Kratta, kratta.

Nej då, jag känner mig inte som en kratta. Självförtroendet är på topp. Däremot har jag nu en blåsa i handen. Jag får skylla mig själv som inte hade på mig arbetshandskar då jag krattade upp de årliga 10 sopsäckarna med löv i morse. Ett hörn i trädgården är kvar, men det blänger jag bara åt. Det är nämligen det hörn som gränsar åt två av våra grannar. Mycket snälla och rara, men ingen av de fyra äldre ägarna orkar kratta löv. Därav den enorma ansamlingen i just vårt hörn. Alla löv hamnar liksom där naturligt. Nåja, jag borde väl istället för att klaga gå över och kratta löven efter deras sju ekar också! (Eller inte, förresten. Så snäll är jag inte...)