torsdag 30 september 2010

onsdag 29 september 2010

Ett You Do-kort.


Allt material från You Do. Jag gillar wellpapp. Det finns med på nästan allt jag fixar med här vid scrapbordet just nu! Dessutom har jag, som aldrig varit förtjust i mönstersaxar (blir mest snett och vint då jag försöker klippa), lärt mig använda de olika, roliga mönsterknivarna som finns till You Dos skärmaskin. Scallop, som jag har använt här, är finast. Hjärtat har fått lager av glaze och glitter.

tisdag 28 september 2010

Egentligen ingenting, men...

... jag råkar tycka att det känns rätt skönt att kunna ta av mig jeansen utan att behöva knäppa upp knappen. Min syster tycker att jag behöver köpa nya, men jag låtsas att de är i "boyfriend style".

I början av augusti blev jag lovad minskat antal migränanfall, mindre vanlig huvudvärk och minus sex kg på sex veckor av Dr. Brian bara jag lydde hans råd. Råden inbegrep att ta tag i min otroligt dåliga kondis genom intervallträning, sluta med korv, saltlakrits och Pepsi Max, dra ner på kolhydrater och stekt mat samt att inta diverse kosttillskott (MSM, magnesium, Omega 3, B 50, gurkmeja, chilipeppar och ingefära). En hälsosam blandning av humbug och vettiga råd tyckte jag vid tillfället.

Min svåger har varit superduktig och har därmed sluppit allergier, gått ner mycket i vikt och blivit jättevältränad. Heja! Själv är jag helt klart på rätt väg. Kanske inte i mitt livs form, men i mycket bättre form än på länge. Jag har bara tagit en Ipren på två månader och har inte haft något endaste migränanfall. Efter att ha haft kräkmigrän en gång i månaden de senaste två åren går det inte att beskriva vilken lättnad det är att slippa! Min dotter med kräkfobi tycker att det är ännu bättre än vad jag själv tycker...

Jag kan intyga att det är värt att satsa på sig själv, att sätta sin hälsa framför sina rädslor och att våga utmana sig själv. Jag står här och hejar på alla som behöver uppmuntran.

måndag 27 september 2010

Köksorganisation.

Städat köksskåp

Si sådär, ja. Nu kan man hitta lätt i "skåpet med allt möjligt i köket". I trälådan står alla Rooibustepåsar. Jag får väl måla den vit om det ska se riktigt tjusigt ut. Kaklådor är riktigt bra till allt möjligt. Kryddor och buljong till exempel.

Städat städskåp

Här är köksskåpet som för två dagar svämmade över av konstiga påsar och allmänt skräp. Nu kan äntligen dammsugaren som ska stå där få plats.

Krydd- och telåda

Koll på läget. Min favoritlåda i hela huset.

lördag 25 september 2010

Dagen i bilder.

1. Sovmorgon med rufshår. Ingen bild.


2. Amerikanska pancakes. Göres lämpligast då man äter ett mål mittemellan frukost och lunch, så kallad frunch.


3. Hela familjen var ute och njöt av det vackra vädret. Fyra av oss joggade i spåret. Sonen tog tre varv. Han tyckte att en extra datortimme var värt det. Ugh! Jag är glad att jag klarar ett varv, jag. Träningspartnern för dagen var yngsta dottern och jag är stolt att säga att jag var snäppet bättre än vad hon var.


4. Efter diverse städande, organiserande och pysslande var det dags för middag. Jag räknade ut att middagen gick på ca 30 kr för hela familjen (två vuxna, en tonårsson som äter oss ur huset, en 12-åring som mest petar i maten och en 10-åring som glatt äter det mesta som serveras). Det var så gott! Rotmos med bacon och en skvätt senap. Kroppkakor, kålpudding och rotmos. Det är mat från min favoritlista. Riktig husmanskost.



5. Om någon vecka blir jag 40. Jag har redan blivit firad, men lite kalas för familjen ska det i alla fall bli. På sin födelsedag tycker jag att man får äta kakor, gärna favoritkakorna. Därför drog jag igång elvispen och gjorde de här sega nötchokladrutorna, en sats chocolate chip cookies och ett gäng chokladkolakakor. Allt ligger nu i frysen. Vi får väl se om något finns kvar när det är kalasdags...


6. Dagen kommer att avslutas med ännu lite organisationspyssel. Köksskåpen är snart klara. Om jag blir nöjd visar jag er i nästa vecka. Jag är ingen Benita Larsson, men jag tycker att det blir väldigt fint, och lättarbetat, när skåpen är välorganiserade.

torsdag 23 september 2010

Lite scrap.

Idag har jag varit med och gjort en layout till SWE:s teknikutmaning där man skulle använda sig av bokpapper på en layout. Det gjorde jag på den här sidan om E.


Shelby, Kristina och jag gjorde varsin layout till en "round robin", en slags lift där man bara får se den senast scrappade sidan. Nu var vi bara tre som var med den här gången. Det är ännu roligare när man är fler!

Round robin

onsdag 22 september 2010

Jag vinner!


Det känns så härligt! I morse gav jag mig ut i elljusspåret igen. Redan under uppvärmningen märkte jag att det gick lättare än för några dagar sedan. Jag såg yngsta dotterns gamla fröken stå med sin klass i ett fint led, två och två, skanderandes "Inga bilar, inga troll, titta nu åt båda håll!". Bara det fick mig ju på riktigt gott humör redan innan jag hade börjat jogga.

När jag väl hade satt igång påminde jag mig själv om att tänka intervall igen. Jogga två minuter, gå i en, jogga i tre minuter, gå i en... Efter några sådana omgångar hamnade jag mitt i ett orienterande tonårsgäng, antagligen från min gamla arbetsplats. Träffar man på ett gäng tonåringar kan man ju inte visa sig svag. Jag joggade på och klarade mig riktigt bra! Rätt vad det var var jag framme vid vägen igen. Otroligt! Nu ska jag bara komma på hur man sköter joggtekniken för att slippa ont i höfterna. Någon som vet?

Andreas Johnson är kanske inte riktigt jämn i sina låtar, men jag gillar mycket av det han har gjort. Den här låten, Solace, är temat till Biggest Loser Sweden. Pompös A-ha-känsla som riktigt griper tag i mig. Den borde funka bra i hörlurarna då jag är ute och svänger mina lurviga.

Livet är underbart!



Jag är knappt vaken, men har redan haft en gammal favorit snurrandes i huvudet i en halvtimme. Maken steg upp kl. 4.30, så det började nog redan där. Det är rätt lätt att bli tacksam då man inser att man har 1,5 timme kvar i sängen innan man behöver stiga upp. Jag önskade honom, något sömnförvirrad, en underbar dag och slocknade sedan inom fem sekunder. Sweet!



Framför mig har jag en alldeles vanlig dag. Det är sådant som gör mig glad. Och eftersom jag tycker att man ska dela med sig av glädjor kommer här en gladlista som jag hoppas att du också blir inspirerad av.

oväntade skratt
riktigt fin mat
pyssel och hantverk
kärlek (till och från nära, kära och totala främlingar)
rooibuste
fotografering
romantiska filmer
överraskningar
nytvättade lakan
brasa
bastu (Märks det att jag är frusen av mig?)
personliga brev
slogantävlingar
semester
fynd
minnen

Nej, nu har jag inte tid att sitta här och drömma. Vad gör dig glad?

tisdag 21 september 2010

Riktiga stjärnor?

Två riktiga stjärnor. Ett (Är det verkligen bara jag som tycker att sådana Gylling-läppar modell anka är riktigt fula? Botoxslätt stör mig inte på samma sätt.) och två (Tack Anja!). Jag har ju tre positiva veckor, så det kan hända att jag ljuger liiiite under den här tiden.

måndag 20 september 2010

Kortskiss no. 107.

Idag ligger en ny skiss som jag har ritat uppe hos Kortskissen. Tyvärr slutar nu duktiga Tette som inspirationskälla, men jag hoppas att hon fortsätter dela med sig av sina skapelser i bloggen Ögonblicksbilder.

Här är mitt kort. Känner du någon som verkligen är en stjärna och som detta kort skulle passa? Det skulle vara roligt att höra om inspirerande människor omkring er.

Valresultat.

Jaha. Som sagt. Frågan är hur bra demokrati är. Så länge alla väljer rätt går det ju bra, men annars? Vad säger ni? Vi har en spännande tid framför oss. (Kommer ni ihåg mitt antignällprojekt? Nu gäller det att jag tänker efter före.)

söndag 19 september 2010

Love Life!

På lärarrummen finns det mycket gnäll att inhämta. Nu har jag inte så mycket erfarenhet från andra personalrum, men jag vet att det inte gnälldes lika mycket bland nattpersonalen på Gullberna sjukhus under de sommarlov jag jobbade där (länge sedan) och det gnälls absolut inte så mycket när jag och min man jobbar tillsammans.

Jag läste om en metod som handlar om att man ska sträva efter att ha ett armband på samma arm under 21 dagar. Om man kommer på sig själv med att gnälla (eller kritisera, eller sprida dåligheter omkring sig helt enkelt) måste man flytta över armbandet till andra armen och börja om från dag ett. Intressant. Jag kan tänka mig att det här är ett både spännande och givande projekt!


Den här godbiten fyllde tolv år för några dagar sedan. Hon har fått börja sminka sig efter att ha längtat läääänge, men bara efter att ha fått gå i mammas hårda sminkskola. Dessutom har hon provat och experimenterat själv under några månader, så hon har blivit jätteduktig! När är det okej att lära sig fixa ögonbrynen lite? Jag tycker det är för tidigt nu. När jag hör att det är jättemånga av hennes klasskompisar som rakar benen blir jag alldeles nojig och tänker att jag nog har förlorat greppet om verkligheten som tycker att det är så förskräckligt.


Mina närmaste vet att jag älskar att dricka rooibuste. Mums! I för tidig 40-årsgåva och i allmän kompispresent har jag fått fyra nya sorter som jag aldrig testat förut, så nu smakas det och utvärderas varje kväll. Blåbärsrooibus är alldeles underbart och passion-persika också. Jordgubb- champagne står nere i tv-rummet och drar. Det ska göra mig och maken sällskap under valvakan tillsammans med lite andra godsaker som han får knapra på. Själv tror jag att jag har fått magkatarr och har därför lite svårt att få i mig mat.



Valvaka. Idag hade jag tänkt färdigt. Jag kom att rösta på tre olika partier. Det ni! Jag har verkligen tänkt över alla olika alternativ och kom fram till att det här var min väg att gå.

För övrigt skäms jag lite över vissa politiker. (Jag berättar inte vad jag väljer, men ni som känner mig vet nog åt vilket håll jag lutar.) Jag kan säga att jag inte röstar på Sverigedemokraterna i alla fall, men... Det jag skäms över är när politiker på allvar i radion säger "Det är en skymf mot demokratin att Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen!". Eh. Vet de inte då hur demokrati fungerar? I en demokrati väljer folket de representanter som de tror kommer att hjälpa fram dem själva och landet bäst. Uppenbarligen är det en hel del som tror att Sverigedemokraterna kan just det. De har utnyttjat sin röst precis som alla andra väljare och förtjänar väl att få sin röst hörd de också? Vi lever ju ändå i en demokrati. Att en så stor andel lagt sin röst på det här partiet måste vara ett tecken på att de erbjuder ett alternativ som dessa väljare tycker låter rätt. Som sagt. Adolf Hitler valdes också i en demokrati. (Har inte ni också alltid lärt er att demokrati är fantastiskt? Min mans nyvunna politiska intresse har fått mig att öppna ögonen och inse att allt inte är som det synes vara och att allt som skrivs i tidningen inte alltid är sant. OBS. Viss ironi där.)

Älska livet! Det ska jag göra ännu mer den här veckan, speciellt efter den underbara konserten jag gick på tidigare i kväll. Familjen Bautista. De sjunger så jag gråter. Av glädje, tacksamhet, kärlek, förundran och rysningar ända in i själen! Ninnis "Du måste finnas"... Dessutom var deras pianist Andreas Landegren i världsklass. Allvarligt. Han transponerade direkt, utan att ens planera lite innan. Respekt.

Det sista jag vill berätta är att
1. En man (inte min man, utan en annan) stötte på mig i går. Stenhårt. Att jag befann mig på en singelkonferens kanske hade med saken att göra. Jag fick värja mig. "Jag är kursledare!" Hahahahaha!
2. En tjugoåring sa idag till mig att jag ser fräschare ut än någonsin. För en snart 40-årig tant med grå utväxt i håret var det en kommentar att bädda in i hjärtat. Man skulle kunna tro att det var valfiske, men jag hade faktiskt redan röstat när han sa det till mig! (Tack Henrik.) Till saken hör att han träffade mig mest varje dag under rätt många års tid då jag var hans lärare. Att vara lärare kan vara rätt stressigt och fräsch var nog inte direkt beskrivningen av mig om man hade bett mina kollegor och elever ge ett utlåtande "på den tiden". Hahahahaha 2.

fredag 17 september 2010

Tro det eller ej...

... men jag tror att Paolo Roberto har pumpat upp hjärtat på mig efter ett gäng kvartspass. Jag skulle aldrig låta någon titta på mig då jag tränar, för jag ser verkligen inte klok ut, men uppenbarligen hjälper det. Jag var nämligen ute och gå-sprang i spåret nu på morgonen och kan konstatera att jag nog höll mig joggandes en tredjedel av sträckan! Intervaller är den enda vägen att gå enligt "Doctor Brian" och jag tror på honom. I alla fall tills Jillian från Biggest Loser kommer hit och blir min PT.


Lisen har varit vänlig nog att ge mig ett bloggpris. Det var snällt av henne! Tydligen ska man berätta sju saker om sig själv och sedan skicka vidare priset till sju andra bloggare. Jag är lite tråkig, men det tänker jag inte göra. Jag berättar ofta saker om mig själv här i bloggen. Det går bra att läsa bakåt om man vill veta något. Hihi! När det gäller andra bloggare har jag svårt att välja. Det finns så många fina bloggar, så jag delar med mig till alla som jag brukar hälsa på och som kanske hälsar på här också. Grattis!

A Million Little Things

I går skrev jag ett inlägg om att bli fotoinspirerad av ett ord i AMLT:s blogg. Ordet jag valde var "fall". Det ordet rymmer så mycket mer än vårt svenska "höst". Kika in om du vill ta med dig kameran ut på fotosafari den här helgen. Du kanske blir lite inspirerad i alla fall?

onsdag 15 september 2010

Lite Idol.

Det blir inte mycket tv-tittande nu, men jag har sett några snuttar av Idol-uttagningarna och kan säga två saker.

1. Finns det fler som är lika bra som Alice har vi en härlig Idol-säsong framför oss.
2. Det här är min gamla kollega. Jag skojar inte. Hon har gjort ett bejublat framträdande i Talang också. Det hittar jag inte, men här sjunger hon Talang-låten under Popkollo. Håll till godo!

Nu ska jag lyssna en gång till på Alice då hon sjunger Samson. Regina Spektor är grym, men den här tjejen, hon kan också!

Kortonsdag hos SWE.

Som några säkert har märkt gör jag många fler kort än scrapsidor nu för tiden. Jag älskar fortfarande att scrappa och har en hel hög foton som jag vill göra mer med än bara sätta platt på en sida, men kort är tacksamma. Inför höstens nystart hos SWE bestämde jag mig för att satsa på kort snarare än scrapsidor. Idag är det dags för en ny Kortonsdag och mitt kort ser ut så här:


Gjort efter en skiss av Carina Lindholm.

Ketchup och andra skolviktigheter.

Min minsta lillasyster går fortfarande i skolan. Eftersom hon vet att jag bloggar undrade hon sist vi träffades lite stillsamt om jag möjligtvis kände till Ketchupmamman. Jodå, jag vet vem Ketchupmamman är. Jag känner henne inte, men jag skrattar då och då åt hennes tokroliga inlägg. (Det blir annars inte så mycket bloggläsande nu för tiden.) Det K ville tala om var i alla fall att Ketchupmamman är hennes nya svensklärare. Ha! Jag tror att min syster kommer att få ett riktigt toppenår med Sven-Axel Wernersson som latinmentor och Ketchupmamman som svenskfröken. Sämre kan man ha det i skolan!

tisdag 14 september 2010

Ingen vanlig dag.


Idag fyller fina E tolv år. Hon blev uppvaktad med Gott Gräddat, gourmetskinka, god juice och många presenter. Födelsedagsbarnets självporträtt togs med nya kameran jag vann för ett tag sedan. (Tjoho!) Jag håller på att testa den lite, men det lutar åt att jag säljer den här och behåller min gamla trotjänare.


Maken eldade i kaminen för att få undan all tvätt som hängde i vardagsrummet. (Nä, vi har ingen torktumlare.) Milla tyckte att hemmet äntligen blivit som himmelen och valde att stanna inne i stället för att ge sig ut och terrorisera grannarnas stackars hundar.

Kudden.

Förra helgen passade mina systrar på att uppvakta mig inför den stundande 40-årsdagen eftersom T var hemma från Skottland för att fixa nytt pass. M kom ihåg min otroliga fascination för den här underbara kudden från Mimou som jag såg i Bräkne-Hoby för flera år sedan. Visst detektivletande ledde till att den sista kudden hittades någonstans. Glad! (Förresten ser det här textilkonstverket mycket bättre ut i verkligheten än på bild.)

måndag 13 september 2010

Kortskiss no. 106.

Jag har ritat skissen till Kortskiss no. 106, men tyvärr hann jag inte göra något eget kort till den här veckans utmaning! Jag kommer igen till nästa vecka. Jag ritade så krokigt att jag funderade på om de andra skulle göra sina kort vågiga i kanten, men det verkar som att de förstod att jag bara är dålig på att rita räta linjer utan linjal.

Måndag igen...

... och jag är tillbaka från en vecka nere på Sturkö, min sommarö. Jag var med min mamma under tiden som hon kurerade sig från sin operation och den lunginflammation som visst hade hoppat på henne innan operationen. Så kan det gå. Jag hoppas att hälsan är på rätt väg nu i alla fall!

Jag älskar Sturkö. Jag brukar aldrig ha möjlighet att vara där vid den här tiden på året eftersom skolan dragit igång för fullt, så det kändes som att jag var tillbaka till sensommaren 2000 då vi just hade flyttat tillbaka till Sverige från Philadelphia på USA:s östkust. Jag gick där med magen i vädret och väntade på att maken skulle komma tillbaka från New York där han blev introducerad till det kommande, nya jobbet. Själv fyllde jag dagarna med, tja, vardag. En fyraåring, en tvååring och en bebis i magen gjorde att jag hade fullt upp. Nu är barnen rätt stora. I morgon fyller äldsta dottern 12 år. Tänka sig! Bäst att vi bullar upp frukosten på sängen så hon inte blir besviken...

För övrigt älskar jag höstrusket och möjligheten att få ett nytt terminskort från SL när något av barnen förlorat sitt. roligt är det inte att lägga ner en halv förmögenhet två gånger på samma sak.

fredag 3 september 2010

Valfunderingar igen.

I går beställde jag bussbiljett till Kalle K. Jag åker ner till mamma som blev utskriven från sjukhuset i går. Nyopererad, med lunginflammation, får hon inte vara kvar eftersom avdelningen går på knäna. Den 80-åriga salsgrannen som opererat bort ett bröst skulle de skicka hem dagen efter hennes operation. Så länge fick hon dela en tvåsal med en "glad" farbror med igenmurat öga (han hade väl varit i slagsmål) och en annan dam då mamma flyttade ut. Hur som helst blir det nu en vecka på sommarön och i hemstaden. Samtidigt som jag tycker att det blir trevligt att åka dit kan jag inte låta bli att undra om mamma hade fått bättre vård om hon bott någon annanstans. (Jag vill säga att mamma har haft tur som fått en engagerad och duktig kirurg, till slut, och att hon har älskat sina vårdgivare på avdelningen som har visat mänsklighet och kunnighet trots all stress.)

När jag läste SvD blev jag inte direkt gladare över hur det ser ut här i Sverige. Stor bild på framsidan; Sari N som sökt jobb sedan 2006 då hon blev arbetslös efter 23 år på samma arbete. Hon söker 10-15 jobb i veckan och har nu fått egen coach. Jag vill inte låta allt för ironisk, men jag har svårt att tänka mig att det finns någon som inte lyckas efter att ha sökt 2080-3120 jobb. Jag tror helt enkelt inte att man i artikeln berättar hela historien.

Mona Sahlin "snackar" (för att använda hennes egen vokabulär) om att skapa jobb. Jag är mycket intresserad av att höra hur man som stat kan skapa jobb. Jag har fortfarande inte hört någon vettig förklaring. Sahlin har också dragit fram ett gammalt sosseretoriskt knep, nämligen att ge folk (i det här fallet Fredrik Reinfeldt) dåligt samvete för att "man" skulle dela in samhällsmedborgare i närande och tärande. Ska vi använda orden bidragande och bidragstagande istället? Jag tror att alla förstår att pengarna som delas ut i form av bidrag av olika slag måste komma någonstans ifrån. Jag tror också att vi har vant oss så vid vårt svenska system att vi inte längre reagerar över att det är så mycket som kanske inte är lika självklart rätt som vi tror.

Sedan var det Claes Borgströms artikel om att regeringen struntar i jämställdhet. "Rättigheter", "lagstiftning", "kvotering"... "Regeringens nedmontering av sjukförsäkringen innebär att drygt 40 000 sjukskrivna utförsäkras i år. Två tredjedelar av dessa är kvinnor. Hälften av alla kommuner har uppgett att de fått ökade socialbidragskostnader på grund av förändringarna i sjukförsäkringen." Varifrån kommer pengarna till sjukpenning respektive socialbidrag? Kommer inte alla pengarna från skatte-kistan? Jag tycker det är bra att vi tar hand om varandra, men faktum kvarstår. Pengar trillar inte bara ner från himlen (jo, ibland, men det är en annan historia).

Jag tycker själv att jag låter hård när jag skriver det här. Jag vill vara osjälvisk, snäll och generös. Jag önskar att jag kunde vara det hela tiden. Som egenföretagare har jag dock fått öppnade ögon. Det var bekvämt att håva in lärarlönen från kommunen. De skrev upp inkomst, skatt, intjänade semesterdagar... Ingenstans stod det om arbetsgivaravgifter på lönebeskedet. Hur många vet att man kostar mycket mer för sin arbetsgivare än det man får in på sitt konto?

Att vara en del i ett samhälle är fantastiskt och spännande och lärorikt. Ibland är det skrämmande. Ibland är det jätteroligt. Nu i valtider känns det för mig lite frustrerande. Just saying.

onsdag 1 september 2010

Jul, eller va?


Så här ser det ut på vårt bord i kväll. Total julstämning. Tänk vad en blomma kan göra! Jag är så glad över att amaryllisen bestämde sig för att blomma om ur löken som jag hade sparat sedan i julas. Jag kanske ska leta fram lite julmusik på Spotify... Nja, nej förresten. Jag får nog vänta till oktober i alla fall.

Heminredning hos AMLT.

Gårdagens inlägg hos A Million Little Things skulle handla om scrapbooking i heminredning. Jag tycker det är svårt att få till något scrappat som jag faktiskt vill ha framme, något som inte är för ryschigt och pyschigt. Jag bestämde mig för att göra en hösttavla som får stå framme på skåpet vid matplatsen. Där kan man följa årstidernas växlingar då jag gillar att byta dekorationer efter vad som passar.

Jag köpte en billig ram på IKEA och använde akrylfärg från Lil Davis för att måla den i en matchande färg till själva tavlan. Dikten är skriven av Gunnar Hansson. Internet är fantastiskt ibland. Tänk så lätt det är att söka information nu för tiden!

Hösttavla