Födelsedagar...

I mars fyller nära nog hälften av alla mina viktigaste medmänniskor år. Förr om åren var jag duktig på att skicka födelsedagskort, men numera hinner dagar komma och gå så fort att jag liksom inte hinner med. Jo, för så är det. På något konstigt vis går tiden mycket fortare nu när jag är fyrtio än när jag var tjugofem...

Idag är det en av mina finaste vänners födelsedag. Jag var glad över att jag över huvud taget kom ihåg det innan klockan var 23 i kväll och hann kasta iväg en snabb signal. Nu fick jag ett samtal med hennes snälla mamma istället för med henne själv, men det är väl tanken som räknas? En av mina systrar fyllde år i måndags och en fyller på söndag. Tror ni jag har skickat något till dem? Svaret är Nej. Men jag har små presenter här hemma! Så M och T (och N, för den delen, honom uppvaktade jag bara via Facebook på hans dag), ni har något roligare än räkningar att vänta framöver! Och så ofta får vi höra det som jag själv också tycker: Bättre sent än aldrig!

Grattis Mannen!

Min älskling fyller 41 idag. Han gratulerades med stor pompa och ståt tidigt i morse. Jag var på det Fina Varuhuset NK härom dagen för att leta present, men gick skrattande ut igen efter att ha sett en botoxstinn och fillerspumpad mamma (hade väl försökt få sin ungdom tillbaka, men jag kan tala om att det inte hade lyckats) i finstassen prova dyra kepsar med sin son. Jag hör helt enkelt inte hemma där. Känner mig alltid som miffot från landet! Nåja, jag hittade ett par nya hörlurar till födelsedagsbarnets i-Phone i en annan butik. Jag tror de uppskattades ungefär 27 gånger mer än en skjorta från Stenströms...

Efter jobb och snabbmiddag med i alla fall en halv medfirande familj åkte jag in till stan för att vara med på flickkörens styrelsemöte. Jag blev valberedningens suppleant. Vad gör en sådan? (Skojar bara, jag tror jag vet på ett ungefär.)

Vill ni kika lite på pyssel kan ni gå hit. Det är som sagt min vecka i AMLT-bloggen. Nu ska jag bada. Vi hörs en annan dag!

Finaste tioåringen!

Grattis Hasbassen!

En liten bror har blivit stor. Så stor att han fyller 27 år idag. Tänka sig. Jag kommer precis ihåg hur mycket jag älskade honom då han kom 1983 och jag gick i sjuan. Jag älskade att ta hand om honom, även om systern som kom innan honom, 1980, var min allra största kärlek. (Jag älskade henne så mycket att jag ställde henne i den mörka källaren för att hon skulle bli sådär lite lagom rädd. Då blev hon nämligen jättegosig och kramig och tyckte att jag var superhjälte! Tur att inte Barnavårdsmyndigheten hörde talas om detta innan jag bestämde mig för att skaffa egna barn. De hade med all sannolikhet tvångssteriliserat mig... För övrigt kan jag rekommendera att skaffa en sladdis då man har en tioårig dotter. Flickan kommer att vara till stor hjälp och kommer att njuta av att få vara lillmamma!)

Bror min är mycket modigare än jag. Han har bestämt sig för att bli akutsjukvårdare, eller ambulanssjuksköterska, jag vet inte riktigt vad den rätta benämningen är. Lyckliga de som blir sjuka då han är på passet. Han är en ytterst empatisk människa och jag är säker på att han dessutom har goda sjukvårdskunskaper. Idag får H en photoshopblomma av mig. Han ska få fundera på vilka kommandon jag gett för att få det här resultatet... Svar lämnas lämpligen på julafton.

För övrigt har jag planterat om tre orchidéer idag. De fick kunglig behandling. Klipp och ansning, ombäddning av finaste vitmossa och ny bark från Orchidéhuset. Måtte de nu ta sig och börja skicka många och vackert blommande stänglar! Skulle så vara fallet skulle jag slippa gömma dem på bänken i tvättrummet. (Tänk att jag har så svårt att slänga skruttiga krukväxter. Är det bara jag som är sådan?)

Summering av den stora dagen.

Kakorna räckte och blev över.

Tårtorna räckte också, och det finns lite kvar att ta fram om vi skulle få oväntade gäster.

Av 80 bullar blev det bara 10 kvar att stoppa i frysen. (Det innebär ett snitt på en och en tredjedels bulle per person.)

Jag har världens bästa släkt och vänner.

Jag fick massor av blommor, så många att jag var tvungen att ta ett "födelsedagsbarnet bakom blomsterhavet"-foto. Det finns ett sådant på farmor då hon fyllde 60. Jag är faktiskt lite lik, dock inte fullt lika gråhårig.

Presenterna var så fina att jag skäms. Fast bara lite. Mest är jag väldigt tacksam och glad!

Tyvärr hann jag inte prata med alla ordentligt. Så blir det när man bestämmer sig för att ha ett impromptu tårtkalas en vardagskväll. Barnen ska ju upp i skolan nästa dag! Det tar jag igen på 50-årsfesten. Den ska bli stor och svulstig. Tror jag.

Nu har jag blivit firad i flera omgångar i nästan en månad. Jag tror jag har vant mig vid tanken att faktiskt vara 40 år. Därmed inte sagt att jag tycker att det är speciellt roligt att dröja mig kvar vid tanken. Men nu släpper jag det. Tror jag. Det är dags att fokusera på roliga saker, och sådana har jag många framför mig. Tjingeling!

Trött, men glad, efter firande dagen lång.

Fyrtio år.

Nu är jag rätt gammal. Jag pratade länge med min minstaste lillasyster i går. Hon tycker också att jag är rätt gammal. Å andra sidan skulle jag kunna vara hennes mamma eftersom hon är 17. Vi kom överens om att hon kan fråga mig om råd om vuxengrejer så kan jag fråga henne om råd när jag blir frustrerad som tonårsmamma.

Hur som helst fick jag ett jättefint uppvaktande i morse. Te i en helt underbar mugg av keramikern Mikaela Willers (själva temuggen var det enda jag hade önskat mig och jag blev faktiskt glatt överraskad över att familjens minne var så gott), smörgås med fikon- och äppelmarmelad och grönsakstallrik. I kväll kommer Stockholmssläkten och några till, så nu ska jag baka vaniljbullar och se till att alla åtta tårtorna ser fina ut... (Varför kan jag inte vara lite lagom någon gång?)

Ingen vanlig dag.

Idag fyller fina E tolv år. Hon blev uppvaktad med Gott Gräddat, gourmetskinka, god juice och många presenter. Födelsedagsbarnets självporträtt togs med nya kameran jag vann för ett tag sedan. (Tjoho!) Jag håller på att testa den lite, men det lutar åt att jag säljer den här och behåller min gamla trotjänare.

Maken eldade i kaminen för att få undan all tvätt som hängde i vardagsrummet. (Nä, vi har ingen torktumlare.) Milla tyckte att hemmet äntligen blivit som himmelen och valde att stanna inne i stället för att ge sig ut och terrorisera grannarnas stackars hundar.

Förra helgen passade mina systrar på att uppvakta mig inför den stundande 40-årsdagen eftersom T var hemma från Skottland för att fixa nytt pass. M kom ihåg min otroliga fascination för den här underbara kudden från Mimou som jag såg i Bräkne-Hoby för flera år sedan. Visst detektivletande ledde till att den sista kudden hittades någonstans. Glad! (Förresten ser det här textilkonstverket mycket bättre ut i verkligheten än på bild.)

Måndag igen...

... och jag är tillbaka från en vecka nere på Sturkö, min sommarö. Jag var med min mamma under tiden som hon kurerade sig från sin operation och den lunginflammation som visst hade hoppat på henne innan operationen. Så kan det gå. Jag hoppas att hälsan är på rätt väg nu i alla fall!

Jag älskar Sturkö. Jag brukar aldrig ha möjlighet att vara där vid den här tiden på året eftersom skolan dragit igång för fullt, så det kändes som att jag var tillbaka till sensommaren 2000 då vi just hade flyttat tillbaka till Sverige från Philadelphia på USA:s östkust. Jag gick där med magen i vädret och väntade på att maken skulle komma tillbaka från New York där han blev introducerad till det kommande, nya jobbet. Själv fyllde jag dagarna med, tja, vardag. En fyraåring, en tvååring och en bebis i magen gjorde att jag hade fullt upp. Nu är barnen rätt stora. I morgon fyller äldsta dottern 12 år. Tänka sig! Bäst att vi bullar upp frukosten på sängen så hon inte blir besviken...

För övrigt älskar jag höstrusket och möjligheten att få ett nytt terminskort från SL när något av barnen förlorat sitt. Så roligt är det inte att lägga ner en halv förmögenhet två gånger på samma sak.

Pyssel och shopping för hela slanten.

Jag vill först gratulera Far på födelsedagen. Bästa faren i världen! Han är lite svår att få tag på, men jag hann i alla fall skicka ett kort som han förhoppningsvis fick idag. (Här ovan ser ni krukan med penséerna som rådjuren åt upp. Jag tar tillbaka min utskällning! Plantan är mycket finare, buskigare och full av vackra blommor nu. Det var nog bra att något rådjur tog sig ett skrovmål.)

Annars har jag varit en lyckans ost idag. Jag satt och pysseljobbade i många timmar. Jag försökte få till scrapbooking och kortmakeri som inte skulle vara "hipp", och det var inte lätt. Jag ville få bort scraptänkandet så mycket som möjligt för att se potentialen i typiska scrapprylar som mönstrat papper, blommor, stämplar och kartongdekorationer. Nu är jag på gång och i morgon ska jag sätta mig en stund till för att se om hjärncellerna jobbat på ordentligt under natten!

När tjejerna kom hem var det dags att ta en tur till Skhlm (Skärholmens shoppingcenter för er som inte bor här) för att hitta några bra avslutningspresenter till lärarna. Jag vet att de får presenter från sina klasser, men jag vet också hur roligt jag själv tyckte att det var att få de där små presenterna! Det behöver inte vara några dyra eller flådiga saker. Det är ju tanken som räknas. Till yngsta dotterns fröken ville jag gärna köpa ett litet silverhjärta. Därför gick vi till Guldfyndbutiken där vi träffade på mamman till en av mina gamla elever. En annan gammal elev jobbade också i butiken, så jag blev stående en lång stund och pratade bort (enligt döttrarna) dyrbar tid. Det var så roligt! Jag sprang också in på Klippotek1 för att heja på dottern till mamman på Guldfynd. Efter det sprang vi runt som yra höns för att försöka hitta allt vi behövde. Tänka sig att det gick riktigt bra!

På vägen hem var det dags att hämta mina nya sandaler på posten. Jag har ju en knäpp tå som gör det näst intill omöjligt att hitta skor som passar. Efter vissa efterforskningar har jag upptäckt att det finns fler som har tår som inte sitter i en V-formation. Det danska företaget Duckfeet har skor som faktiskt är formade efter fötter! Jag har gått omkring med mina skor hela kvällen och känner mig alldeles glad över att nu ha skodon som både är snygga (tycker jag) och bekväma. De är helt klart värda sina hundralappar.

Passar såväl i stadsmiljö...

... som på landet!

Regntunga skyar.

Vädret är ruskigt trist, men det får i alla fall den sista snön att smälta.

I kväll är vi bjudna på ettårskalas. Roligt! Lilla N lär vara mer intresserad av papper och presentband än själva presenterna och kortet. Så här ser i alla fall kortet ut. Märks det att jag och tjejerna har blivit galna i att måla vita blommor med Twinklings? Vi målar, sprayar med guldskimmer och embossar hej vilt. Jätteroligt!

Det här året blir det många 40-åringar.

Maken och jag är båda födda 1970. Det betyder att vi ska fira våra 40-årsdagar i år, men hur det kommer att gå till vet vi ännu inte. Någon som vill bjuda oss på lyxkryssning? Nja, det lär snarare bli en familjehistoria. Vi har båda stora familjer och det är dem vi helst vill vara med. Tårta på sommarön, kära släktingar? Vi väljer en dag med god solstatistik...

Fina Å firar sin högtidsdag idag, så jag ringde henne tidigare i kväll. Det är synd att man inte hinner hålla alla vänskaper vid liv, men allt har väl sin tid. Nu bestämde vi oss i alla fall för att se till att träffas i hemstaden i sommar. Det ser jag fram emot!