torsdag 31 mars 2011

Tipstorsdag!

Jag sitter här och väntar på att ett gäng fotografier på väg att framkallas ska laddas upp i det program som PhotoBox tillhandahåller. Då passar det bra att ha en tipstorsdag som handlar om just fotoframkallningsföretag. Vilka brukar ni anlita? Vilka tycker ni är bäst?

ProPrint är min favorit. Det är lätt att välja storlek, yta och eventuella ramar. Toppen!
Crimson har jag använt mig av flera gånger. De lyckas vanligtvis bra med sina kopior i olika tester och jag tycker det är behändigt att jag själv kan plocka upp bilderna och slippa lägga ut pengar på porto.
FujiDirekt brukar också stå som testvinnare, men jag gillar inte det lilla storleksutbudet. Deras färgstick faller mig inte heller riktigt i smaken. Jag tror att de vinner p g a prissättningen, och för mig är kvalitén mycket viktigare än priset (även om jag naturligtvis gärna ser ett bra pris också).

Sjukvård.

Den här artikeln fick mig att tänka.

Härom dagen fick min mammas kusin ett tråkigt besked. Han opererade bort en fläck som var drabbad av malignt melanom för några år sedan. Läkarna berättade att de hade tagit bort så mycket att han inte ens behövde komma på återbesök. Den senaste tiden har mannen i fråga mått dåligt. När han väl undersöktes visade det sig att han hade cancer i mer eller mindre hela kroppen. Metastaser. Det enda som finns kvar att göra för honom är att ge honom palliativ vård.

Min mamma opererades för struma när det hade gått så långt att det misstänktes att hon hade cancer i sköldkörteln. Då hade hon också mått dåligt under en lång tid utan att få gehör för symptomen hon visade. När hon fick sin strumadiagnos grät hon av glädje, för vem lider inte hellre av struma än cancer? (Ursäkta den morbida humorn.)

Jag förstår att det inte går att upptäcka alla sjukdomar, vare sig man är allmänpraktiserande läkare eller specialist. Dessvärre känns det som att det är väldigt stor spridning på kunskap och engagemang hos de läkare man träffar på i vården. Det verkar i många fall stört omöjligt att få en diagnos. Det är väntetider, byråkrati och allmänt överförande av ansvar som ställer till det. När man väl har hamnat rätt är det inga problem, oftast. A och O är att hitta rätt människa, någon som ser en som person och inte bara som ett eller flera symptom. Finns det någon som jobbar i vården, eller har annan insyn, som läser här? Vad tycker ni i så fall?

onsdag 30 mars 2011

Solen skiner...

... jag tar en liten jobbpaus och konstaterar att även om det är kallt ute så skiner i alla fall solen. Jag hängde ut täcket på vädring i morse och nu är det solvarmt och iskallt på samma gång. Sovrummet luktar fräscht och jag är så glad över att den värsta och kallaste delen av vintern är över!


Det här är vår tvätthög. Jag älskar tyget i sonens rutiga, turkosa skjorta. Jag vill ha en likadan, men jag antar att han inte riktigt skulle uppskatta om hans ömma moder struttade omkring som någon slags sub-tvilling.


Yngsta dottern är genomförkyld. Inspirerad av förkylningen och gårdagens radioreportage om friganer bestämde jag mig för att göra en soppa av de något vissna grönsakerna som låg inklämda längst ner i kylen och de överblivna, ungerska bratwurstarna. Soppan blev fantastiskt god. Mums! Soppa gör mig glad.


Efter att ha läst om den här boken i Fridas blogg (Jag tror i alla fall att det var där...) blev jag väldigt intresserad och beställde den tillsammans med några kokböcker på rea. För en typsnittsnisse är det här en riktig guldgruva. Att det följer med en cd med fria typsnitt gör ingenting alls!

tisdag 29 mars 2011

Tålamod!


Titta vad jag hittade under diskbänken i tvättrummet! Jag hade ställt den här amaryllislöken i mörkret för att kunna utvecklas "i lagom takt". Nu hade jag inte direkt någon känsla för hur den där takten gick, så jag blev i högsta grad förvånad över att hitta en välutvecklad, om än något liten, knopp. Det var bara tre månader sedan jag satte undan den här löken. Tycker ni inte att det gått lite väl kort tid för omblomning, eller är det jag som är totalt okunnig?


Det händer mycket i grönsakslandet här hemma. Den här vackra hortensian kom en granne förbi med härom dagen. Hon och hennes man var nämligen på väg till Frankrike och tyckte att blomman var värd ett bättre öde än uttorkningsdöden.



Annars kan jag konstatera att socker är väldigt vackert. Det gnistrar och skimrar så fint när man häller upp det i en Tupperwareburk anpassad för just tvåkilospaket med socker från nittiotalet. Härligt, härligt, men farligt, farligt...

Förresten ringde min kära syster efter kl 20 och undrade om jag skulle följa med på Black Swan. Med tanke på att jag har tyckt att den verkade vara så intressant hängde jag på. Hm. Mina förstudier hade inte varit tillräckligt djupa. Varken A, medföljande F eller jag hade någon aning om vad som väntade oss. Låt mig bara säga att när sluttexterna började rulla satt vi alla tre med hjärtat i halsgropen. Så kan det bli...

måndag 28 mars 2011

Kortskiss no. 129.

Jag har inte haft tid att göra något kort till denna veckas utmaning som Susanne skissat till, men nästa vecka kommer jag igen. Då blir det extra spännande hos Kortskissen!

söndag 27 mars 2011

Om precis ingenting.

Jag började bli lite bortskämd med det varma och sköna vädret. Nu blåser det kallt runt öronen igen och när maken försökte tvätta bilen i går gick det inte eftersom vattnet i slangen frös. Jo, men så kan det gå då man bor i ett köldhål och det är precis vad vi gör!

Jag har precis skickat iväg ett jobbuppdrag som jag hoppas närmar sig sitt slut. Jag älskar uppdraget, men nu hade jag en deadline som jag inte lyckades hålla. Det gillar jag inte... Jag tycker om att hålla tiden och att genomföra saker som jag lovat. Sådan är jag. Andra gillar mer "living on the edge"-konceptet. Att leva på det sättet skulle nog ge mig magsår. Eller möjligtvis andra problem.

Lilla S har samlat på ris på hemväg från skolan den senaste veckan. Riset står nu redo att bli klätt med fjädrar! Tyvärr hyser vi inte särskilt stort hopp om att riset ska utveckla sköna, gröna blad. Det är helt enkelt stendött, om än otroligt vackert.

Höganäs

fredag 25 mars 2011

Utgång!

Jag har varit mamma till skolbarn i ganska många år vid det här laget. När yngsta dottern började i fyran i höstas råkade jag ut för något som jag aldrig har upplevt förut. På sagda dotters första klassfest hade klassföräldrarna ordnat en Barnbar (saft och läsk) och en Vuxenbar (där det serverades vin och öl). I kväll är det dags igen. Barnbar och Vuxenbar. Klassdisco för barn och föräldrar. Är det bara jag som tycker att det är oansvarigt att servera alkohol under sådana här omständigheter? Fjantigt också, för den delen. Ska vi inte kunna umgås som föräldrar utan ett glas vin i handen? Jag får väl ta upp det på nästa föräldramöte.

Har någon av er varit med om det här i era barns klasser?

Edit: Tja, det känns ju bra att det också finns andra som ställer sig frågande till det här "förhållningssättet"... Tack för era kommentarer!

Födelsedagar...

I mars fyller nära nog hälften av alla mina viktigaste medmänniskor år. Förr om åren var jag duktig på att skicka födelsedagskort, men numera hinner dagar komma och gå så fort att jag liksom inte hinner med. Jo, för så är det. På något konstigt vis går tiden mycket fortare nu när jag är fyrtio än när jag var tjugofem...

Idag är det en av mina finaste vänners födelsedag. Jag var glad över att jag över huvud taget kom ihåg det innan klockan var 23 i kväll och hann kasta iväg en snabb signal. Nu fick jag ett samtal med hennes snälla mamma istället för med henne själv, men det är väl tanken som räknas? En av mina systrar fyllde år i måndags och en fyller på söndag. Tror ni jag har skickat något till dem? Svaret är Nej. Men jag har små presenter här hemma! Så M och T (och N, för den delen, honom uppvaktade jag bara via Facebook på hans dag), ni har något roligare än räkningar att vänta framöver! Och så ofta får vi höra det som jag själv också tycker: Bättre sent än aldrig!

torsdag 24 mars 2011

Till alla som behöver uppmuntran!

Tipstorsdag!

Japp. Det är torsdag igen! Jag tycker att det har varit jätteroligt att läsa och ta till mig era tips och hoppas att ni också har passat på att bli tipsade. (Väsktipsen har varit extra intressanta, men än så länge har jag inte köpt någon ny. Jag spanar dock på en som jag kanske kan tänka mig att köpa.)

Idag skulle jag vilja få tips på era bästa kokböcker. Jag älskar att laga mat, i alla fall i perioder. Eftersom jag alltid har varit en person som gillar att spela efter noter och sy efter mönster faller det sig rätt naturligt att jag också gillar att laga mat efter recept. Tänk om jag skulle improvisera, få till något riktigt fantastiskt och sedan aldrig mer kunna laga samma sak?! Nej, tacka vet jag en vacker kokbok med inspirerande bilder på god och nyttig mat...

Mina egna favoriter ser ni här:


Uppifrån och ner har vi Vår Kokbok, Nya Annas Mat (slut på förlaget), Mina Fastrars Mat, Middag med Jamie och Familjekokboken (tyvärr också slut på förlaget). Förutom de här pärlorna har jag ett gäng andra inspirerande böcker. Kokböcker som jag testat flera gånger utan att gilla recepten skänkes bort. Oanvända kokböcker fyller ingen funktion, knappt ens som hyllvärmare. Kokböcker ska användas, ge inspiration och bli lite kladdiga!

Så, vad säger ni? Vilka guldkorn har jag missat?

onsdag 23 mars 2011

Grattis Mannen!

Min älskling fyller 41 idag. Han gratulerades med stor pompa och ståt tidigt i morse. Jag var på det Fina Varuhuset NK härom dagen för att leta present, men gick skrattande ut igen efter att ha sett en botoxstinn och fillerspumpad mamma (hade väl försökt få sin ungdom tillbaka, men jag kan tala om att det inte hade lyckats) i finstassen prova dyra kepsar med sin son. Jag hör helt enkelt inte hemma där. Känner mig alltid som miffot från landet! Nåja, jag hittade ett par nya hörlurar till födelsedagsbarnets i-Phone i en annan butik. Jag tror de uppskattades ungefär 27 gånger mer än en skjorta från Stenströms...

Efter jobb och snabbmiddag med i alla fall en halv medfirande familj åkte jag in till stan för att vara med på flickkörens styrelsemöte. Jag blev valberedningens suppleant. Vad gör en sådan? (Skojar bara, jag tror jag vet på ett ungefär.)

Vill ni kika lite på pyssel kan ni gå hit. Det är som sagt min vecka i AMLT-bloggen. Nu ska jag bada. Vi hörs en annan dag!

tisdag 22 mars 2011

Lång dag.

Det här har varit en dag full av intryck av olika slag.

Jag och maken var på minnesstunden för en fin människa, en man som har inspirerat och hjälpt mängder av människor. Det blev en fantastisk stund. Jag ska inte påstå att jag inte grät, för det gjorde jag, men det fanns fler stunder av tacksamhet och glädje. P visste att hans dagar på jorden närmade sig ett slut och hade skrivit ett brev till sin egen begravning. Det var fullt av kärlek till familj, vänner och bekanta och jag såg honom framför mig med ett stort leende, lång och ståtlig, full av energi. Det känns skönt att minnas honom sådan. Vi ses, hör du!

När vi gick från kyrkan sken solen och jag hade kappan i famnen istället för hårt virad runt kroppen. Underbart! Vårens första riktiga dag. Åh, vad våren är efterlängtad i år. Jag behöver sol, värme, glädje, energi! Jag behöver framför allt bli riktigt frisk så jag hinner komma igång med min träning igen. Jag saknar känslan av att vinna över mig själv. Just nu är det mer hopplösheten som har makten över mig och det gillar jag inte alls.

Äldsta dottern sjöng vid Körkonserten till förmån för Marianne Hillerudhs minnesfond med sin klass. Sextio 12- och 13-åringar gav mig gåshud då de sjöng Adiemus med känsla, tonsäkerhet och följsamhet. En musikalisk upplevelse! Två åttor och två gymnasietreor från Kungsholmens Musikgymnasium var också med och förgyllde kvällen. Musik är inte meningen med livet, men musiken gör det lättare att möta livets med- och motgångar...

I AMLT:s blogg har jag ett färgtema under veckan. Dagens kort gjordes till makens födelsedag som infaller i morgon. (Nu brukar vi inte tilltala varandra på engelska, men ibland är det bra att slå två flugor i en smäll.) K är min ledstjärna och mitt solsken, min spypåse och min "quicker picker upper", mitt bollplank och min personliga allt-möjligt-konsult, den person som känner mig bäst och mest. Det är lätt att ta någon för given efter 17 år tillsammans. Idag blev jag påmind om att jag faktiskt inte kan ta någonting för givet, inte ens min bättre hälft. Jag ska försöka komma ihåg det lite oftare.

måndag 21 mars 2011

Kortskiss no. 128.

Idag var det dags för en ny kortskiss, denna gången gjord av Susanne. Mitt kort for iväg till någon som jag hoppas fick en något ljusare dag, i alla fall för en kort stund.

Oj, så kul den här bloggen blev då!

Nej, här bloggas ingenting roligt eller intressant.

Det är min systers trettiosjuåriga födelsedag. (Om man skriver med bokstäver ser det mindre ut på något vis.) Hon hade velat vara här i närheten av storstaden och fira den, men tråkiga omständigheter gjorde att hon och resten av familjen fick stanna hemma. Hennes man hade i alla fall tagit sig från sjukhuset och hem för att ge henne frukost på sängen, så helt bortkastad var ändå inte dagen! För den delen kommer vi igen och firar henne ordentligt tillsammans med den numera trettioettåriga systern som hade magsjuka då vi skulle fira henne för en vecka sedan. Vad var det jag sa? Ingenting roligt...

Jag har kämpat med ett jobbuppdrag som inte riktigt velat sig under dagen, men nu tror jag att allt börjar falla på plats. Det känns så i alla fall. Hoppas!

Förresten var jag hos frissan en snabbis idag också. 25% rabatt är inte fy skam. Fast Umit var inte där (glömde fråga om han har slutat) och tjejen som fixade dottern så fin för ett par veckor sedan var inte riktigt lika haj på mitt hår. Suck.

Vad ska jag nu dra fram som kan kompensera denna klagolåt?

Jag ääääälskar Stephen Simmonds platta Anomie som jag liksom helt missade när den kom i december. Jag har lyssnat på den hela dagen blandat med Stefan Anderssons Teaterkungen. Två duktiga killar, helt olika genrer.

Så, kan jag gå och lägga mig nu?

söndag 20 mars 2011

Vart tog helgen vägen?


Så här har jag sett ut de senaste dagarna. Sova, sova. Toa. Sova. Nu mår jag som tur är bättre. Man mår aldrig så bra som efter att man har mått riktigt dåligt, så jag borde väl vara tacksam?!


Jag inbillar mig att vår katt är väldigt speciell. Hon är ganska asocial och söker aldrig upp mitt sällskap utom då jag är sjuk. Konstigt. Det måste vara något hon känner på sig! Hela dagen i går låg hon på lagom klappavstånd från min hand för de korta stunder då jag var vaken.


Dagens gladaste skratt!


Braids

S var så nöjd med dagens frisyr! Att jag orkade fixa till den är för mig ett mysterium...

Veckan som kommer har jag mycket jobb att fixa med. Det mesta ser jag fram emot. K och jag ska också gå på begravning på tisdag. Det är aldrig roligt att gå på begravning (jo förresten, farmors var faktiskt rolig), men det känns bra att hedra någon som har betytt något för en själv...

fredag 18 mars 2011

Att utnyttja alla utrymmen.

Jag gillar inte när det blir rörigt här hemma. Tyvärr går det inte att undvika helt då det bor fem personer i samma hus. Jag och maken brukade hänga våra kläder, morgonrockar och andra lösa textilier på trappräcket utanför sovrumsdörren. Det var alltid rörigt där. För några år sedan kom sonen hem med en snygg krokbräda som han hade gjort i slöjden. Den fick genast en plats som smyckeshängare i badrummet. Eftersom jag alltid tjatade om röran på trappräcket och den här brädan var så snygg kom maken på att han skulle göra en liknande till utrymmet bakom vår sovrumsdörr med hjälp av sonen.

Gustavs krokbräda

Sagt och gjort. Herremännen gick ut i garaget och kom så småningom med den här snygga brädan. (Skulle platsa i Norrgavels sortiment om ni frågar mig.) Vi har väldigt sällan dörren öppen, så brädan hänger tyst och stilla bakom dörren utan att göra något väsen av sig, men snygg är den. Och praktisk!

Hidden spaces

Jag ville bara påminna om att det ibland inte krävs några stora eller dyra åthävor för att lösa "stora" problem. Ha en fin helg! Själv påminner jag mig om lillasyrrans klassiska uttryck "Vik hädan!" då jag ser det vita, kalla och blöta som trillar ner utanför fönstret. Suck. Men det blir väl vår snart som alla andra år. Det finns de som har betydligt värre saker att tänka på.

Edit: Ni kan ju roa er med att leta efter i hur många former ni kan hitta ordet snygg i det här inlägget... Skrev kanske utan den språkkritiska radarn på.

torsdag 17 mars 2011

Pluttinuttisarna...

De här gullungarna fick jag träffa idag.


Lillasyster gav uttryck för viss förundran då hon fick den här vita strumpbyxan med krulliga band på huvudet. "Det ska se ut så", fick vi förklara. Amerikanska flickor utan hår har alltid något slags huvudbonad på sitt huvud.


Storebror undersökte hur många fingrar han kunde stoppa i näsan samtidigt. Det var rätt många.


Att ta ett kort med båda barnen i bild samtidigt visade sig vara en hart när omöjlig uppgift. Jag återkommer! Kanske kan jag få revansch i morgon då jag ska vara barnvakt. Barnens föräldrar ska gå på farbror Stefans föreställning Teaterkungen på Livrustkammaren.

onsdag 16 mars 2011

Försäkringskomplettering...

... för vagnskador, Check. Jag har blivit lite extra noggrann med familjens försäkringar efter vår upplevelse med stor vattenskada i huset för några år sedan. Vill bara påminna oss alla om att inte skjuta upp saker, varken viktiga eller oviktiga.

tisdag 15 mars 2011

Tankar om musik.

Jag blir ofta väldigt berörd av texter, fastnar i dem, försöker förstå vad textförfattaren vill få fram. Därför blir jag rätt trött när texter som de i årets Melodifestival framförs. Så trista! Hemskt. För att ha en text som Dannys måste man antingen ha en fruktansvärt bra melodi (eh, nej), dansa otroligt bra (japp) och/eller vara väldigt söt (ja) för att komma någonstans. Sanna Nielsens låt var rena sömnpillret liksom Brolles. Swingfly hade kvällens sötaste son som sidekick, så han vann i min omröstning. Sara Varga hade nämligen den enda texten med innehåll, men hon orkade inte bära upp den med sin tunna röst.

Jaja, årets Melodifestival är väl redan glömd, men den ploppade upp i mitt huvud nu när jag satt och lyssnade på Daniel Adams-Rays Gubben i Lådan. (Jag har alltid älskat Kersti Adams-Rays röst. Det kanske är den som hennes brorson plockat upp bland generna?) Hur som helst är texten till den här låten så hjärteknipande. Jag hoppas inte att den är självupplevd. Kärlek gör ont ibland, men så här hemskt ska det verkligen inte behöva vara!

Finns det någon musiktext som ligger dig extra varmt om hjärtat? Själv har jag några favoriter. Många av dem är skrivna av Kenneth Gärdestad. Några av dem som jag har lagt i funderarfacket är skrivna av Kents Jocke Berg. Jag vet fortfarande inte om han är geni eller mest bara knäpp. Fast jag börjar alltid gråta när jag hör Utan dina andetag, speciellt när Carolina Wallin Pérez sjunger.

Nya stämplarna på väg ut i butik!



Under vecka 11 och 12 kan man börja hitta You Dos nya stämplar ute i butik. Här har jag använt en av bakgrundsstämplarna på arket Shabby och guldembossat det. Det lilla hjärtat är embossat, målat med akvarellfärg, utklippt och satt på 3d-kuddar. Det kommer från bröllopsarket. Bakgrundspappret har jag målat med akvarellfärger och blingat med lite guldskimmer...

Enkelt.



X-actokniv på frihand, ett lager vellum (fäst med limpenna mellan "flammorna" och längs ytterkanterna) och sedan ett lager vit kartong bakom vellumet för att det ska se snyggt ut inuti kortet också. Tycker att effekten av matt, ogenomskinligt och ändå transparent blev rätt fin.

För fem år sedan, kanske mer (jag börjar förlora uppfattningen om min tid som scrappare), använde jag alltid vellum. För något år sedan fyllde jag på förrådet med några ark och nu har jag fått inspirationen tillbaka. Så lång kan processen vara...

måndag 14 mars 2011

Kortskiss no. 127.

Carina har gjort skissen. De andras kort hittar ni här. Materialet jag har använt är från You Do (rosor och blad), Bazzill (papper och bård), Heidi Swapp (bokstäver) samt K&Co (ord).

no127_monnah_mindre

lördag 12 mars 2011

Lördagsbilder.

Sunshine

På väg mot toppen.

Love

Det är bra att ha både någon och något som stöttar.


On top of the world!


Utsikt med sjöglimt.


Det är något med vatten , vind och utsikt. Eller hur var det nu? Jo, just det, sol, vind och vatten...

Fisher man?

Nej, han fiskar inte, men det skulle man kunna tro.


Njuter av solskenet.


Med mina hala Timberlandkängor fick jag utnyttja den hjälp som fanns att tillgå på vägen ner. Tack Mannen!



Jag och alla mina rynkor. Glad i solskenet den här underbara lördagen! Tycker bara synd om min lilla systerdotter som ligger och har så ont och hoppas att de snart ska komma på hur de ska kunna hjälpa henne...

fredag 11 mars 2011

Wow!

Min fantastiska svägerska har fångat min lillasyster genom kameralinsen. Ja, det är min helsyster. Ja, hon är 22 år yngre än jag. Nej, vi är inte speciellt lika. Ja, hon är väldigt vacker. Ja, jag är stolt över henne.

Fredagstankar.

Jag jobbar. Det går ömsom fantastiskt bra, ömsom uselt. Att ha ett kreativt uppdrag är underbart, så roligt! Den enda nackdelen är att ibland blir det inte som man har tänkt sig och då kan det bli tvärstopp...

Sonen är hemma med samma sjuka som jag och äldsta dottern redan har klarat av. Som den blödiga mamma jag är fixade jag pannkakor till lunch. Visst påverkas hälsan till det bättre om man blir liiite bortskämd?


Annars är jag hjärtligt trött på sjukdomar. Cancer, hjärtsjukdomar, reaktiv artros, struma, ME och allt vad det är. Vill att alla ska få vara friska och må bra! Jag får kanske steka fler pannkakor och skicka till de som behöver?

När jag stod och diskade av stekpannan i köket såg jag mitt alter ego tillsammans med makens dito i fönstersmygen. Genusfräckt, men så mitt i prick när det gäller våra intressen och alltid lika inspirerande!

onsdag 9 mars 2011

Sorg och tacksamhet.

Det här inlägget är ditt, P... Jag är tacksam över att jag fick lära känna dig och för de samtal vi har haft genom åren. Jag är tacksam över att du fick mig att se verkligheten ur ett nytt perspektiv och att du påminde mig om hur viktigt det är att våga göra det som är rätt också när det är obekvämt. Jag är tacksam över ditt exempel, att du lärde mig att aldrig ge upp. Jag blev alltid så glad av att träffa dig! Jag lovar att skicka en glad tanke till dig då och då. Just nu är jag bara ledsen. Jag är ledsen för din familj som blir kvar här en stund till, utan dig. Jag är ledsen för att jag inte sa det jag tänkte säga sist jag såg dig. Men vet du, jag är glad över att du har fått ro nu. Så, tills vi möts igen...

tisdag 8 mars 2011

Om att vara på rätt plats vid rätt tid.

Varje tisdag har yngsta dottern pianolektioner. Hon brukar skynda sig och hinner oftast hem precis i tid för att slänga i sig en macka och åka med mig dit. Idag hade hon blivit kvar lite för länge i skolan, så hon fick sällskap av storasyster och hann inte längre än till pendeltågsstationen där jag plockade upp båda två för vidare färd mot Kulturskolan. Storasyster tyckte att det kunde vara mysigt att vara med mig en liten stund och dessutom slapp hon vänta på bussen och gå hela den hala vägen hem från busshållplatsen. Tur var det.

När vi bara hade suttit och väntat i bilen i fem minuter började hon få röda utslag vid ena ögat. De spred sig snabbt nedför kinden, bort mot andra halvan av ansiktet och ner över bröstet och vidare. Vi råkade sitta i bilen precis utanför Närakuten, och efter en snabbkonsultation med maken över telefon bestämde vi oss för att gå upp dit. Undersköterskan i kassan tog en snabb titt på E, skrev in henne och tog henne direkt till läkaren som snabbt konstaterade att hon behövde omedelbar hjälp. Svår allergisk reaktion, hon som aldrig varit allergisk mot någonting! Som tur var fick hon inga andningssvårigheter. På bara några minuter, med lugn, proffsig och förtroendeingivande hjälp av läkare och sköterskor, låg hon på en brits med blodtrycksmanschett, syremätare, spruta i låret och tablett i magen. En timme efter första prickarna vid ögat kunde vi gå från akutmottagningen på lite darriga ben, men med en tjej som ändå var i fint skick igen.

Tack och lov för att vara på rätt plats vid rätt tid!

Här händer det grejer...

Jag brukar inte fika efter röster...

... för oftast fikar jag goda bullar i stället, men nu ber jag att ni hjälper min syster vinna en muskedundermaskin! Gå in här och kommentera, snälla, snälla, snälla!

He?!

Internationella kvinnodagen och Fettisdagen firas gemensamt idag. Hahahahaha! När jag insåg det blev jag genast sprudlande glad trots att jag vaknade på ett rasande (kvinnligt) humör. Dagens ledmotiv får bli Avril Lavignes nya platta Goodbye Lullaby. Grattis alla fina kvinnor! Må ni njuta riktigt ordentligt av semlan idag.

Edit: Orkade inte lyssna på Avril trots hennes söta röst. Hon är helt enkelt för arg. Jag kan inte ta artister på allvar om det enda de har att komma med är en oändlig radda svordomar. Nej, jag får leta upp någon annan kvinna att lyssna på i stället. Någon som är lite så där lagom arg.

måndag 7 mars 2011

Kortskiss no. 126.

Det är måndag och dags för en ny kortskiss! Denna är gjord av Carina. Jag gjorde ett kort till min stackars syster som ligger i sängen med en fot som gör väldigt ont efter en operation.

Beskrivning lätt lapptäcke. Långt inlägg!

När jag nu kände mig färdig med mina kuddar hade jag fortfarande tyg över. Inte mycket, men ändå tillräckligt för att inte slänga det. (Jag har ruskigt svårt att slänga någonting användbart, oavsett vad det är.) Eftersom jag hade kommit igång med symaskinen bestämde jag mig för att sy ett lapptäcke i bebisstorlek. Jag tog kort under mer eller mindre hela processen om någon annan skulle känna sig hågad att göra samma sak.


Jag började med att skära till rutor i storleken 14x14 cm. Jag använde rullkniv och skärmatta, men det går naturligtvis att klippa för hand också. Det tar bara så mycket längre tid. Att riva tyget är inte att rekommendera eftersom kanterna töjer sig så mycket. När tygbitarna inte längre räckte till lagom stora bitar lade jag upp ett mönster som jag tyckte om. Jag bestämde mig för att lägga de randiga bitarna både vågrätt och lodrätt huller om buller. Det blommiga tyget fick jag också lägga på olika håll.


Mitt täcke visade sig bli 6x6 rutor stort. När alla lappar var utlagda i ett mönster jag var nöjd med lade jag ihop rutor två och två, räta mot räta, i tre "kolumner". (Tyvärr finns inget bra foto på det, men två foton ner kan du se hur jag menar.)


Jag sydde ihop lapparna i samma kolumn i en lång radda utan att fästa tråden emellan.


Efter det sydde jag ihop lapparna i varje kolumn på andra ledden också.


Dags för alla sömsmåner att pressas isär! Var noggrann. Det lönar sig.


Fram tills nu sydde jag utan att nåla först, men var noga med att ha samma sömsmån. När de tre kolumnerna skulle sys ihop bestämde jag mig dock för att nåla först.


Efter ännu en pressning av sömsmåner såg rätsidan ut så här.


Dags att lägga ihop lapptäcksembryot med ett lager vadd och en baksida av (naturligtvis) tvättat bomullstyg i ungefär samma stil som de andra tygerna, men enfärgat. Jag fäste ihop de tre lagren med säkerhetsnålar. Jag glömde att ta kort när jag sedan sydde maskinsömmar i alla "pressveck". När du syr med en gammal symaskin som jag är det svårt att ställa in trycket på pressarfoten. Se då till att börja alla sömmar från samma kant, först på ena ledden och sedan på den andra. Annars kommer baksidetyget att rynka sig och bli veckat. Tro mig. Jag har redan testat och det är dumt att någon annan gör samma misstag.


Jag renklippte kanterna på vadden och bakgrundstyget (här ser man förresten den färdigkviltade baksidan) och sydde på skråband i en matchande färg. Det man också kan göra är att låta baksidetyget gå utanför de andra lagren med några centimeter, vika in och runt in på framsidan som en kant...


... och då får man en liknande kant som den här med skråband. Innan jag vek över skråbandet och sydde den sista sömmen klippte jag bort ett par millimeter på sömsmånen eftersom det var så tjockt av de olika lagren. Att sy med maskin är definitivt lättast och går snabbast, men det ger en söm på baksidan som inte är så snyggt. Alternativet är att sy för hand (se nedan).


Hörnorna är det jobbiga eftersom skråbandet är "för stort" där. Man kan vika ett motveck, men jag bestämde mig för att rynka för hand för att hålla in skråbandet och sedan sy.


Hm. Inte blev det så snyggt, men det funkade i alla fall bättre än då jag bara körde på utan rynkningen. Det här är försök två på första hörnet. De andra blev lite snyggare.


Här är det färdiga resultatet. Jag har ingen mottagare än, men det finns kanske någon blivande mamma som känner sig hågad? Säg till om ni vet någon som skulle vara intresserad.


Efter lapptäcket fanns det fortfarande lite tygslamsor kvar. De fick bli till en kanske inte så snygg, men i alla fall praktisk, crazy quilt-grytlapp.


Eftersom det skulle bli en grytlapp körde jag dubbla lager vadd. Då kunde jag köra en galen baksida också.


Själva grytlappen gick jättefort att göra, men jag fäste faktiskt sista sömmen för hand. Det blev väldigt snyggt och ser välarbetat ut. Inte för att någon bryr sig utom jag, men min syslöjdsfröken Inger på Rödebyskolan hade nog blivit väldigt nöjd!


Det var det, det. Vet inte om någon ville, orkade eller hade nytta av att läsa hela vägen. Hoppas i alla fall att någon får nytta av beskrivningen!