Lördag

Örtchai med varm, skummad mjölk. Det är gott det.



Nya glasögon som jag ser väldigt bra med. (Självporträtt i lysrörsljus funkar inte. Svartvitt räddar lite i alla fall. Problemet med att ta kort på sig själv är att allt förvrängs och det ser så konstigt ut. Glasögonen är lite gråsvartmelerade och faktiskt inte riktigt så stora som det ser ut på kortet. Men visst ser jag lite mer intellektuell ut med dem på?)



Trägen vinner! Hur länge som helst har sonen försökt lyfta upp sig själv i den här stången. Varje dag. Varje morgon, varje kväll i säkert två års tid. Igår kväll, just som jag kom upp för trappan, lyckades han för första gången. Jag slängde mig på kameran, hans armar skakade och så lyckades jag fånga detta historiska tillfälle. Efteråt har han lyckats varje gång, till och med flera gånger. Det är väl så det är när man inte ger upp. Man försöker spräcka den där magiska gränsen och om man bara försöker och försöker kommer det att lyckas! (Någon nytta ska man ha av att ha ärvt sin mors och fars gemensamma envisheter.)