Härlig start trots allt.

Jag vaknade ovanligt utsövd idag och kände ett trängande behov av att gå på toa (som varje morgon, ingen nyhet). Gick i sakta mak och drog upp rullgardinen och konstaterade nöjt att det är så ljust om morgnarna nu! Efter toalettbesöket gick jag ut i köket för att dricka ett glas vatten och såg till min förskräckelse att klockan var 7.24. Milda makaroner! Ropade på G och E (S har konsertvecka och är ledig idag), fixade mackor, dricka och bananer till dem och drog på mig träningskläder. Klockan hade inte ens hunnit bli tjugo i åtta då vi satte oss i bilen. Jag körde dem till pendelstationen. De hann med ett tåg som går en kvart senare än det de brukar ta, och då hade de till och med hunnit äta frukost! Inte dåligt. Vi var alla tre väldigt nöjda då jag släppte av dem utanför Pressbyrån.

Eftersom jag redan hade kommit igång med en rivstart tänkte jag att det var dags att inte bara ta en promenad, utan faktiskt ge mig ut i spåret igen. Planen var att gå raskt och klämma in några minuters joggande här och där. Efter en banan-blåbär-mandelsmör-smoothie hade jag tydligen hur mycket energi som helst, för i ett nafs hade jag tagit mig runt de drygt två kilometrarna och det med den äran. Kanske var det att jag lyssnade på en Stanfordföreläsning om St. Augustine (Augustinus) som fick det att gå så lätt? Gotta love iTunes University! (Och det faktum att jag fick låna makens iFån.)