Sura äpplen.

Jag har arbetat som grundskollärare, eller pedagog, under större delen av mitt vuxna liv. Ja, man kan nästan säga att jag aldrig slutade gå i skolan. Direkt från gymnasiet tog jag mig till lärarhögskolan och sedan rullade det på med ett halvårs vikariat och så småningom en tillsvidaretjänst som grundskollärare 1-7 med ma/no-inriktning. Under mina föräldralediga år hade jag i högsta grad nytta av min utbildning, för att inte tala om den otroliga fortbildning det innebar att faktiskt bli förälder själv!

Under mina snart 20 år (Gulp!) som lärare har jag upplevt att själv gå den revolutionerande grundskollärarutbildningen. Jag var en av många försökskaniner som kom ut med en utbildning som inte passade speciellt många skolorganisationer eftersom de fortfarande hade kvar låg- mellan- och högstadier. Jag hade tur att få vara med och utveckla ett samarbete med en nyexad 4-9-lärare med sv/so-inriktning på en skola som samtidigt arbetade upp sig från högstadieskola till 1-9-skola. Det var tufft och jag gjorde en massa fel, men jag är tacksam för alla erfarenheter jag fick.

Under dessa nästan 20 år har lärarutbildningarna varit lika många som otillräckligt utvärderade enligt mig. På min gamla arbetsplats hade vi lärarstudenter med inriktningar som "psykologi och idrott", "teknik och biologi" och andra lika skumma kombinationer. De planerade att jobba med yngre barn. De fick välja själva vilka specialiseringar de ville läsa, kanske för att man ville locka fler studenter till lärarutbildningarna? Hur det gick för dem vet jag inte. Jag förstod mig aldrig riktigt på det där. Min kusin ville jobba på förskola men visste knappt vad det var för utbildning hon fick då hon gick på lärarhögskolan för några år sedan.

Idag läste jag att det är dags för den gamla lågstadieläraren att göra entré igen. Hösten 2011 drar utbildningen igång. "Tillbaks till ruta ett." De svenska barnen gör sämre och sämre ifrån sig i skolan. Vad det beror på har jag inte något svar på. Med tanke på hur många som börjar på dagis, nej förlåt, förskolan, som ett- och tvååringar borde svenska barn vara topputbildade då de är färdiga efter gymnasiet. Det sägs att dagens ungdomar har andra kvaliteter, som att de är mycket bättre på engelska än tidigare generationer till exempel. Det är ju bra. De är också bra på att skriva uppfinningsrika förkortningar i ett snabbt tempo. De kanske kommer att utveckla ett nytt och smidigare stenografspråk?

Jag hörde någon citera den duktiga gitarristen John Mayer. I en intervju fick han frågan hur han hade blivit så skicklig. "Jag hade tur och föddes innan alla datorspel tog över ungdomars liv." Jag tror att Mayer satte huvudet på spiken där.