Mello-kvällo.

Jag brukade vara värsta Melodifestivalgalningen, men charmen har sedan länge försvunnit. I kväll slötittade jag lite då och då medan jag tog mig igenom en fin tvätthög. När Pernilla Andersson började sjunga vaknade jag till! Nu tycker jag ju i vanliga fall också att Pernilla Andersson har en riktigt skön röst (dessutom pratar hon precis likadant som min plastsvärmor), men kvällens bidrag var riktigt bra. Desperados kommer jag att lyssna på igen.

De övriga bidragen orkar jag inte tänka på. Fast Danny var fin och dansa kan han. Intensiv träning verkar löna sig... Tur att man snart kan dra igång uteträningen igen!