Härlig start trots allt.

Jag vaknade ovanligt utsövd idag och kände ett trängande behov av att gå på toa (som varje morgon, ingen nyhet). Gick i sakta mak och drog upp rullgardinen och konstaterade nöjt att det är så ljust om morgnarna nu! Efter toalettbesöket gick jag ut i köket för att dricka ett glas vatten och såg till min förskräckelse att klockan var 7.24. Milda makaroner! Ropade på G och E (S har konsertvecka och är ledig idag), fixade mackor, dricka och bananer till dem och drog på mig träningskläder. Klockan hade inte ens hunnit bli tjugo i åtta då vi satte oss i bilen. Jag körde dem till pendelstationen. De hann med ett tåg som går en kvart senare än det de brukar ta, och då hade de till och med hunnit äta frukost! Inte dåligt. Vi var alla tre väldigt nöjda då jag släppte av dem utanför Pressbyrån.

Eftersom jag redan hade kommit igång med en rivstart tänkte jag att det var dags att inte bara ta en promenad, utan faktiskt ge mig ut i spåret igen. Planen var att gå raskt och klämma in några minuters joggande här och där. Efter en banan-blåbär-mandelsmör-smoothie hade jag tydligen hur mycket energi som helst, för i ett nafs hade jag tagit mig runt de drygt två kilometrarna och det med den äran. Kanske var det att jag lyssnade på en Stanfordföreläsning om St. Augustine (Augustinus) som fick det att gå så lätt? Gotta love iTunes University! (Och det faktum att jag fick låna makens iFån.)

Strössel.

Någon som känner mig väl skickade ett fint paket till mig i fredags. Tidningen har jag inte haft tid att njuta av än, men den kommer att komma väl till pass under veckan! Blomsterchecken löste jag dock in nästan på en gång och efter att ha lagt till några kronor själv är det nog inte så förvånande att jag valde en bukett i...

... toner som gick åt lime, grönt och gult. Ranunklar är så tacksamma. Lite dyra att köpa, men sköter man om dem med fräscht vatten och nya snittytor lite då och då kan de stå i två veckor. Det är mycket blomma för pengarna!

I går var E och jag iväg och fick oss lite inspiration till livs. Under tiden vi var borta blev vi uppdaterade om vad som hände hemma. S hade tittat på Bolibompa på nätet och där fått receptet på en smaskig efterrätt. God var den också fick jag höra! Tyvärr fanns det ingenting kvar när vi kom hem, så vi fick nöja oss med de vackra bilderna.

Jag behövde fylla på mitt förråd av kort. Kortskisskorten kommer att pytsas ut här framöver, men det här kortet gjorde jag utan några uppdrag inblandade. Jag tog de saker som låg framme och kompletterade med de härliga halvpärlorna. Tio minuter tog det på ett ungefär. Allt material kommer från You Do!

Här händer det grejer...

Om ni har en stund över...

... strunta i tv:n och lär er en massa via den mest spännande kanalen ever: TED!

Här är den senaste lektionen jag kollade på. Jamie Oliver. Snacka om att bli inspirerad! Det är värt att lägga ner lite extra tid på matlagningen.

Monnah visar sin satiriska sida...

Det är naturligt att följa andras nedslag i cybervärlden då man själv bloggar. Förra året tyckte jag att jag behövde dra ner på datortiden och bestämde mig då för att ta bort en massa favoriter från mina bokmärken för att inte surfa bort min tid. Det var väldigt effektivt! Sedan jag började blogga själv igen har jag samlat på mig en liten, naggande god blogglista som består av en salig blandning vänner, bekanta, talangfulla människor och några företag. Att jag har den listan betyder inte att jag aldrig läser något annat. Genom andras länkar upptäcker jag då och då riktiga guldkorn och ett och annat bottennapp.

Eftersom min 12-åriga dotter bloggar och läser andra bloggar är jag noga med att försöka sitta lite med henne ibland och se vad det är hon får i sig. (Vi har bara en dator och den står i allmänt utrymme. Att det bara finns en är ibland frustrerande för mamman, 14-åringen, 12-åringen och 10-åringen som delar på den, men jag och maken tycker dock att fördelarna med det här "systemet" vinner över nackdelarna.) Genom dottern i fråga upptäckte jag bland annat Kissie. Tjejen är en anorektisk, opererad, fillerspumpad, trashig 20-åring med dåliga språkkunskaper som verkar vara förebild för dagens tonåringstjejer. Eller är det så att hon har så många läsare för att de stör sig på henne? Hon måste hur som helst vara smart någonstans, för tjejen blir rik som ett troll genom sin blogg. jag kansje borde bytta stil?!?!?!?

Dagens Kissie: Här är jag med mitt skitsnygga hår! 10-åringen har flätat sin första inbakade fläta och jag gillar verkligen den otvättade stilen och utväxten. Jag kanske ska gå till min favoritfrisör Umit och be honom spruta in lite botox här och där när han ändå håller på och försöka mörka mitt förfall?

Jag följer bara en ren inredningsblogg. Jag har följt bloggen Trendenser sedan den hette Husmusen och hade en namnkamp med ett tvivelaktigt företag. Jag gillar Fridas känsla för detaljer. Dock kan jag se att det blir så mycket fokus vad som är "fint" och "fult" i inredningsbloggar i allmänhet, också i hennes blogg. Dyrt är inte alltid vackert, trendigt är inte alltid praktiskt, "one of a kind" blir ofta i var mans hus (som "Keep calm, carry on"-trycket till exempel)... Det enda rätta borde väl ändå vara att försöka hitta det man gillar inom sig och försöka omge sig av de saker som gör en glad, inte saker som man kan visa upp i sin blogg för att andra ska imponeras (istället för inspireras)?

I dag skrev Frida om The Coveteur. Människor som betyder något får i bloggen visa sin personlighet med ett fåtal modedetaljer. Frida undrade i sitt inlägg om det här kommer att bli den nya trenden i bloggvärlden. Med tanke på att jag sällan hakar på trender, möjligtvis då de blivit så vanliga att kopior kan hittas på Ullared, tänkte jag att för en gångs skull haka på innan trenden ens är bekräftad! Här kommer således min version av The Coveteur.

MONNAH

Verkställande Direktör, Mitt Eget Företag Inc., Segeltorp, Sweden

02.05.11

(Vill ni veta var jag införskaffat dessa klassiker? Lindexväskan är tillverkad i äkta plast. 40 kronor på rea förra året. Timberlandkängorna var dyra. De införskaffades på Stadium för ungefär tre år sedan. Chica klackskor göre sig icke besvär. Jag har Mortons Syndrom. Ni måste undra vad det är som står mellan kängorna?! Det är en vintage Nokia! Den har till och med radio, tyvärr bara om man sätter i hörlurarna.)

24 små paket...

... ska jag slå in. Helst vill jag bli klar i kväll, så jag kanske borde sätta fart?

Jag vill först dela med mig av en inspirerande lista som fick mig att känna för att sätta igång med en massa roligt, helst nu på en gång!

Svägerskan i Australien och hennes man ska få ett litet julpaket. I det lägger jag Måns Zelmerlöws julskiva. (Hm, låtsas att du inte har läst det här, K!) Jag har tjuvlyssnat och kan konstatera att den är så där, som dottern skulle säga. Dock kan jag inte sluta lyssna på sista låten, en duett mellan Smöret och Pernilla Andersson. Jag kan inte höra mig mätt på Pernillas röst! Den går liksom igenom alla skal och lock och lådor. (Melodin är underbar, stämmorna likaså. Texten är totalt meningslös och jag funderar på att be om en ny version med en text som berör på samma sätt som resten av låten.) Nästan lika fascinerande som Pernillas röst är det faktum att hon är tillsammans med Dregen. Det gör mig väldigt nyfiken på hur han är som person...