Lång helgs färd mot lov.

Tre ivriga tjejer laddade för att äntligen få se föreställningen Romeo och Julia.

Fina! Min lillasyster och hennes dotter.

Efter föreställningen, som för övrigt lämnade mig glad och med ryck både här och där i kroppen (Jag vill också kunna dansa!!!), satt flickorna och gick igenom programmet, analyserade de olika numren och häpnades över de effekter man kan få av rätt scenografi, skickliga koreografer, regissörer, kostymmakare, musiker och skådespelare. Det här var inte den sista teater/musikal de har sett.

Vill ni veta vad jag tyckte? Trots att vi satt nästan längst bak i salongen hade vi god överblick och scenen kändes ganska nära. Jag älskade blandningen av dans, skickligt översatta texter och musik som faller mig i smaken. Måns är Måns. Väldigt söt, men kanske inte nästa musikalstjärna. (Han kommer däremot att bli en väääldigt bra Allsångsgeneral.) Skådespelare och dansare gav föreställningen en harmoni som jag gillade. "Rys längs ryggraden"-stunderna var inte många, men när föreställningen var slut gick jag med lätta steg och ny glädje. Bara det måste ju vara värt 4+, eller hur?

Nu har min systers familj åkt hem. Deras sportlov är slut, vårt har just börjat. Vi tog vårt pick och pack, lämnade sonen hos hans kompis (en veckas skidåkning i Norge) och tog med flickorna till svärmor och svärfar i Nyköping. Där vankades god mat och kokosglass, den godaste dessert som tänkas kan...

L & L har en underbar lägenhet i en stil som verkligen är personlig. Designklassiker och loppisfynd i härlig harmoni! Varje gång jag har varit där påminner jag mig själv om hur viktigt det är med mattor. De lyfter, värmer, ger färg och personlighet.

I morgon ska jag sy sovrumskuddar. Jag börjar bli trött på att ha de fina tygerna slängda nonchalant över nakna kuddar (Eller är de draperade?) på en dåligt bäddad säng och vill få hemtrevligheten tillbaka. Mitt bästa rum i huset är plötsligt ett svart hål, och så får det väl ändå inte vara?