Hanö.

Förra veckan sjöng vi ungdomens lov och jag och min lillasyster (festföremålet självt, hon tog studenten) kunde konstatera att jag är lika gammal nu som min mamma var då jag tog studenten. Djupt...

Efter stor fest och härliga minnen åkte jag, mamma och några av systrarna till Hanö. Vi hade det så mysigt! (Är jag månne en så kallad Mysmamma som man kan läsa om i det nya numret av Mama?)

Här är den nybakade studenten, tjejen vars goda studieresultat vi firade.

Jag själv med vinden i håret.

På Hanö kan man hitta Bönsäcken. Det är en stenbrygga i ständig förändring. Stenarna flyttar fram och tillbaka med hjälp av vatten och vind. Sägnen säger att Jättekvinnan som bodde på ön hade plockat stenar som hon skulle lägga som en bro till fastlandet för att komma till sin älskade. Hon snubblade och alla stenar föll ur förklädet. Vips, så var Bönsäcken på plats!

Här sitter alla utom jag och tittar ut över vattnet, bönsäcken och fastlandet. Här ser alla rätt normala ut, till skillnad från...

... här. Vi hade väldigt roligt tillsammans!

Två av mina fina småsystrar.

Och här är en till med i rutan.

A. Jag gjorde henne mörkrädd för ungefär trettio år sedan. Hur ska jag fixa det? Betala en bra KBT-terapeut? Haha!

Lite mörkrädda blev vi nog alla då vi besökte Engelska Kyrkogården på ön. Man fick känslan av svensk deckarlitteratur då den är som bäst (Johan Theorin, kanske) och vi bestämde oss för att Någon måste skriva en spännande deckarserie som utspelar sig just här.

Det vackra träkorset är rest till minne av de engelska sjömän som dog då de var i tjänst i flottan som var stationerad här 1810-1812.

I kvällsljuset tog vi en promenad. Vi hittade några riktiga guldkorn. Den här grinden, till exempel.

Visst ser det idylliskt ut?

Med stativ och ett bättre objektiv hade jag kunnat fånga den magiska känslan bättre, men ni får kanske en hum om hur det var den här kvällen.

Ett mäktigt skådespel utspelades mitt framför våra ögon. Magiskt!

I hamnen hörde vi prat och skratt från de många tyskar som satt i sina fina båtar. Det fanns nog en och annan svensk också, men de flesta flaggade rött, svart och gult.

Mamma trodde att vi skulle ta en fiskebåt tillbaka till Nogersund. Jag är glad att vi slapp.

Borta bra, men hemma bäst. Nu får jag umgås med make och son ett par dagar innan döttrarna kommer tillbaka från olika håll i världen.

Hong Kong, långkalsong.

Nej förresten, några långkalsonger behövdes visst inte. Det var varmfuktigt hela tiden, från tidig morgon till sent på natten. Jag läste att det var 25-30 grader, men det kändes varmare i den höga luftfuktigheten. En sak som slog mig var doftskillnaderna mellan livet på landet i Sverige (Sturkö) och livet i stan i Kina, eller Hong Kong (definitionsmässigt en stad trots storleken; ca 8 miljoner invånare). Det luktade inte alls lika mycket sopor som i Thailand, men i T doftade det alltid gott från matställena. I Hong Kong luktade det fränt och inpyrt från de flesta restauranger vi gick förbi. Tur att Lena hade varit där flera gånger förut och visste var vi skulle äta. (Min favorit var en taiwanesisk restaurang som heter Din Tai Fung.) Trottoarerna var rena eftersom de sköljdes av varje morgon. Trevligt!

Utsikt från flygplansfönstret. Det låg dis över stan under hela tiden vi var där, så inga foton blev tyvärr speciellt bra.

Vi jobbade hela dagarna i mässhallen ute på Hong Kong Island. Så här såg utsikten ut då vi kom ut första kvällen.

Hong Kong lever upp då kvällsmörkret lägger sig och alla neonskyltar tänds. Staden blir mer levande och faktiskt trevligare.

En av nattmarknaderna. Här hittade jag ett par väskor till äldsta dottern, men annars kändes det ungefär som att gå på lövmarknaden. Många har berättat för mig om vilken fantastisk shoppingstad Hong Kong är. Tja, det stämmer nog om man pratar om shopping av prylar som kostar tusentals kronor. Billiga, fula tröjor i dålig kvalitet köper jag varken i Sverige eller i Kina. En Louis Vuitton-väska jag kollade in priset på av ren nyfikenhet (ursäkta ni som gillar LV, det gör inte jag) kostade 11 000 HKD, alltså 9 130 SEK. Jag tror inte jag skulle kunna lägga ut de pengarna på en handväska ens om jag hade råd eller om det var "världens fynd". (Vet tyvärr inte vad modellen kostar här i Sverige, så jag kan inte ens ge er något att jämföra med.)

En fisk som heter mullet (hockeyfrilla på engelska) måste ju förstås testas! Så gott... Alldeles perfekt tillagad med en härlig citronbuljong och goda kryddor.

Anka verkade annars väldigt populärt på menyerna. Kolla dessa godingar som hängde i ett skyltfönster. Blir ni sugna?

Det här kanske faller bättre i smaken? Konserverad andtunga. Mums. Hade jag fått riktigt bra betalt hade jag kanske smakat, men annars är jag glad att jag slapp.

Tysklandsrapport.

Jag åkte från Älvsjö i onsdags. Lena hämtade mig utanför mässan. Där stod den här fantastiska isskulpturen med en infrusen mc. Jag tyckte att den var jättehärlig! En man som gick förbi suckade och skakade på huvudet. "Vilket slöseri, mutter, mutter..."

Jag tog dessvärre bara med mig min extrakamera. Dessvärre säger jag eftersom jag inte alls har tagit mig tid att lära mig alla funktioner och extrafinesser. Jag har en Canon systemkamera och tyckte innan resan att det borde nog inte vara några problem att få "den lilla" att göra som jag ville, men det var inte alls lika lätt som jag trodde. Jag är trots allt glad över att jag tog den, för om jag hade tagit med mig systemkameran hade jag säkert inte orkat släpa med mig den runt på alla äventyr. Kompaktkameran går ner i fickan och kan också filma, så jag ska sluta klaga nu.

Tada - mässan i Frankfurt! Massor av mässhallar och väldigt mycket folk. Vi (You Do) stod i Creative Hall under Paper World. Det var jätteroligt! Jag pratade tyska, engelska, svenska och diverse blandningar och kände att alla tysktalande var så snälla och förstående som inte klagade över min något begränsade språkkunnighet.

Den tyska utställningsväggen skilde sig inte så mycket från den svenska. Vi kunde inte spika i de här väggarna, så jag var glad över den kraftfulla Tesatejpen som Lena hade letat upp i någon butik. Den fick allt att sitta kvar på väggarna och samtidigt var den lätt att få bort när det var dags att plocka ihop allt. Tulpanerna stod fina alla dagar! Det är alltid trevligt med lite grönt (och färgglatt) i en monter.

Här ser man verkligen vilken rutten kvalitet man kan få på fotona med min kamera:

Under hela mässan har vi ätit så gott, så gott! Varje kväll begav vi oss till en ny restaurang. Det tog udden av mäsströttheten och fick veckan att kännas både som jobb och semester. Fast jag saknade min familj... (Jag vet inte om vår italienske servitör var på lyran. Det verkade så både på hans uttrycksfulla sätt och det här fotot som han tog på oss när vi var och åt gooood rumpstek på Restaurang Druckwasserwerk.)

Första dagen fick vi möjligheten att gå runt på marknaden där vi förundrades över hur gott och fräscht allt såg ut! Vi köpte med oss lite bakverk (ingenting sött, oroa er inte), pajbitar och färsk frukt och grönsaker och fick på så sätt en underbar mässlunch.

När vi kom till mässan efter marknaden upptäckte vi att pallarna inte hade kommit. Efter några frustrerade samtal fram och tillbaka kom det fram att "någon" inte hade läst ordentligt. Istället för att sluta sin åktur från Älvsjömässan i 4.2-hallen i Frankfurt Messe, Deutschland, kom pallarna till ett ställe i Danmark! Fraktsnubbarna var nog lagom svettiga innan allt var fixat. Ett par polska killar kom som räddande änglar på fredagsförmiddagen och efter en dag med hårt arbete kunde man inte tro att vi hade varit produktlösa bara några timmar tidigare!

Tyvärr fanns det flera (Eller var det samma?) långfingrade personer i hallen. Det försvann både det ena och det andra från vår monter både innan och under mässan. Hoppas att de sliter Canvaspapperna, de nya proverna, min dubbelsidiga tejprulle och Lenas inneskor med hälsan... Grrrrrrr.

Av 133 tagna fotografier under den här veckan var de flesta så dåliga att de åkte direkt i soptunnan, men det här tycker jag om!

Veckans höjdpunkter:

Sällskapet. Jag har skrattat väldigt mycket...

Maten. Maten. Maten. (Bretzel, Spätzle, Sauerkraut, Kartoffelpüree, Haxe och så ett gäng italienska läckerheter.)

Sängen. Jag tycker alltid att tyska sängar är för hårda, men på Best Western Imperial visste de hur jag gillar att sova.

Besökarna till "Hair and Beauty"-mässan i en av de andra mässhallarna. Jag har aldrig sett så mycket galenskap under bara ett par dagar. Man visste i alla fall ungefär vilka som skulle gå på vilken mässa! Om man ska tro på de "trendiga" besökarna har vi följande att vänta oss på de tyska gatorna framöver:

hockeyfrilla med det långa håret hängande från ena tinningen (resten av håret kortklippt så klart)

rakat rutnät på ena sidan av huvudet

tvåfärgade långa hår (lila-svart, blå-rosa, platinablont-kastanj, gråblont-grönt)

självhäftande strängar med hårjuveler (klistras fast på ett eller några få hårstrån)

crazy frisyrer i kombination med väldigt fula glasögon

upprullade och uppvikta kavajärmar

jag skulle kunna fortsätta, men stannar av respekt till alla fashion-intresserade tyskar

Språket. Jag tycker det är så roligt att tala och läsa tyska (gäller inte dagstidningar som får mig att starkt tvivla på min egen språkförmåga). Jag är som sagt tacksam för de snälla tyskar som lät mig hållas i min iver att få öva.

De tyska örtteerna som jag hann inhandla under en snabbrunda till Penny-Markt.

Lenas nagellack från Isadora som satt som berget under hela mässan (inklusive rivningen av montern i går).

Samtal med montergäster, också de som inte talade tyska (apropå punkten här ovanför).

Den fina damen i 50-årsåldern framför mig på gåbandet en av dagarna. Hon var klädd i svart damkostym med vit blus, höga klackar, fin väska och pageklippning. Jag trodde inte mina ögon då jag såg hennes sovrufs! Ett alldeles rufsigt, inte så litet "fågelbo" likt de som småbarn har efter att ha sovit en lång natt. Hon måste ha glömt att borsta håret på bakhuvudet... Jag hade tyvärr inte någon kamera med mig, så jag fick fnissande ta mig vidare medan jag kände på mitt eget hår för att försäkra mig om att jag inte missat samma sak.

Att få komma hem till min familj och få pussar och kramar av alla! Det var det bästa av allt.

Nu får vi se om jag kommer igång med bloggandet igen efter det långa uppehållet. Under tiden som ni väntar på mitt nästa inlägg (hahaha) kan ni kika in till min fina lillasyster som också har börjat blogga!