söndag 19 september 2010

Love Life!

På lärarrummen finns det mycket gnäll att inhämta. Nu har jag inte så mycket erfarenhet från andra personalrum, men jag vet att det inte gnälldes lika mycket bland nattpersonalen på Gullberna sjukhus under de sommarlov jag jobbade där (länge sedan) och det gnälls absolut inte så mycket när jag och min man jobbar tillsammans.

Jag läste om en metod som handlar om att man ska sträva efter att ha ett armband på samma arm under 21 dagar. Om man kommer på sig själv med att gnälla (eller kritisera, eller sprida dåligheter omkring sig helt enkelt) måste man flytta över armbandet till andra armen och börja om från dag ett. Intressant. Jag kan tänka mig att det här är ett både spännande och givande projekt!


Den här godbiten fyllde tolv år för några dagar sedan. Hon har fått börja sminka sig efter att ha längtat läääänge, men bara efter att ha fått gå i mammas hårda sminkskola. Dessutom har hon provat och experimenterat själv under några månader, så hon har blivit jätteduktig! När är det okej att lära sig fixa ögonbrynen lite? Jag tycker det är för tidigt nu. När jag hör att det är jättemånga av hennes klasskompisar som rakar benen blir jag alldeles nojig och tänker att jag nog har förlorat greppet om verkligheten som tycker att det är så förskräckligt.


Mina närmaste vet att jag älskar att dricka rooibuste. Mums! I för tidig 40-årsgåva och i allmän kompispresent har jag fått fyra nya sorter som jag aldrig testat förut, så nu smakas det och utvärderas varje kväll. Blåbärsrooibus är alldeles underbart och passion-persika också. Jordgubb- champagne står nere i tv-rummet och drar. Det ska göra mig och maken sällskap under valvakan tillsammans med lite andra godsaker som han får knapra på. Själv tror jag att jag har fått magkatarr och har därför lite svårt att få i mig mat.



Valvaka. Idag hade jag tänkt färdigt. Jag kom att rösta på tre olika partier. Det ni! Jag har verkligen tänkt över alla olika alternativ och kom fram till att det här var min väg att gå.

För övrigt skäms jag lite över vissa politiker. (Jag berättar inte vad jag väljer, men ni som känner mig vet nog åt vilket håll jag lutar.) Jag kan säga att jag inte röstar på Sverigedemokraterna i alla fall, men... Det jag skäms över är när politiker på allvar i radion säger "Det är en skymf mot demokratin att Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen!". Eh. Vet de inte då hur demokrati fungerar? I en demokrati väljer folket de representanter som de tror kommer att hjälpa fram dem själva och landet bäst. Uppenbarligen är det en hel del som tror att Sverigedemokraterna kan just det. De har utnyttjat sin röst precis som alla andra väljare och förtjänar väl att få sin röst hörd de också? Vi lever ju ändå i en demokrati. Att en så stor andel lagt sin röst på det här partiet måste vara ett tecken på att de erbjuder ett alternativ som dessa väljare tycker låter rätt. Som sagt. Adolf Hitler valdes också i en demokrati. (Har inte ni också alltid lärt er att demokrati är fantastiskt? Min mans nyvunna politiska intresse har fått mig att öppna ögonen och inse att allt inte är som det synes vara och att allt som skrivs i tidningen inte alltid är sant. OBS. Viss ironi där.)

Älska livet! Det ska jag göra ännu mer den här veckan, speciellt efter den underbara konserten jag gick på tidigare i kväll. Familjen Bautista. De sjunger så jag gråter. Av glädje, tacksamhet, kärlek, förundran och rysningar ända in i själen! Ninnis "Du måste finnas"... Dessutom var deras pianist Andreas Landegren i världsklass. Allvarligt. Han transponerade direkt, utan att ens planera lite innan. Respekt.

Det sista jag vill berätta är att
1. En man (inte min man, utan en annan) stötte på mig i går. Stenhårt. Att jag befann mig på en singelkonferens kanske hade med saken att göra. Jag fick värja mig. "Jag är kursledare!" Hahahahaha!
2. En tjugoåring sa idag till mig att jag ser fräschare ut än någonsin. För en snart 40-årig tant med grå utväxt i håret var det en kommentar att bädda in i hjärtat. Man skulle kunna tro att det var valfiske, men jag hade faktiskt redan röstat när han sa det till mig! (Tack Henrik.) Till saken hör att han träffade mig mest varje dag under rätt många års tid då jag var hans lärare. Att vara lärare kan vara rätt stressigt och fräsch var nog inte direkt beskrivningen av mig om man hade bett mina kollegor och elever ge ett utlåtande "på den tiden". Hahahahaha 2.

1 kommentar:

Anna/Augusti_73 sa...

Vilken ljuvlig kommentar av din gamla elev!!
Ha en riktigt fin vecka!
/A