Monnah visar sin satiriska sida...

Det är naturligt att följa andras nedslag i cybervärlden då man själv bloggar. Förra året tyckte jag att jag behövde dra ner på datortiden och bestämde mig då för att ta bort en massa favoriter från mina bokmärken för att inte surfa bort min tid. Det var väldigt effektivt! Sedan jag började blogga själv igen har jag samlat på mig en liten, naggande god blogglista som består av en salig blandning vänner, bekanta, talangfulla människor och några företag. Att jag har den listan betyder inte att jag aldrig läser något annat. Genom andras länkar upptäcker jag då och då riktiga guldkorn och ett och annat bottennapp.

Eftersom min 12-åriga dotter bloggar och läser andra bloggar är jag noga med att försöka sitta lite med henne ibland och se vad det är hon får i sig. (Vi har bara en dator och den står i allmänt utrymme. Att det bara finns en är ibland frustrerande för mamman, 14-åringen, 12-åringen och 10-åringen som delar på den, men jag och maken tycker dock att fördelarna med det här "systemet" vinner över nackdelarna.) Genom dottern i fråga upptäckte jag bland annat Kissie. Tjejen är en anorektisk, opererad, fillerspumpad, trashig 20-åring med dåliga språkkunskaper som verkar vara förebild för dagens tonåringstjejer. Eller är det så att hon har så många läsare för att de stör sig på henne? Hon måste hur som helst vara smart någonstans, för tjejen blir rik som ett troll genom sin blogg. jag kansje borde bytta stil?!?!?!?

Dagens Kissie: Här är jag med mitt skitsnygga hår! 10-åringen har flätat sin första inbakade fläta och jag gillar verkligen den otvättade stilen och utväxten. Jag kanske ska gå till min favoritfrisör Umit och be honom spruta in lite botox här och där när han ändå håller på och försöka mörka mitt förfall?

Jag följer bara en ren inredningsblogg. Jag har följt bloggen Trendenser sedan den hette Husmusen och hade en namnkamp med ett tvivelaktigt företag. Jag gillar Fridas känsla för detaljer. Dock kan jag se att det blir så mycket fokus vad som är "fint" och "fult" i inredningsbloggar i allmänhet, också i hennes blogg. Dyrt är inte alltid vackert, trendigt är inte alltid praktiskt, "one of a kind" blir ofta i var mans hus (som "Keep calm, carry on"-trycket till exempel)... Det enda rätta borde väl ändå vara att försöka hitta det man gillar inom sig och försöka omge sig av de saker som gör en glad, inte saker som man kan visa upp i sin blogg för att andra ska imponeras (istället för inspireras)?

I dag skrev Frida om The Coveteur. Människor som betyder något får i bloggen visa sin personlighet med ett fåtal modedetaljer. Frida undrade i sitt inlägg om det här kommer att bli den nya trenden i bloggvärlden. Med tanke på att jag sällan hakar på trender, möjligtvis då de blivit så vanliga att kopior kan hittas på Ullared, tänkte jag att för en gångs skull haka på innan trenden ens är bekräftad! Här kommer således min version av The Coveteur.

MONNAH

Verkställande Direktör, Mitt Eget Företag Inc., Segeltorp, Sweden

02.05.11

(Vill ni veta var jag införskaffat dessa klassiker? Lindexväskan är tillverkad i äkta plast. 40 kronor på rea förra året. Timberlandkängorna var dyra. De införskaffades på Stadium för ungefär tre år sedan. Chica klackskor göre sig icke besvär. Jag har Mortons Syndrom. Ni måste undra vad det är som står mellan kängorna?! Det är en vintage Nokia! Den har till och med radio, tyvärr bara om man sätter i hörlurarna.)