Förra veckan började jag och sonen med projekt surdegsbröd. Vi hade båda läst in oss på hushållets nyaste bok, nämligen Martin Johanssons "Surdegsbröd", och kände att vi nog måste testa. Sagt och gjort, en liten påse rågmjöl inhandlades och så började vi vår rågsurdegsgrund. Troget har vi tagit hand om den enligt alla instruktioner och idag var det så dags att baka de första limporna.
Jag bakade honungsbrödet på sidan 59, och det visade sig vara ett riktigt bra val. Strax innan midnatt var det dags för mig, maken och min lillebror att provsmaka varsin skiva, eller kanske två. Oj, så gott! Jag försöker att inte äta så mycket bröd, så jag njöt länge av den knapriga skorpan och det smakrika brödet med smält Bregott.
Nu gäller det att hålla liv i vår surdeg så den kan få vara med om fler äventyr. Potatisbrödet ser nämligen också väldigt gott ut! Det tar sin tid att baka på det här viset, men det är en upplevelse som sträcker sig långt förbi bara ätandet. Stresshantering i form av väntan, degknådning och att bara uppleva den fantastiska doften av nybakat är värt mycket. Nu hoppas jag att barnen blir lika förtjusta i brödet som jag när det är dags för frukost i morgon! Fram tills dess tror jag att jag kommer att drömma om Klackamåla, fars föräldrahem. Där bakar vi Håkanssons fortfarande Klackamålabröd i stort tråg. De bröden får dessutom åka skjuts in i en "riktig" stenugn. Det ultimata brödet. Tunna skivor med Bregott och honung på kan få mig att smälta när som helst!
