Nu drar det igång.

När man har barn i musikklasser är lussefirandet och alla julsånger årets höjdpunkt. Jag kommer ihåg den första Luciamorgonen då G gick i fyran. Jag satt i kyrkbänken, klockan var nästan halv åtta och det sorlade så där som det gör i gamla stenkyrkor. Plötsligt blev det alldeles tyst och mörkt, som av ett trollslag. Längst bak i kyrkan steg änglasång mot taket och ut över kyrkbänkarna och mina tårar svämmade över. Jag satt och snyftade så tyst jag kunde. Det var så vackert! Jag hann till och med få ett suddigt kort på sonen när han svischade förbi. Det fotot är fortfarande ett av mina favoriter, trots att det enligt alla fotoregler inte borde vara något särskilt med det.

Nu ligger tre uppsättningar Luciautstyrslar där nere. Två buxbomkransar med röda, smala sidenband i kylen, en hemmagjord strut "max 50 cm hög, krus max 20 cm långt", breda sidenband till tjejernas midjor, Liljeholmens kanalljus, nystrukna lusselinnen och så ljusmanschetter. Maken och jag har lite svårt att dela upp oss på tre, så vi låter äldsta dottern vänta på föräldraengagemang tills på söndag då det är dags för Globen och på måndag då flickkören har sina Luciatåg.

Idag var min syster och svåger på Wallmans jullunch. Jag var barnvakt till deras två små gullpluttar. Lillkillen här nedanför var snäll hela tiden, men han trodde att en av mina tomtar var en boll och gjorde honom därmed lite kortare än förut. (Det är inte värre än att K kan fixa det med något av alla sina tre mirakellim.) Lillasyster hade lite ont i magen och var inte fullt lika glad hela tiden. Men söt är hon!