Mysig måndag.

Vilken dag! Morgonträning. Tur in till storstan. Lunch med vår fina student från The Swedish Program. Utvecklingssamtal för och med vår äldsta dotter. Inte utan att man blir lite stolt då lärarna inte har förslag på ett enda utvecklingsmål. "Fortsätt som nu!" Besök på Lakritsroten där allt handlar om lakrits. Inköp av diverse sorter för en senare lakritsprovning tillsammans med barnen. (Maken tycker inte om lakrits. Han ogillar det till och med. Det måste vara hans tüska gener...) Hem och träffa barnen. Ännu en tur in till stan, den här gången tillsammans med maken för att gå på förhandsvisning av den nya dokumentären om Take That. (K följde bara med för att samla pluspoäng. Varken Lina eller min lillasyster som verkligen gillade Take That då det begav sig kunde följa med.) Hemfärd under en smått hypnotiserande volym av The Flood i bilen. Underbar låt, speciellt då vi precis hade fått följa hur den växte fram. Nu är det dags att hoppa i sängen. Som sagt. Det här var en mysig måndag.

Efter härlig helg kommer vinnande vardag.

De senaste dagarna har innehållit allt för både kropp, själ och sinne. Jag känner mig uppbyggd, glad och tacksam. Mamma var här i några dagar och hälsade på och det var roligt att se henne så pigg trots att hon precis varit sjuk i lunginflammation.

Under fredagskvällen hade jag och maken turen att få vara med på ett livsbejakande 40-årsfirande. Så härligt och positivt! Själv träffade jag personer som jag inte sett sedan jag var drygt 20, men de såg precis lika fina ut som då. (Visst är det konstigt att det ibland känns som tiden stannat då man är med människor i sin egen ålder? Det är på något vis svårare att ta till sig rynkor och gråa hår på någon som man lärt känna som tonåring.) Bandet som spelade gjorde mig glad. Maken tyckte att de var väldigt duktiga, men konstaterade också att han som gammal gubbe mer uppskattar att tala med intressanta personer i normalt tonläge än i skrikläge. Jag kan konstatera att han idag fortfarande är hes.

Fars dag firades hela söndagseftermiddagen och kvällen (fast under den senare var jag på körövning, underbara julkörövning). E hade bakat en perfekt kladdkaka och dekorerat den på bästa Martha Stewart-sätt. Jag är så tacksam över att alla oändliga pysseltimmar med mina barn har gett frukt. Numera tar de initiativ till egna skapandeprocesser. Visst är det roligt då de ber om råd och hjälp, men det mesta klarar de själva. E har till och med fotat själv! "Tänker du lägga upp tårtan i din blogg?" Omtänksamt, eller hur?

Tårtbakerskan har också kommit på ett sätt att pimpa naglarna med You Dos glitter. Jag kan konstatera att hennes naglar ser bra mycket snyggare ut än mina. Hon maskerade nageln, målade tippen med vitt nagellack och strödde glitter över innan det hann torka. Efter någon timme täckte hon allt med ett lager grundlack och dekorerade sedan med en självhäftande blingblomma.

Pyssellördag.

Nu är det fint i gästrummet. Det ligger en stor julklapp till K från J, en massa julisar från mamma och diverse oinslagna presenter på ett "säkert" ställe. Om mina barn är smarta låter de bli att rota ibland julklapparna. Det är inte lika roligt att uppleva allt en gång till på själva julafton. Fråga min syster hur lätt det är att se förvånad ut då man öppnar julbok på julbok och redan har läst allihop under en filt i gillestugan (eller om det var under en filt i tvättrummet)! Hehe.

Jag och äldsta dottern har ett adventsprojekt som går ut på att stansa clementinstjärnor som sedan ska hänga i tallriset vi brukar ställa i en brun Höganäskruka. Vi tror att vårt ris kommer att bli vackrare än någonsin i år. (Stjärnorna stansas ur clementinskal, får ett upphängningshål och får torka några dagar mellan bakplåtspapper under några tunga böcker.)

Sonen gav mig en svepask i 40-årspresent. Att ta emot grisen i säcken kan vara lite vanskligt, men jag är glad att jag tackade ja till den osedda gåvan. Titta så fin den är! Jag ser fram emot första advent då den kommer att innehålla fem hyacinter.

Jag har ungefär tusen grejer att göra...

... så jag passar på att skriva ett inlägg här i bloggen. Håller på med ett gratulationskort, ett "utsmyckat gratulationsrecept", storstädning på ett viktigt ställe i huset, mikrostädning på ett annat ställe, har ångest över de kläder jag ska ha på mig på en fest i morgon, är nöjd över att ha nått ännu ett viktmål (sju kilo sedan i juni, ytterligare tre, fem eller åtta kilo beroende på hur det känns vid de kommande målen), har dukat upp värsta fågelmatskorgen innanför altandörren (dagens ornitolog har kunnat skåda talgoxar, blåmesar, skator, nötskrika, nötväcka, större hackspett och gulsparvar vid fågelbuffén, underbart fascinerande), samlar ihop diverse kartonger och lådor med lock till en vän vars prylar jag i nästa vecka ska göra mitt bästa för att organisera, ja, och så skriver jag här. Arbetsmoral, var är du?

Oj, vad det snöar!

Som vanligt blir det extra vintrigt så snart man åker upp i vårt bostadsområde. Vi har vårt egna lilla köldhål här. I förmiddags kom vår nye granne förbi och presenterade sig. Han passade samtidigt på att ursäkta sina frigolitplattor som flugit runt i området under morgonen i den hårda vinden. (Jag passade tidigare på att samla ihop de plattor som hade hamnat på vår tomt och lade dem i grannarnas rabatt så de skulle hålla sig till sin ägare. Det lyckades nästan.)

Sista chansen!

I natt slutar Gneis höstkampanj gälla. De har 20-30% rabatt i några timmar till. Jag kan säga att Gneis kläder varken har gjort barn eller vuxna i den här familjen besvikna. När vi var testfamilj för några år sedan hade sonen på sig en Raindancejacka och ett par Rainzipbyxor då klassen var på Skansen i ruskväder. G var den enda i hela klassen som var torr då de kom tillbaka till skolan! (Hans fötter var dyngsura, men det var en annan historia.)

Det jag gillar bäst med de här kläderna är att de är anpassade till svenskt vinterväder. Blir det riktigt kallt kör man med lager på lager och klarar sig på det viset hela hösten-vintern-våren med samma jacka. Toppen! Jag har en egen Gneisjacka, men vuxenkläderna säljs numera inte i så många versioner.

För övrigt har jag börjat lyssna på julmusik idag. Det var på tiden! Jag brukar annars börja i oktober. Tori Amos fick stå för inspirationen idag.

Snart börjar det snöa!

Det sägs att det är snö på gång. Fåglarna har mat och bilen har dubbdäck, så... Bring it on! Jag ser fram emot kvällspromenaden. Det är så mysigt att gå när snön faller ner långsamt och dansande.

Kortskissen visar idag en skiss av mig, men mitt kort är ett pågående projekt och inte riktigt färdigt. Dessutom tänkte jag ge bort det till en jubilar på fredag, så jag väntar med det.

Här är ett kort med en blomma inspirerad av duktiga Jennifer McGuire. Allt material är från You Do.

Den lilla papperspåsen från Canvas är så söt! Här har jag gått tillbaka till grundpysslets roligaste teknik, nämligen att klippa snöstjärnor av silkespapper. Decoupagelack och en glittrig etta fixar första presentförpackningen till barnens adventskalender. Också här är allt material från You Do.