Allt möjligt viktigt och oviktigt.

Här sitter jag och lyssnar på 20 Danske Julehits. Det är väl Dacke i mig, min dansksvenska historia och mina tungrots-R som gör sig påminda. Jag vet att jag hörde en bra jullåt med Olsen Brothers på radio, men jag måste ha missförstått något, för jag hittar inte rätt låt. Nåja, det här duger. Jag förstår inte vad de sjunger, men det är i alla fall trallvänligt! Dessutom fascineras jag av danskan. Jag förstår inte hur det är möjligt att få ihop tal- och skriftspråk för de stackars skolbarnen. Hälften av bokstäverna uttalas ju inte!

Nog om danskan. Idag har vi haft en härlig lördag. Ingen stress. Familjemys med viktiga och oviktiga händelser. Perfekt fudge. Julgran som står utanför dörren och väntar på att få komma in. Jag borde städa (barnen har varit duktigare än jag), men jag vet inte... Hur viktigt är det egentligen? Jag tror det får bli när granen kommit på plats och de lössläppta barren ska tas om hand.

Mysiga S inspirerade mig idag. Kanske kan jag inspirera någon annan genom att berätta att min målvikt är nådd. Jag klarade det! Minst tio kilo sedan i juni. (Vågen var inte riktigt med från början.) Det har gått så långsamt att jag känner att det gått riktigt till. Det märkliga är att jag fått en massa kommentarer om vikten de senaste veckorna, så tio kilo är nog en magisk gräns för när viktnedgången verkligen syns. Betydligt roligare att få kommentarerna "Du måste ha gått ner en hel del i vikt!", "Har du börjat träna?" och "Vad fin du är!" än "Jag hörde att ni ska ha barn. Grattis!" (tillsammans med en gratulerande hand på "lilla" magen).

Nästa mål är att hålla vikten fram till nyår. Jag fortsätter att skriva upp minsta kola i tabellen hos Viktklubb (fast jag tror att VV hade funkat lika bra). Jag kan tala om att jag har ätit ca 1300 kcal per dag och om jag tränat hårt någon dag har jag ibland t o m ätit mer. När (inte om) jag klarat att hålla vikten i några veckor har jag ev två, fem eller sju kilogram kvar att gå ner. Vi får se. Jag är nöjd med att äntligen ha ett hälsosamt BMI igen, men något slankare skulle jag nog vilja vara.

Bäst med viktnedgången (tillsammans med träningen):

Känner mig starkare

Slankare överlag, kläder som är lagom sitter finare

Armarna hänger rakt ner då jag låter dem göra det i stället för att stå ut från kroppen

Jag flåsar inte längre då jag har lite bråttom eller går i trappor

Ansiktet ser gladare ut

Jag är inte mer än människa. Komplimanger gör mig glad och stolt...

Sämst med viktnedgången:

Jag har inte så många kläder som är lagom

Rynkorna i ansiktet har blivit mer framträdande