Måndag igen...

... och jag är tillbaka från en vecka nere på Sturkö, min sommarö. Jag var med min mamma under tiden som hon kurerade sig från sin operation och den lunginflammation som visst hade hoppat på henne innan operationen. Så kan det gå. Jag hoppas att hälsan är på rätt väg nu i alla fall!

Jag älskar Sturkö. Jag brukar aldrig ha möjlighet att vara där vid den här tiden på året eftersom skolan dragit igång för fullt, så det kändes som att jag var tillbaka till sensommaren 2000 då vi just hade flyttat tillbaka till Sverige från Philadelphia på USA:s östkust. Jag gick där med magen i vädret och väntade på att maken skulle komma tillbaka från New York där han blev introducerad till det kommande, nya jobbet. Själv fyllde jag dagarna med, tja, vardag. En fyraåring, en tvååring och en bebis i magen gjorde att jag hade fullt upp. Nu är barnen rätt stora. I morgon fyller äldsta dottern 12 år. Tänka sig! Bäst att vi bullar upp frukosten på sängen så hon inte blir besviken...

För övrigt älskar jag höstrusket och möjligheten att få ett nytt terminskort från SL när något av barnen förlorat sitt. Så roligt är det inte att lägga ner en halv förmögenhet två gånger på samma sak.