Kunde inte ha sagt det bättre själv...


Jag såg att häggen blommade, det kom en doft av den. Då gick jag till min älskade och sade: Se och känn! Hon stod vid makaronerna, hon sydde på en klut. Och när hon lyfte blicken hade häggen blommat ut.

Alf Henriksson

Låt inte sommaren försvinna bort i duktighetsträsket. (Sagt till mig själv och alla er andra.)

Tusen grejer kvar att göra...

... men jag skriver så klart ett inlägg och önskar er Glad Sommar! Vi ses kanske här och där, men annars är jag tillbaka i augusti igen. (Jag vet att det brukar bli några inlägg under sommaren, men det är bättre att inte lova något än att inte kunna hålla det man lovar. Usch. Det där lät konstigt.)

Nu ska jag baka bullar, städa klart och ta emot vår sommargäst i morgonrock. Nej, förresten, jag börjar med att klä på mig så hon inte tror att jag blivit spritt språngande galen!

Ha det gott!

Bilden från juni 2009. Det ser ut som att solen sken mer än idag! Nu håller vi tummarna för uppehåll i morgon då vi har släktträff i min fars föräldrahem.

Buzzador - Knorr Bag of Taste.

När vi bodde i Philadelphia brukade vi fascineras av reklamen för Shake 'n Bake. Fanns det verkligen behov av en färdig kryddmix som man skulle skaka kycklingbitar i? Tydligen var det ett bra koncept, för nu lanserar Knorr "Bag of Taste". Skillnaden med den här produkten är att man faktiskt använder påsen som ett slags lergryta. Faktum är att det funkar jättebra! Smaksättningen är okej, men det känns att smakerna inte kommer från färskvaror. Som snabblösning är det här dock ett bra alternativ. Ni som träffar mig den närmaste veckan har chans att få en påse med smaken Barbeque för att testa själva!

En påse "Lemon and Herb", en paprika och en stor lök tillsammans med några kycklingbröst i bitar blev snabbt till en härligt saftig rätt tillsammans med ris.

Tyvärr hade jag inte kameran beredd när det var dags att äta, men jag lovar att det såg aptitligt ut och att det smakade smaskigt.

Grattis Mamma!

Idag firar min mamma 63 år på jorden. Grattis mamma! Hon får denna fantastiska tolkning av Empire State of Mind i present.

Jag kommer ihåg att man i Glee-avsnittet där man kunde höra New Yorks hyllning också fick en liten släng av "Every rose has it's thorn", så ni får den också. Svulstig rock med stripiga, långa hårmanar framkallar idag moderliga känslor i mitt bröst trots att jag var en stor hårdrocksmotståndare en gång i tiden.

Hanö.

Förra veckan sjöng vi ungdomens lov och jag och min lillasyster (festföremålet självt, hon tog studenten) kunde konstatera att jag är lika gammal nu som min mamma var då jag tog studenten. Djupt...

Efter stor fest och härliga minnen åkte jag, mamma och några av systrarna till Hanö. Vi hade det så mysigt! (Är jag månne en så kallad Mysmamma som man kan läsa om i det nya numret av Mama?)

Här är den nybakade studenten, tjejen vars goda studieresultat vi firade.

Jag själv med vinden i håret.

På Hanö kan man hitta Bönsäcken. Det är en stenbrygga i ständig förändring. Stenarna flyttar fram och tillbaka med hjälp av vatten och vind. Sägnen säger att Jättekvinnan som bodde på ön hade plockat stenar som hon skulle lägga som en bro till fastlandet för att komma till sin älskade. Hon snubblade och alla stenar föll ur förklädet. Vips, så var Bönsäcken på plats!

Här sitter alla utom jag och tittar ut över vattnet, bönsäcken och fastlandet. Här ser alla rätt normala ut, till skillnad från...

... här. Vi hade väldigt roligt tillsammans!

Två av mina fina småsystrar.

Och här är en till med i rutan.

A. Jag gjorde henne mörkrädd för ungefär trettio år sedan. Hur ska jag fixa det? Betala en bra KBT-terapeut? Haha!

Lite mörkrädda blev vi nog alla då vi besökte Engelska Kyrkogården på ön. Man fick känslan av svensk deckarlitteratur då den är som bäst (Johan Theorin, kanske) och vi bestämde oss för att Någon måste skriva en spännande deckarserie som utspelar sig just här.

Det vackra träkorset är rest till minne av de engelska sjömän som dog då de var i tjänst i flottan som var stationerad här 1810-1812.

I kvällsljuset tog vi en promenad. Vi hittade några riktiga guldkorn. Den här grinden, till exempel.

Visst ser det idylliskt ut?

Med stativ och ett bättre objektiv hade jag kunnat fånga den magiska känslan bättre, men ni får kanske en hum om hur det var den här kvällen.

Ett mäktigt skådespel utspelades mitt framför våra ögon. Magiskt!

I hamnen hörde vi prat och skratt från de många tyskar som satt i sina fina båtar. Det fanns nog en och annan svensk också, men de flesta flaggade rött, svart och gult.

Mamma trodde att vi skulle ta en fiskebåt tillbaka till Nogersund. Jag är glad att vi slapp.

Borta bra, men hemma bäst. Nu får jag umgås med make och son ett par dagar innan döttrarna kommer tillbaka från olika håll i världen.

Svalkar i sommarvärmen...

Iste gjort på smaskig rooibussmak från Chocolatte i Karlskrona. Värt ett besök! Själv var jag inne en stund med två av mina systrar. A bjöd på kokosglass som inte gick av för hackor!

Sveriges Nationaldag 2011.

Dagens sång. Vem är svenskare än Ted Gärdestad? Dessutom gillar jag hans låtar, vilken som helst, bättre än nationalsången.

Dagens utflykt gick till det prisade cafét Konditori Lyran. Charmigt ställe med finfin utsikt. Väl omtalat i fikasammanhang, med all rätt. Kanske inte bästa fikat någonsin, men absolut värt en resa!

Om det här är trälyran som gav stället dess namn låter jag vara osagt, men nog såg det ut...

... som att den har hängt med rätt länge. Jag hade inte velat sitta bakom det ljuva instrumentet.

Visst ser det inbjudande ut?

Tapeten i lilla hallen var alldeles illbedårisk! Den gjorde mig riktigt glad trots att jag vanligtvis inte är den som jublar högt av stormönstrade tapeter.

Sonen testade hållbarhet eller så var han bara kille och/eller tonåring.

Söta barn jag har, eller vad tycker ni?

Oboy, vilket vackert väder!

Tittarstatistiken pekar rakt ner i backen. Jag misstänker att det har att göra med det underbara vädret (jag är själv dålig på att läsa bloggar nu) och att jag skriver allt för tråkiga inlägg. Förra sommaren bloggade jag väldigt sporadiskt och jag funderar på att återigen låta bloggen lida lite under de kommande månaderna.

I morgon överger jag familjen för att fira lillasysters student. Jag återkommer först på söndag kväll och jag antar att det inte blir många tillfällen för uppdateringar. Studenten... Det var tider, det! Jag har sett gamla foton på mig själv och kan konstatera att jag led av dålig smak redan på den tiden. Hujedamej! Fast dräkten jag hade sytt till studenten var riktigt snygg och hade sett ruskigt bra ut på någon med en annan kroppsbyggnad än den jag blivit välsignad med.

Dags att pyssla ihop några fler Glad Sommar!-kort till barnens lärare.

Ingarö.

Ingarö, lördagen den 4 juni 2011. (Detta smultronställe tackar vi makens gamla flickvän för.)

Naturen är så vacker i all sin enkelhet.

Sol, värme, bris som man inte fryser av. Underbart. (Fast myrorna var mindre roliga.)

Svenska jordgubbar. Premiär! Söta och goda, precis som utlovat.

Ännu en premiär. Hu! Jag själv doppade inte ens tårna.

På väg tillbaka till bilen fick jag den här bilden i mitt blickfång. Lite japanskt, eller hur?

Härlig eftermiddag.

Vi fick finbesök i eftermiddags. Hela familjen var rätt slö så här helgdagen till ära, men vi vaknade till lite när min syster och hennes små godbitar kom.

Det här är killen som har full koll på hur man använder en iPhone. Hans moster hänger inte med i svängarna då han sätter fart med spelfingrarna!

Mor och dotter i husets skönaste stol. Jag förstår att de gärna besöker S rum då de kommer på besök. Hon har det vackraste ljuset och den bekvämaste sittplatsen. Det är bara den giftgröna väggen som behöver målas om. Jag har en burk silverfärg. Undrar hur det skulle bli med den...

Maken har alltid tankar som snurrar runt i skallen. Till och med då han tar en tupplur är skrivpennan beredd att nedteckna spännande och revolutionära idéer.

Det här är säkert en jättevanlig trädgårdsbuske, men jag har inte orkat ta reda på vad den heter. Fin är den i alla fall då grenarna liksom trillar som ett vattenfall från berget. Jag blir glad varje gång jag ser den. Någon som vet namn?

Rapport med skrytvarning.

I går ringde S halv två och berättade att de hade slutat en timme tidigare än vanligt p g a långhelgen. Hoppsan! Vi hade planerat att hon skulle ta med alla tjejklasskompisarna (sexton stycken, de andra fyra skulle åka direkt till sina lantställen) hem efter skolan och att föräldrarna sedan skulle plocka upp dem klockan sju. Jag såg fem timmars högljutt kacklande och kaos framför. Nog för att jag hade förberett en massa material, men skulle de inte tröttna efter ett tag? Vilken tur att bussarna var försenade, att tjejerna gick till Centralen från skolan och att alla som kom blev helt pysselabsorberade!

Jag hade fixat tacos, köpetårta (höjden av lyx enligt S) och en stor godisskål. Min "chef" hade skänkt en massa gamla produktprover, så det fanns pyssel överallt. Vi hade också laddat upp med pärlplattor och inspiration att göra halsband och örhängen, så nog fanns det att göra. Jag visste att ett par av kompisarna är lika glada i pyssel som vi, men de andra... Låt mig bara säga att de var helnöjda! Jag var den mest avundsvärda mamman i hela världen och vårt hem var Pysselparadiset. Dessutom hade jag i min iver att fixa en godisskål som inte skulle vara rena bakteriehärden valt klubbor, kolor och karameller med omslag och tuggummin (man kan köpa mina gamla favoriter Jenka, Shake, Dance och vad de heter i påsar), och hade tydligen fått till den ultimata godisblandningen. Ja, det kan ju också vara så att denna samling tio- och elvaåringar var ovanligt positiva, men de var så glada, tacksamma och nöjda att jag var riktigt överraskad!

Jag var ensam vuxen, men kalasföremålet var vänlig nog att rycka in som instruktör i stället för att pyssla själv. Med anledning av detta tog jag bara tio bilder. Hälften var dåliga och hälften gick inte att använda. Här får ni i alla fall se de goda tårtorna i sin suddiga prakt.

Långhelgen gjorde att det var tjockt av bilar ut ur stan, så de sista gästerna åkte inte hem förrän halv åtta. S kalas var enligt några av gästerna "det bästa kalaset någonsin" och enligt resten "jätte-, jätteroligt"! Jag kan konstatera att det var en fest som jag oroade mig över helt i onödan.

Ännu en granne...

... har gått bort. Två av de fem familjer som bor runt vårt hus har förlorat en man och make. Två kvinnor har blivit änkor. H var åttio år och hade varit sjuk länge, men hans fru var ändå oförberedd. Det är svårt att hjälpa till. Vi finns här. Vi äter middag varje dag. Du kan alltid komma förbi. Jag undrar om de förstår att jag faktiskt menar det jag säger?

Kalas.

Vår yngsta fyller år en vecka innan jul. För tio månader sedan började hon planera sitt kalas. Hon funderade på hur hon skulle lösa problemet med att klasskompisarna skulle bytas ut, vad gästerna skulle få att äta och vad man skulle göra när maten och godiset var uppätet. Dessa funderingar har gått många rundor sedan dess. Kalaset blev uppskjutet. Och uppskjutet. Och uppskjutet. Ända tills idag. Idag smäller det! Vi ska ha Pysselkalas, trots att storasysters körledare inte gav henne ledigt. (E har pysslat sedan hon var pytteliten och har både pedagogiska och inspirerande talanger. Jag hade kallt räknat med hennes assistans. Varken maken eller sonen kan fylla hennes skor... Men, men. Har man viktiga uppdrag så har man.) Det är laddat med tacos, tårta, godis och massor av pysselmaterial här hemma. Nu hoppas vi bara på att alla som kommer tycker det är lika roligt med pärlor, papper, lim och andra pryttlar som vi gör. Håll tummarna!

Ps: Min söta lillasyster skickade ett Må bättre-paket. Tack, tack T! Jag blev så glad och genast lite piggare. Carmexburken hade allra bäst uppiggande effekt.