Leon.

torsdag 18 februari 2010

Låt varje dag bli den bästa.



Både i tisdags och i går hade jag fina dagar.

Jag pratade med flera av mina systrar och kände mig glad för deras skull! (Vad annat kan man bli av positiva lönesamtal, Hawaiiresor, ultraljud där man får hälsa på en ny liten familjemedlem, skogspromenader på snöig "Autobahn", firande av att helt plötsligt ha tre "stora" barn och slippa tänka på fler blöjor och en hel del andra roliga nyheter?)

Trots mitt absoluta ointresse inför ämnet sport kan jag inte låta bli att engagera mig lite i OS. Jag blir tårögd när en svensk svischar över mållinjen som första man eller kvinna och hejar på de stackare som ger allt för att hamna sist i kön. Tänk att Sverige redan har vunnit två guldmedaljer! (Jo, för när det gäller sport talas det alltid om vi och oss. I alla fall när det går bra...)

Så här långt gillar jag min kurs i Visuell Kommunikation. Tyvärr har jag fortfarande inte fått kurslitteraturen, så jag har inte riktigt kunnat komma igång. I går kom ett e-brev som talade om att boken jag beställt tyvärr inte kommit från England än, så nu fick jag möjlighet att beställa från annat företag. Förhoppningsvis behöver jag inte vänta i tre veckor till...

Så, dagens övning blir att hitta alla roliga och fina saker och händelser runt omkring mig. Jag tänker fokusera på dem. Det känns bra.

onsdag 17 februari 2010

Är du lycklig?

Ja, och vad är det då, det där att vara lycklig? Idag diskuterade de just detta i Radio Stockholm medan jag körde till Upplands Väsby. Eva Funck, Christina Stiella och Hasse Brontén hade en tankeväckande diskussion som fick mig att stanna upp en liten stund i mitt eget virrvarr. Här kommer deras och mina tankar i en salig röra:

Om man går omkring i olycka är det svårt att hitta lyckan. Man hamnar lätt i självömkan och de negativa tankarna har alltid företräde. Bitterheten slår lätt rot. Vissa människor får nog öva på det där att vara lyckliga. Njuta av här och nu. Tänka goda tankar om klantiga medmänniskor. Äta efterrätten först. Bada varmt med en badbomb från Lush fast det bara är en vanlig torsdag. Leta efter det man älskar någon för om man har glömt bort det. Försöka trots att man vet att det är möjligt att man inte riktigt räcker till. Baka något gott och gå bort med hälften till grannen.

Att inte ha tillräckligt med pengar kan göra människor olyckliga, men mycket pengar gör en inte mycket lyckligare. Dela med dig av det du har utan att förvänta dig något tillbaka och upplev sann osjälviskhet. En riktig lycklighetsboost!

Lycka ligger ofta i små saker. Vardagsskratt. En solstrimma som tar sig igenom molnen då man varit täckt i ett grått molntäcke i många dagar. En kram. Ödsla inte tid och energi på sådant som bara suger ut, men tro inte heller att allt löser sig för att du raderar personer eller saker ur ditt liv.

Hm. Vilket konstigt inlägg! Nu ska jag i alla fall gå ner och sätta mig framför brasan och öva på Europas huvudstäder med min äldsta dotter och tanken på det gör mig lycklig.

Som Esaias Tegnér (tror jag) sa:

Är du lycklig, väl så gläd dig
åt din lycka med envar
Och ju mer du delar med dig
desto mera har du kvar

tisdag 16 februari 2010

Sjukling hemma.


Är det inte typiskt att man blir sjuk just då det är något riktigt roligt på gång?! S hade verkligen sett fram emot vinterfriluftsdagen, men hon är alldeles genomförkyld. Det var bara till att stanna hemma och göra det bästa av situationen! Photo Booth är alltid lite roligt.

måndag 15 februari 2010

Och efter x antal Ballerina...

... fick jag ju ta mig i kragen. 50 raka sit-ups och 25 sneda per sida. Jag vet att jag har klarat 200 på raken, men det måste ha varit i något annat liv. Tur att jag i alla fall kom ihåg att stretcha efteråt. Det ger mig kanske en chans att ta mig upp ur sängen i morgon bitti.

Oh, Ballerina kladdkaka!


Jag säger bara en sak. De här kakorna håller på att göra vår familj till cookie junkies... Vi är inne på det fjärde paketet på en vecka! Dessutom såg jag att Vi-butikerna har kampanjpris på alla Ballerinakex den här veckan; två paket för 25 kr. Jag skulle gärna lägga upp ett litet förråd, men jag tror inte det vore speciellt vist.

Bild från Göteborgskex hemsida.

Fler kort.

På måndagar läggs det alltid upp nya kort i Kortskissbloggen. Veckans kort hittar du här.


I väntan på Elisabeth...

... lägger jag in några kort som jag gjorde för några dagar sedan. De kommer med en uppmaning att plocka fram den gröna grodan (eller Cuttlebugen, eller vad man nu vill säga). Jag får nog köpa några fler präglingsplattor någon dag. Papperna blir så fina med lite djup!


Ett enkelt grattiskort med resten av stjälken som jag tillverkade till ett annat kort. Jag har så svårt att slänga saker som går att använda...


Cuttlebughjärta med glitterlim. Jag har fått lite dille på just det.


Supersimpelt kort som tog lång tid att göra eftersom jag gjorde om det ungefär fem gånger. Jag har fler Li'l Davis-ramar kvar, så det blir nog fler sådana här. Jag gillade upplägget!

lördag 13 februari 2010

Ylva Skarp och några fler.

Jag har kommit rätt långt i livet. Jag bryr mig mindre och mindre om vad andra tycker och tänker, men jag bryr mig mer och mer om dem. Jag längtar inte längre efter att vara någon annan utan strävar alltid efter att bli den bästa jag kan bli. Jag njuter mer av små stunder i vardagen än att längta efter stora tillställningar som ändå är över "på en kvart".

Med all denna tillskansade vishet skulle man kunna tro att jag inte längre har några idoler (haha, jag hoppas att ni kan ta lite ironi), men så är inte riktigt fallet. Jag har några stycken. En av dem är kalligrafen Ylva Skarp. Idag kom svärmor över med några överraskningsgåvor direkt från Ylvas butik utanför Tällberg. Svärmor hade nämligen varit där med jobbet (i Tällberg, alltså) och då hon vet hur mycket jag tycker om Ylvas otroliga skapelser hade hon varit så vänlig att införskaffa några saker till mig och maken. Hurra!


Tallrik som Ylva gjort i samarbete med någon lokal keramiker. Vacker! Perfekt i dessa kärlekstider.


Poesiord - Positiva och uppbyggliga ord och uttryck som man kan hänga i en fin kvist till exempel.

Under eftermiddagen hade vi besök av en ursöt liten donna som precis håller på att lära sig gå. Hon fick alla i familjen att gå övningsrundor, lagom tillböjda för att passa hennes höjd. En riktig liten glädjespridare, lilla L!

Senare på kvällen kom svärfar, hans fru och makens lillasyster. (Barnen tycker att det är hysteriskt roligt att deras faster är ett år yngre än storebror i familjen! Hon är lyckligtvis väldigt trevlig att vara med.) Det var så roligt att ha dem här. De hade den goda smaken att ta med sig en ask smaskig choklad som dessvärre redan är tömd på sitt innehåll. Oh! Jag får inte heller glömma svärfars äppelkaka. Fantastiskt vacker och väldigt god med mycket kanel och äpplena helt perfekt mjuka, inte så där sladdriga som de kan bli ibland. Svärfar är för övrigt en riktig hejare på mat och är den som inspirerar till all tüsk matlagning här hemma. Sauerkraut med långkokta fläskkarrébitar, goda korvar, potatissallad, soppor i olika form och fason (alltid lika goda), Spätzle... Vattnas det inte lite i munnen nu?

Det snöar. Igen.



Jag är inte den enda som är trött på snön... Stackars Milla sätter sig och spanar på valda offer vid skyffeln intill väggen på huset. Där är hon i alla fall lite skyddad av taket. Som ni ser var det någon som inte fick in cykeln i garaget innan vintern började. Inte bra. Nu hoppas den nog också att det snart blir vår!

För stämplare.

Hos Motivet kan man få ett sött litet kattmotiv gratis. Med det kan man sedan vara med i veckans skissutmaning. Skissen är jätterolig och i bloggen kan man få finfin inspiration av Motivets DT. Lycka till om ni bestämmer er för att vara med!

fredag 12 februari 2010

Fredag.

Mycket att göra, men det känns bra när det är så.

Bröllop tidigare i kväll. Litet och kärleksfullt och så mycket glädje. Texten till "Av längtan till dig" har aldrig känts så rätt som just till detta brudpar. Jag önskar allt gott till fina R och hennes W. De strålade verkligen av lycka och fick mig att gråta en skvätt, fast det var glada tårar.

Familjen delade på fyra pizzor och ändå blev en och en halv kvar. S åt bara upp fyllningen i sin Calzone. LCHF av naturen? Det är mycket godare att göra egna pizzor. "Vår" pizzeria är billig, men så använder de heller inga fina råvaror. Det märks på slutresultatet. Apropå slut så tänker jag gå och lägga mig nu. Det ska bli skönt att sova!

torsdag 11 februari 2010

Två små nyfödda...

... en pigg liten pojke och en flicka som får ligga nedsövd till på fredag då de ska försöka väcka henne och hoppas att allt gick bra trots att hon fick en rysligt dramatisk början på sitt liv. Ni som ber får gärna be en liten extra bön för lillan och hennes familj.

tisdag 9 februari 2010

Samma, men olika.

Jag har, ännu en gång, rensat bland mina scrapgrejer. När jag såg ett av mina favoritpapper från K@Co bestämde jag mig för att det var dags att skapa något med det, inte bara tycka att det var fint. Sagt och gjort. En stund senare hade jag gjort de här tre korten. Jag försökte göra tre helt olika kort trots att jag använde ungefär samma utgångsmaterial.


Mest min stil. Handklippta minilöv och utstansade prickar med Stickles på. Stämpeln är från ett fantastiskt set, Christina Renee, och stämplat med fluid chalk (Chestnut Roan). Handskriven text.


Jo, men det här är väl också min stil. Guldglittrigt av Perfect Pearls, bakgrundsstämpel från samma set som första kortet, vellumpapper klippt på fri hand till blomman, handklippta blad med fluid chalk på kanterna och se en liten tillklippt "mittdekoration" samt en blomknapp från LaDiDah (KI Memories).


Sådana här kort tar jag mig dessvärre sällan tid att göra. Embossad och chalkad bakgrund (Cuttlebug), utklippt och chalkad blomma satt på distanskuddar, ihoprullad (eller ihopklämd) stjälk av brun kartong, vellum med handskrift och så lite blad och en rosett. Allt utom texten sprayades också med ett lager Perfect Pearls.

Glee Club.

Jag gillar musik. Jag gillar snygga stämmor. Jag gillar musikaler. Jag gillar "snälla" tv-serier. Jag gillar duktiga skådisar. Därför gillar jag också Glee Club. Jag följer första säsongen torsdagskvällar på fyran, men jag ser redan fram emot säsong två!

måndag 8 februari 2010

Böcker.

Ah! Doften av gamla och nya böcker, ljudet av bladvändningar och de obligatoriska harklingarna, smygandet mellan bokhyllorna... I långa perioder har jag spenderat massor av tid på bibliotek. Det har också blivit många timmar i en och annan bokhandel, som den här till exempel. Fast det är Stanford Bookstore som är min favorit förstås.

Hur skulle världen se ut utan böcker? Jag kan inte riktigt se charmen i en sådan där läsplatta, utom kanske då det gäller rena läseböcker. De digitala fotoramarna har nog kommit för att stanna, men jag tycker inte att de är speciellt roliga om man jämför med ett fotoalbum. Det ska dock bli spännande att följa utvecklingen. Tills jag vet något annat ska jag njuta mer av att spendera en och annan timme på biblioteket i huvudorten. Gratis! (Ja, eller så kan man se det som ett utnyttjande av betald skatt.)

Kortskissen.

Måndag igen och således dags för en ny omgång med Kortskissen. Allas tolkningar ser ni här. Mitt eget kort ser ut så här:

söndag 7 februari 2010

Helgen i bilder.

Efter en härlig dag med påfyllning av både kropp och själ känner jag mig redo att ta mig an den nya veckan. Idag hade jag förmånen att få leda en liten sånggrupp som ska sjunga om en vecka. Jag saknar körsången och att få utöva musik tillsammans med andra. En vacker dag...


I går var tre av pojkkusinerna från Blekinge här nästan hela dagen. Maken och sonen hade åkt till Romme för att slira ner för skidbackarna där. Vi ville inte vara sämre, så vi plockade fram pulka och stjärtlappar och tog oss till lekparken för att åka kana. Äldste kusinen hittade en hög pocketböcker (Kalle Anka) när vi kom in igen. Efter det satt han i lillasysters hängstol resten av tiden här och plöjde sida efter sida. Tänk att den där galne ankan och hans familj och vänner kan ha sådan dragningskraft på människor i alla åldrar!


Alla hade roligt i backen! Perfekt före.


Jag älskar grytunderlägget från Svenskt Tenn. Bönen är vacker och dessutom älskar jag att ha nyttiga saker som samtidigt är så vackra att de kan stå framme jämt.


Stackars Milla är trött på all snö. Hon skakar lite på tassen innan hon hoppar ut i den kalla, hårda verkligheten där ute. Mycket hellre ligger hon i en fåtölj framför brasan. Ja, vem gör inte det förresten...


Nu går det inte längre att skylla på att det inte är någon idé att tvätta bilen. Stackars bil! Jag kände inte ens igen den då jag letade på parkeringsplatsen utanför Kvantum i fredags. Bilen är numera grå istället för vackert dovblå. Usch!

lördag 6 februari 2010

Sura äpplen.

Jag har arbetat som grundskollärare, eller pedagog, under större delen av mitt vuxna liv. Ja, man kan nästan säga att jag aldrig slutade gå i skolan. Direkt från gymnasiet tog jag mig till lärarhögskolan och sedan rullade det på med ett halvårs vikariat och så småningom en tillsvidaretjänst som grundskollärare 1-7 med ma/no-inriktning. Under mina föräldralediga år hade jag i högsta grad nytta av min utbildning, för att inte tala om den otroliga fortbildning det innebar att faktiskt bli förälder själv!

Under mina snart 20 år (Gulp!) som lärare har jag upplevt att själv gå den revolutionerande grundskollärarutbildningen. Jag var en av många försökskaniner som kom ut med en utbildning som inte passade speciellt många skolorganisationer eftersom de fortfarande hade kvar låg- mellan- och högstadier. Jag hade tur att få vara med och utveckla ett samarbete med en nyexad 4-9-lärare med sv/so-inriktning på en skola som samtidigt arbetade upp sig från högstadieskola till 1-9-skola. Det var tufft och jag gjorde en massa fel, men jag är tacksam för alla erfarenheter jag fick.

Under dessa nästan 20 år har lärarutbildningarna varit lika många som otillräckligt utvärderade enligt mig. På min gamla arbetsplats hade vi lärarstudenter med inriktningar som "psykologi och idrott", "teknik och biologi" och andra lika skumma kombinationer. De planerade att jobba med yngre barn. De fick välja själva vilka specialiseringar de ville läsa, kanske för att man ville locka fler studenter till lärarutbildningarna? Hur det gick för dem vet jag inte. Jag förstod mig aldrig riktigt på det där. Min kusin ville jobba på förskola men visste knappt vad det var för utbildning hon fick då hon gick på lärarhögskolan för några år sedan.

Idag läste jag att det är dags för den gamla lågstadieläraren att göra entré igen. Hösten 2011 drar utbildningen igång. "Tillbaks till ruta ett." De svenska barnen gör sämre och sämre ifrån sig i skolan. Vad det beror på har jag inte något svar på. Med tanke på hur många som börjar på dagis, nej förlåt, förskolan, som ett- och tvååringar borde svenska barn vara topputbildade då de är färdiga efter gymnasiet. Det sägs att dagens ungdomar har andra kvaliteter, som att de är mycket bättre på engelska än tidigare generationer till exempel. Det är ju bra. De är också bra på att skriva uppfinningsrika förkortningar i ett snabbt tempo. De kanske kommer att utveckla ett nytt och smidigare stenografspråk?

Jag hörde någon citera den duktiga gitarristen John Mayer. I en intervju fick han frågan hur han hade blivit så skicklig. "Jag hade tur och föddes innan alla datorspel tog över ungdomars liv." Jag tror att Mayer satte huvudet på spiken där.

fredag 5 februari 2010

Fortsättning mat - Skolmat.

Ännu fler tankar om mat.

Ett av våra barn tycker väldigt illa om skolmaten. Maten på skolan är nu inte känd för att vara i något slags toppklass. Den levereras färdiglagad och det är väl inte mycket att säga om det annat än att det är trist att våra barn ska behöva äta sådant som vi själva inte vill stoppa i oss. Skolmatsleverantören fick inte speciellt goda vitsord under den vilda debatt om sjukhusmaten som fördes här i Stockholm förra sommaren. (Lillasyster fick förra året maten levererade från Annerstaskolan och kom ofta hem och lovordade den goda skolmaten. Ibland hade hon till och med tagit tre portioner!) Nu kommer inte maten i sådana här plastlådor till skolan och i ett oberoende (och enstaka) test fick maten gott betyg, men jag vet inte...

Här hemma äter vi till exempel inte:
färdiglagade köttbullar, biffar el. liknande
fiskpinnar (fast någon enstaka gång fiskpanetter)
köpt pyttipanna
blodpudding
färdigkryddad kyckling i aluminiumform
olika färdiglagade potatisprodukter
listan fortsätter...

Maten i listan har vi valt att inte servera här hemma eftersom vi inte tycker att den är speciellt nyttig eller god och man sparar inte heller direkt tid på att "laga" den. Det är naturligtvis något våra barn har med sig och nu vet jag inte riktigt hur jag ska ställa mig då 11-åringen så ofta klagar på maten i skolan. (Hon är med all sannolikhet tonårsöverkänslig och tycker ofta mat är "o-god" just för att det är mat som serveras i skolan.) Vad ska vi säga till henne då vi pratar om skolmaten?

1. Jag tycker att det är viktigt att man smakar på allt. Rätt vad det är kanske man tycker om något som förut inte smakat gott! Nu är bara problemet att jag vet att mycket av den här maten inte är god, inte ens speciellt nyttig.
2. Skolan serverar alltid en vegetarisk måltid. Sonen har upptäckt de rätterna och äter gärna vegetariskt de dagar Dagens Rätt inte faller honom i smaken. Dessvärre är dottern inte förtjust i mjuka, varma grönsaker.
3. Att ta med sig matsäck låter både krångligt och dumt, speciellt med tanke på att man säkert inte har tillgång till någon mikro. Mackor (norsk lunch) kan man fixa i skolmatsalen.

Så, hur ska man resonera? Hur gör ni? Vad tycker era barn om skolmaten?

torsdag 4 februari 2010

Mat.

Klockan är snart elva, eller 22.55 för att vara exakt. Min dag har varit lång och händelserik och hade sin början klockan sex då mobilalarmet väckte mig med sin käcka melodi. Nu sitter jag vid datorn och eftersom mina tankar handlat så mycket om mat idag får det här inlägget handla om just det.



Några av er är kanske lika kokboksgalna som jag. De där vackra böckerna blir ofta ögongodis, i alla fall i vår familj. Det finns också undantag. Vår Kokbok använder vi flera gånger i veckan, både i de fall recepten numera finns inpräntade i minnet och då vi faktiskt testar något nytt. En annat kokbok som har använts flitigt sedan den kom till hushållet är Paolo Robertos Mina Fastrars Mat. Favoritreceptet är den läckra soppan som ses på bilden här ovan. Som ni ser är vår mat inte lika piffad som den som syns i själva kokboken, men jag tror nog att den smakar lika gott. Om yngsta dottern får välja middagsmat står den här soppan högst upp på listan! Tyvärr delar storasyster inte hennes entusiasm. Desto gladare är hon för nybakat bröd, så hennes middag idag bestod av fyra skedar soppa och fyra tjocka skivor nybakat, vitt bröd. Nåja. Jag får smyga ner en näve linfrön i frukostyoghurten i morgon så kanske det blir någon slags balans.

onsdag 3 februari 2010

Dag ett - intagningsprövning Adolf Fredrik.

Idag ska jag in med yngsta dottern till stan. Det är dags för uppmjukning och introduktion till Adolf Fredriks musikklasser. Vi har gått igenom proceduren två gånger förut med storasyskonen och två gånger har det kommit positiva antagningsbesked. Ingen vet hur det går den här gången. Syskon har inte förtur, dagsformen är viktig och så måste man väl ha lite tur också. Hur som helst är jag glad över att S får chansen att känna in sig lite först så att själva provtillfället inte blir så överväldigande!

tisdag 2 februari 2010

AMLT idag igen.

Idag kom fortsättningen på mitt blogginlägg med minialbumet hos AMLT. Nu är temat i stället budget. Vad gör man med allt som blir över när man är färdig med sitt lilla projekt?

Lillebror kom hit med ved i kväll. Han är så snäll och hade lagt ved lite överallt i bilen där det fanns plats när de ändå skulle upp hit till Stockholm, så nu slipper vi frysa resten av vintern i alla fall. Vi firade med den magiska kardemummakakan från Sju sorters kakor (bara pärlsocker, ingen mandel på och grädda den bara i 45 minuter/170°C i stället för de 60 minuter/175°C som boken föreslår) och en praktfull brasa i kaminen!

måndag 1 februari 2010

AMLT och Kortskissen.

Japp. Jag har pysslat ihop ett litet minialbum lagom till Alla Hjärtans Dag. Det ligger nu uppe i A Million Little Things blogg.

Hos Kortskissen kan man också hitta finfina tolkningar på min skiss idag. Tyvärr slarvade jag bort kortet jag själv hade gjort, så det får ni inte se!

En vanlig måndag.


Jag älskar bokstäver i alla former. De här lyxigt silvriga kommer från American Crafts.


Mmmm. Tulpaner! Jag vet inte hur många tulpanbilder jag har haft i min blogg, men det finns alltid plats för en till. De här blommorna är så vackra och det finns ingen som är den andra lik.



Vinterstrumporna blev en vårsjal istället. Den tyckte E skulle passa utmärkt till hennes jeansjacka och jag kunde inte annat än att hålla med. Sockgarnet köptes på Lidl. Jag stickade med stickor no. 12, inte 4 som rekommenderades. Mönstret på spetsen har Liene gjort. Jag stickade en grön kashmirsjal förra året, helt i spets. Den här har en överdel i slätstickning. Eftersom den delen alltid är lite dold när man knyter till så tänkte jag att det inte skulle spela någon roll...