När jag ser att självmordsbombare ger sig på Stockholm blir jag arg. Varför då? Jag vill inte vara rädd i min egen stad. Jag vill inte behöva oroa mig över mina barns väl. Jag vill inte behöva känna att mitt liv begränsas av något som kanske kan hända precis var som helst, hur som helst.
1 kommentar:
Det är fruktansvärt. Jag oroar mig ständigt för Linn som är ute i byn själv och träffar kompisar, och jag själv är alltid på min vakt när jag är ute med hunden eller pendlar med tåget. Både Linn och jag har överfallslarm och försvarsspray med oss jämt, och då bor vi ändå i en "trygg liten håla"! Jag önskar mig samma trygghet och värme som fanns för 20-30 år sedan när jag var barn. Ta hand om er ♥
Skicka en kommentar