Under fredagskvällen hade jag och maken turen att få vara med på ett livsbejakande 40-årsfirande. Så härligt och positivt! Själv träffade jag personer som jag inte sett sedan jag var drygt 20, men de såg precis lika fina ut som då. (Visst är det konstigt att det ibland känns som tiden stannat då man är med människor i sin egen ålder? Det är på något vis svårare att ta till sig rynkor och gråa hår på någon som man lärt känna som tonåring.) Bandet som spelade gjorde mig glad. Maken tyckte att de var väldigt duktiga, men konstaterade också att han som gammal gubbe mer uppskattar att tala med intressanta personer i normalt tonläge än i skrikläge. Jag kan konstatera att han idag fortfarande är hes.
Fars dag firades hela söndagseftermiddagen och kvällen (fast under den senare var jag på körövning, underbara julkörövning). E hade bakat en perfekt kladdkaka och dekorerat den på bästa Martha Stewart-sätt. Jag är så tacksam över att alla oändliga pysseltimmar med mina barn har gett frukt. Numera tar de initiativ till egna skapandeprocesser. Visst är det roligt då de ber om råd och hjälp, men det mesta klarar de själva. E har till och med fotat själv! "Tänker du lägga upp tårtan i din blogg?" Omtänksamt, eller hur?
Tårtbakerskan har också kommit på ett sätt att pimpa naglarna med You Dos glitter. Jag kan konstatera att hennes naglar ser bra mycket snyggare ut än mina. Hon maskerade nageln, målade tippen med vitt nagellack och strödde glitter över innan det hann torka. Efter någon timme täckte hon allt med ett lager grundlack och dekorerade sedan med en självhäftande blingblomma.
2 kommentarer:
Snyggsnygga naglar och kakan ser RIKTIGT god ut minsann! Mmmm...
Såna naglar kostar multum på salong! Hon kan öppna eget i garaget kanske?
Skicka en kommentar