Jag vet inte vad det är med mig. Den senaste tiden har jag haft det så bra på alla sätt och vis, men jag börjar lipa för ingenting. Allra helst för allt som är vackert eller olyckligt. Jag har gråtit över vänner som mår dåligt på olika sätt, för lilla katten som blir förvägrad kattungar, för alla som inte hittar kärleken, för de som tror att de hittat kärleken men för sent inser att det var fel, för förlossningar på TV, för mina scrapalbum (jag har tittat igenom nio års scraptimmar, det blir en del), för den vackra naturen, för musik som jag lyssnar på, för nostalgiska minnen, ja, det finns ingen ände på tårarna! Fast det är rätt skönt att gråta också. Nödvändigt också?
Mer än lovligt blödig blir jag av den här fina texten från filmen Enchanted som vi var och såg på med barnen i måndags kväll:
So Close- Jon McLaughlin
You’re in my arms
And all the world is calm
The music playing on for only two
So close together
And when I’m with you
So close to feeling alive
A life goes by
Romantic dreams will stop
So I bid mine goodbye and never knew
So close was waiting, waiting here with you
And now forever I know
All that I wanted to hold you
So close
So close to reaching that famous happy end
Almost believing this was not pretend
And now you’re beside me and look how far we’ve come
So far we are so close
How could I face the faceless days
If I should lose you now?
We’re so close
To reaching that famous happy end
And almost believing this was not pretend
Let’s go on dreaming for we know we are
So close
So close
And still so far
7 kommentarer:
Det är skönt att gråta! Jag trodde att JAG var världens blödigaste, gråter när jag tittar på konståkning, när någon gör snälla saker, när barnen bara är FÖR söta, ja för typ vad som helst... men efter att ha läst detta tror jag nästan att du verkar matcha mig :-)
Kram
Det är okej att gråta utan att egentligen veta varför! Vi kan gråta tillsammans, du och jag :-) Vindarna vänder och snart blir alla så glada de förtjänar, inte sant? Hurra för oss, för att vi är människor med känslor. Tänk så hemskt det vore att aldrig känna något? Många kramar!
Oj nu börjar jag nästan gråta. Fiffi skrev så fint här ovan också! *kramar*
Jag känner igen mig i det du skriver. Jag kan var väldigt blödig när det handlar om barn, natur, vackra ting m.m. Men som du oxå skriver så är det väldigt skönt att få gråta en skvätt nu och då =) Det är ju tur att vi är kvinnor, det är ju liksom mer tillåtet för oss att gråta då man ser en förlossning på tv, eller då ett djur måste avlivas i tv-serien veterniärerna, eller då ett förälskat par äntligen får varandra =)
Kram
Jag är också en sådan känslosam människa som har lätt att gråta för alla möjliga - och omöjliga - saker. Då ska man sätta på en riktig snyftarFILM och få gråta ut sen känns det oftast mycket lättare!!!!
Vad skönt det är att det inte bara är jag som kan vara så där blödig och lättrörd - för i bland snyftar jag verkligen för allt & ingenting!
Kram!
Den låten är verkligen underbar. Jag nötte den dag och natt 24/7 hur länge som helst sen jag sett filmen på bio. nu har jag börjat tröttna lite... eller tröttnat, men jag känner inte samma känsla när jag hör den längre. förr kunde jag få klump i halsen av den, men nu bara svischar den förbi.
men nu har jag vilat från den ett tag, så jag ska nog ta och börja lyssna på den igen för texten är ju SÅ vacker, melodin är SÅ perfekt och så smälter man av jon's röst. sen tänker man på scenen på balen när de dansar och han sjunger med i texten :')
Skicka en kommentar