Jag undrar ibland hur det kommer sig att jag kommer ihåg det jag kommer ihåg. Mitt minne verkar vara rätt irrationellt. I går kväll när jag hade lagt mig och maken satt kvar vid datorn och jobbade bad jag honom att just där och då söka upp Demis Roussos på Spotify eller Tuben för jag var bara tvungen att lyssna på Forever and Ever. Jag vill påpeka att jag inte hört den låten sedan skivspelaren kastades ut ur mitt föräldrahem, men just där och då, i går, var det precis den jag ville höra. Jag blev så nostalgisk så tårarna trängde fram. Inte konstigt att Forever and Ever fick en plats på "True 70s Love". (Där har ni för övrigt en stunds härligt örongodis.)
Ha en riktigt härlig fredag!
Bild från www.paperblog.fr.
2 kommentarer:
Hahaha, Demis Roussos! Vilka minnen det väcker!
Som nybakad student åkte jag och en kompis in till Åhléns i city och där satt Demis och skrev autografer. Folk köade i långa banor, men jag och kompisen gick fram till disken från helt fel håll, innan någon hann stoppa oss.
Jag fick min autograf på baksidan av betyget, men när jag kom hem upptäckte jag att någon hade stulit det...
Ha det gott och trevlig helg!
Jag har också undrat över det där, vad är det som gör att vissa saker fastnar i minnet och andra inte? Mitt minne är fullt med mängder av onödigt vetande och de enda tillfällen jag tycks få användning av allt det där onödiga vetandet är vid frågesporter in real life eller då man ser på dem på tv (som "På spåret" och liknande). Men då är jag ju också okrossbar. ;)
Men visst är det härligt att man numera kan kolla upp alla gamla musikgodingar på internet? Mycket nostaligi. ;)
Ha en solig och fin helg!
Kram Lotta
Skicka en kommentar