... jag har haft det fantastiskt roligt den här veckan, och ändå känns det jättebra att vara hemma igen. Sex dagar utan barnen är lite för mycket. Allt har gått bra både på hemma- och bortaplan. Nästan i alla fall.
Storasyster blev veckans hjälte då hon mycket rådigt såg till att ringa 112 och hjälpa mormor och lillasyster behålla lugnet då ett rör i tvättrummet exploderade. (Ära ska också ges till snälla grannen som hjälpte till att skyffla bort vatten, bjöd på Risifrutti och lät barnen vara hemma hos honom medans allt var rena villervallan här hemma.) Katten blev livrädd och sprang och gömde sig, länge, länge, men som tur var är hon upphittad igen. Pust!
Vi handlade inte så mycket som vi hade tänkt oss. Man ska ju inte handla för handlandets skull, eller? Det blev en del vår- och sommarkläder till barnen, två par jeans till maken (200 kr styck för Levis 501), gympadojor av märket Nike till några i familjen, en del böcker och CD-skivor, Bath and Body Works-prylar till mig och andra familjemedlemmar, stora påsar chocolate chips och pecannötter, en present till svärmor som det stod hennes namn på och så några beställningar. Ja, jag tror att det var allt. (Det känns ju lite fånigt att skriva att jag också köpte ett par linnebyxor på H&M i Las Vegas för 120 kr, men det gjorde jag. Tänk att dollarvärdet gör att våra svenska kläder är billigare där än hemma!)
Den största behållningen av resan var korta och längre träffar med släkt och goda vänner som vi gärna hade haft på närmare håll. Några hade vi inte sett på sju år, men det kändes som igår. Wow!
Vi har ätit sååå gott och alldeles för mycket, så jag är satt på späkning. Stort och mycket, det är visst allt i USA.
Under de här sex dagarna har vi fått uppleva följande väder (på tre olika håll, visserligen):
Strålande vårväder med sol och ca 10 grader.
Snöstorm och iskyla.
Perfekt sommartemperatur med gassande sol i sval luft (i Las Vegas blev det faktiskt en timmes solbad).
Nu vill jag ha sol och spirande grönska, hopp om livet och härliga utedagar. Går det att fixa?