Hong Kong, långkalsong.

Nej förresten, några långkalsonger behövdes visst inte. Det var varmfuktigt hela tiden, från tidig morgon till sent på natten. Jag läste att det var 25-30 grader, men det kändes varmare i den höga luftfuktigheten. En sak som slog mig var doftskillnaderna mellan livet på landet i Sverige (Sturkö) och livet i stan i Kina, eller Hong Kong (definitionsmässigt en stad trots storleken; ca 8 miljoner invånare). Det luktade inte alls lika mycket sopor som i Thailand, men i T doftade det alltid gott från matställena. I Hong Kong luktade det fränt och inpyrt från de flesta restauranger vi gick förbi. Tur att Lena hade varit där flera gånger förut och visste var vi skulle äta. (Min favorit var en taiwanesisk restaurang som heter Din Tai Fung.) Trottoarerna var rena eftersom de sköljdes av varje morgon. Trevligt!

Utsikt från flygplansfönstret. Det låg dis över stan under hela tiden vi var där, så inga foton blev tyvärr speciellt bra.

Vi jobbade hela dagarna i mässhallen ute på Hong Kong Island. Så här såg utsikten ut då vi kom ut första kvällen.

Hong Kong lever upp då kvällsmörkret lägger sig och alla neonskyltar tänds. Staden blir mer levande och faktiskt trevligare.

En av nattmarknaderna. Här hittade jag ett par väskor till äldsta dottern, men annars kändes det ungefär som att gå på lövmarknaden. Många har berättat för mig om vilken fantastisk shoppingstad Hong Kong är. Tja, det stämmer nog om man pratar om shopping av prylar som kostar tusentals kronor. Billiga, fula tröjor i dålig kvalitet köper jag varken i Sverige eller i Kina. En Louis Vuitton-väska jag kollade in priset på av ren nyfikenhet (ursäkta ni som gillar LV, det gör inte jag) kostade 11 000 HKD, alltså 9 130 SEK. Jag tror inte jag skulle kunna lägga ut de pengarna på en handväska ens om jag hade råd eller om det var "världens fynd". (Vet tyvärr inte vad modellen kostar här i Sverige, så jag kan inte ens ge er något att jämföra med.)

En fisk som heter mullet (hockeyfrilla på engelska) måste ju förstås testas! Så gott... Alldeles perfekt tillagad med en härlig citronbuljong och goda kryddor.

Anka verkade annars väldigt populärt på menyerna. Kolla dessa godingar som hängde i ett skyltfönster. Blir ni sugna?

Det här kanske faller bättre i smaken? Konserverad andtunga. Mums. Hade jag fått riktigt bra betalt hade jag kanske smakat, men annars är jag glad att jag slapp.

Asien nästa!

Så här säger de att vädret ska bli i Hong Kong. I mässhallarna är det tydligen luftkonditionerat i överkant, eller jättevarmt. Är det lager på lager som gäller då?

Lalalala!

Gissa vem som åker till Hong Kong om tre veckor?

Jag tycker att ett grattiskort passar bra. Papper från Crate, stämplar från You Do och band från E:s tröja köpt på H&M. (Misslyckat försök till maskning av hjärtstämpeln, men jag var lat och hade bråttom. Ni kommer att få se många kort med grattisstämpeln från det här arket.)

Edit: Mimmi, det är klart att jag gör grattiskort till mig själv! Vem ska annars göra det? :)

Fredagstankar.

Jag jobbar. Det går ömsom fantastiskt bra, ömsom uselt. Att ha ett kreativt uppdrag är underbart, så roligt! Den enda nackdelen är att ibland blir det inte som man har tänkt sig och då kan det bli tvärstopp...

Sonen är hemma med samma sjuka som jag och äldsta dottern redan har klarat av. Som den blödiga mamma jag är fixade jag pannkakor till lunch. Visst påverkas hälsan till det bättre om man blir liiite bortskämd?

Annars är jag hjärtligt trött på sjukdomar. Cancer, hjärtsjukdomar, reaktiv artros, struma, ME och allt vad det är. Vill att alla ska få vara friska och må bra! Jag får kanske steka fler pannkakor och skicka till de som behöver?

När jag stod och diskade av stekpannan i köket såg jag mitt alter ego tillsammans med makens dito i fönstersmygen. Genusfräckt, men så mitt i prick när det gäller våra intressen och alltid lika inspirerande!

Tysklandsrapport.

Jag åkte från Älvsjö i onsdags. Lena hämtade mig utanför mässan. Där stod den här fantastiska isskulpturen med en infrusen mc. Jag tyckte att den var jättehärlig! En man som gick förbi suckade och skakade på huvudet. "Vilket slöseri, mutter, mutter..."

Jag tog dessvärre bara med mig min extrakamera. Dessvärre säger jag eftersom jag inte alls har tagit mig tid att lära mig alla funktioner och extrafinesser. Jag har en Canon systemkamera och tyckte innan resan att det borde nog inte vara några problem att få "den lilla" att göra som jag ville, men det var inte alls lika lätt som jag trodde. Jag är trots allt glad över att jag tog den, för om jag hade tagit med mig systemkameran hade jag säkert inte orkat släpa med mig den runt på alla äventyr. Kompaktkameran går ner i fickan och kan också filma, så jag ska sluta klaga nu.

Tada - mässan i Frankfurt! Massor av mässhallar och väldigt mycket folk. Vi (You Do) stod i Creative Hall under Paper World. Det var jätteroligt! Jag pratade tyska, engelska, svenska och diverse blandningar och kände att alla tysktalande var så snälla och förstående som inte klagade över min något begränsade språkkunnighet.

Den tyska utställningsväggen skilde sig inte så mycket från den svenska. Vi kunde inte spika i de här väggarna, så jag var glad över den kraftfulla Tesatejpen som Lena hade letat upp i någon butik. Den fick allt att sitta kvar på väggarna och samtidigt var den lätt att få bort när det var dags att plocka ihop allt. Tulpanerna stod fina alla dagar! Det är alltid trevligt med lite grönt (och färgglatt) i en monter.

Här ser man verkligen vilken rutten kvalitet man kan få på fotona med min kamera:

Under hela mässan har vi ätit så gott, så gott! Varje kväll begav vi oss till en ny restaurang. Det tog udden av mäsströttheten och fick veckan att kännas både som jobb och semester. Fast jag saknade min familj... (Jag vet inte om vår italienske servitör var på lyran. Det verkade så både på hans uttrycksfulla sätt och det här fotot som han tog på oss när vi var och åt gooood rumpstek på Restaurang Druckwasserwerk.)

Första dagen fick vi möjligheten att gå runt på marknaden där vi förundrades över hur gott och fräscht allt såg ut! Vi köpte med oss lite bakverk (ingenting sött, oroa er inte), pajbitar och färsk frukt och grönsaker och fick på så sätt en underbar mässlunch.

När vi kom till mässan efter marknaden upptäckte vi att pallarna inte hade kommit. Efter några frustrerade samtal fram och tillbaka kom det fram att "någon" inte hade läst ordentligt. Istället för att sluta sin åktur från Älvsjömässan i 4.2-hallen i Frankfurt Messe, Deutschland, kom pallarna till ett ställe i Danmark! Fraktsnubbarna var nog lagom svettiga innan allt var fixat. Ett par polska killar kom som räddande änglar på fredagsförmiddagen och efter en dag med hårt arbete kunde man inte tro att vi hade varit produktlösa bara några timmar tidigare!

Tyvärr fanns det flera (Eller var det samma?) långfingrade personer i hallen. Det försvann både det ena och det andra från vår monter både innan och under mässan. Hoppas att de sliter Canvaspapperna, de nya proverna, min dubbelsidiga tejprulle och Lenas inneskor med hälsan... Grrrrrrr.

Av 133 tagna fotografier under den här veckan var de flesta så dåliga att de åkte direkt i soptunnan, men det här tycker jag om!

Veckans höjdpunkter:

Sällskapet. Jag har skrattat väldigt mycket...

Maten. Maten. Maten. (Bretzel, Spätzle, Sauerkraut, Kartoffelpüree, Haxe och så ett gäng italienska läckerheter.)

Sängen. Jag tycker alltid att tyska sängar är för hårda, men på Best Western Imperial visste de hur jag gillar att sova.

Besökarna till "Hair and Beauty"-mässan i en av de andra mässhallarna. Jag har aldrig sett så mycket galenskap under bara ett par dagar. Man visste i alla fall ungefär vilka som skulle gå på vilken mässa! Om man ska tro på de "trendiga" besökarna har vi följande att vänta oss på de tyska gatorna framöver:

hockeyfrilla med det långa håret hängande från ena tinningen (resten av håret kortklippt så klart)

rakat rutnät på ena sidan av huvudet

tvåfärgade långa hår (lila-svart, blå-rosa, platinablont-kastanj, gråblont-grönt)

självhäftande strängar med hårjuveler (klistras fast på ett eller några få hårstrån)

crazy frisyrer i kombination med väldigt fula glasögon

upprullade och uppvikta kavajärmar

jag skulle kunna fortsätta, men stannar av respekt till alla fashion-intresserade tyskar

Språket. Jag tycker det är så roligt att tala och läsa tyska (gäller inte dagstidningar som får mig att starkt tvivla på min egen språkförmåga). Jag är som sagt tacksam för de snälla tyskar som lät mig hållas i min iver att få öva.

De tyska örtteerna som jag hann inhandla under en snabbrunda till Penny-Markt.

Lenas nagellack från Isadora som satt som berget under hela mässan (inklusive rivningen av montern i går).

Samtal med montergäster, också de som inte talade tyska (apropå punkten här ovanför).

Den fina damen i 50-årsåldern framför mig på gåbandet en av dagarna. Hon var klädd i svart damkostym med vit blus, höga klackar, fin väska och pageklippning. Jag trodde inte mina ögon då jag såg hennes sovrufs! Ett alldeles rufsigt, inte så litet "fågelbo" likt de som småbarn har efter att ha sovit en lång natt. Hon måste ha glömt att borsta håret på bakhuvudet... Jag hade tyvärr inte någon kamera med mig, så jag fick fnissande ta mig vidare medan jag kände på mitt eget hår för att försäkra mig om att jag inte missat samma sak.

Att få komma hem till min familj och få pussar och kramar av alla! Det var det bästa av allt.

Nu får vi se om jag kommer igång med bloggandet igen efter det långa uppehållet. Under tiden som ni väntar på mitt nästa inlägg (hahaha) kan ni kika in till min fina lillasyster som också har börjat blogga!

Auf Wiedersehen!

Nu lämnar jag familjen hemma och drar själv iväg på jobb i Frankfurt. Med tanke på hur rutten min talade tyska är (nuförtiden) hoppas jag att våra kunder tycker att det är okej att jag svarar på engelska eller svenska när de talar med mig.

Om det finns en lånedator på hotellet uppdaterar jag här i bloggen lite då och då, men annars hörs vi om en vecka. So long!

Skolstartsvecka.

Nu är Formex över. Det gick bra, var roligt och rätt spännande. Dessutom fick jag möjlighet att träffa några "gamla" kunder som jag tycker väldigt mycket om och som det var roligt att byta några ord med. I morgon, eller när det nu blir tid, kommer jag att fota lite av det jag gjorde inför mässan och som sedan ska upp på YouDos hemsida.

På onsdag börjar skolan för våra fina barn. Yngsta dottern börjar i fyran på samma skola som de äldre syskonen och det ser hon verkligen fram emot. Lilla pluttan! När man har eget pendlarkort kan man inte längre räknas som speciellt liten, eller hur?

Skolstart innebär rutiner. Jag älskar vardagen, var sak på sin plats och ordentliga sovtider. Det är just sådant som känns skönt när semestern är slut och sommaren är på väg in i min favoritårstid.

I morgon är det dags för en ny kortskiss. Kika in då!

Förresten måste jag tala om att jag idag för första gången någonsin glömde min brors födelsedag. Han fick ringa själv och ge mig tillfälle att gratta... Skäms! (Fast jag tror att han egentligen ringde för att 1. han var lite uttråkad på jobbet och 2. eftersom vi behövde prata om några praktiska grejer runt en viss transport.)

Det luktar liten bebis.

Jag och flickorna åkte idag över för att, äntligen, få träffa vår nyaste lilla släkting. Ljuvliga Julia, så fin hon är! Tyvärr kunde vi inte stanna speciellt länge eftersom jag hade mycket att hinna med under dagen, men jag vet att jag kommer att träffa den här lilla godbiten en hel del.

Den nyblivne storebrorsan är inte fullt så här glad hela tiden, men ge honom en boll så glömmer han bekymmer såsom små systrar som pockar på föräldrarnas uppmärksamhet!

Nu är det färdigscrappat för ett tag framåt. Torsdag till söndag kan ni hitta mig i monter C 14:21 under Formex-mässan. Med tanke på hur trött jag alltid blir under de här dagarna kommer jag nog inte att skriva så mycket här. Jag hoppas så klart få träffa några känningar. Kommer du?

Jo då, det går rätt bra.

Jag har kommit igång med pysslandet "på kommando" (ibland lite klurigt eftersom inspirationen inte flödar 24 h/dygn, i alla fall inte hos mig). Jag saknar blomsterlandet på Sturkö. Hade jag varit där nu hade jag gått ut och plockat en stor bukett blommor. Här hemma växer det mest bara ulleterneller. De är förvisso jättesöta, men en bukett räcker.

Förresten såg jag att Aftonbladet har en artikel om borrelia. Jag har inte läst själva texten, men nästan precis så där såg mitt "borreliamärke" ut. Själv trodde jag ju att jag hade fått en propp i benet...

Nej, nu måste jag fortsätta. Kände bara att den långa bloggtorkan har gett lite nytt sug i skrivtarmen!

Jag är tillbaka!

Efter en underbar och lång, het sommar är vi hemma igen. Det känns rätt konstigt! Innan vi for städades det ordentligt i alla vrår, så nu var det bara till att tvätta igenom smutstvätten och få in all packning på rätt plats. I kväll ser man semesterspåren i tvättställen som står i vardagsrummet, men annars är allt som vanligt. Tänk så snabbt man vänjer sig!

Jag började hemmalivet med att bli sjuk. I torsdags föddes en vacker liten systerdotter som jag längtar så efter att få hålla, men det får vänta tills jag är feberfri. På torsdag till söndag kommer jag att jobba för YouDo under Formex. Innan dess ska jag hinna pyssla ihop några fler prover/monterdekorationer, så jag hoppas på ett snabbt tillfrisknande.

Rapport om sommaren hinner jag inte med, men jag kan säga att vi har haft det väldigt bra! Nu börjar verkligheten igen. I nästa vecka börjar skolan och det känns fint att alla tre barnen kan ha sällskap till samma ställe. Själv har jag en massa spännande tankar. Efter den här intensiva jobbveckan ska jag försöka sortera dem och bestämma vad som är viktigast. Har ni några bra tips och idéer på något jag borde prova innan jag fyller 40? Jag har två månader på mig...

Utsikten från fönstret i "gula stugan" i Bredavik där jag och familjen huserade den här sommaren. Kväll efter kväll med underbara solnedgångar som inte gör sig på bild. Bara så ni vet.

Far och mamma har planterat och vårdat grödorna i landen. I år har vi kunnat njuta av att plocka mängder av blommor, världens godaste potatisar, rödbetor, lökar, sallat, kålrötter och dill. Ekologiskt och kärleksfullt odlat. Jag kan tala om att det är sådant här som höjer livskvaliteten några snäpp.

Årets roligaste lek kom svågern med till sonens kalas. Har ni lekt "Radar"? Annars kan jag säga att det är att rekommendera, både för barn och vuxna!

Det här huset har min lillebror byggt. Här bor numera mina föräldrar och jag förstår att de njuter av livet här på landet... (Det är för övrigt lika vackert inne som ute!)

Ja, ni ser ju utsikten spegla sig i fönsterglaset. Behöver jag säga mer?

Pyssel och shopping för hela slanten.

Jag vill först gratulera Far på födelsedagen. Bästa faren i världen! Han är lite svår att få tag på, men jag hann i alla fall skicka ett kort som han förhoppningsvis fick idag. (Här ovan ser ni krukan med penséerna som rådjuren åt upp. Jag tar tillbaka min utskällning! Plantan är mycket finare, buskigare och full av vackra blommor nu. Det var nog bra att något rådjur tog sig ett skrovmål.)

Annars har jag varit en lyckans ost idag. Jag satt och pysseljobbade i många timmar. Jag försökte få till scrapbooking och kortmakeri som inte skulle vara "hipp", och det var inte lätt. Jag ville få bort scraptänkandet så mycket som möjligt för att se potentialen i typiska scrapprylar som mönstrat papper, blommor, stämplar och kartongdekorationer. Nu är jag på gång och i morgon ska jag sätta mig en stund till för att se om hjärncellerna jobbat på ordentligt under natten!

När tjejerna kom hem var det dags att ta en tur till Skhlm (Skärholmens shoppingcenter för er som inte bor här) för att hitta några bra avslutningspresenter till lärarna. Jag vet att de får presenter från sina klasser, men jag vet också hur roligt jag själv tyckte att det var att få de där små presenterna! Det behöver inte vara några dyra eller flådiga saker. Det är ju tanken som räknas. Till yngsta dotterns fröken ville jag gärna köpa ett litet silverhjärta. Därför gick vi till Guldfyndbutiken där vi träffade på mamman till en av mina gamla elever. En annan gammal elev jobbade också i butiken, så jag blev stående en lång stund och pratade bort (enligt döttrarna) dyrbar tid. Det var så roligt! Jag sprang också in på Klippotek1 för att heja på dottern till mamman på Guldfynd. Efter det sprang vi runt som yra höns för att försöka hitta allt vi behövde. Tänka sig att det gick riktigt bra!

På vägen hem var det dags att hämta mina nya sandaler på posten. Jag har ju en knäpp tå som gör det näst intill omöjligt att hitta skor som passar. Efter vissa efterforskningar har jag upptäckt att det finns fler som har tår som inte sitter i en V-formation. Det danska företaget Duckfeet har skor som faktiskt är formade efter fötter! Jag har gått omkring med mina skor hela kvällen och känner mig alldeles glad över att nu ha skodon som både är snygga (tycker jag) och bekväma. De är helt klart värda sina hundralappar.

Passar såväl i stadsmiljö...

... som på landet!