... för femton år sedan. Klaus var "vis man" (little did I know how true this was) och själv var jag en glad violinist. Jag frågade honom om han visste var g-strängen på en fiol satt och han klarade visst av uppgiften. (Pust. Vilken tur. Annars kan man ju inte veta hur det hade slutat.) Jag är glad och tacksam för att vi valde att dela livet med varandra. Femtonårsjubileum minsann! Tanken svindlar och det känns som om alla år fladdrat förbi i alldeles för hög hastighet.
Kvällens julkonsert var så proffsig! Jonathan Bautistas Julbetraktelse löpte som en röd tråd genom kvällen och manade till små skratt och stor eftertanke. Beatris Bertilson hade styrt upp sina übermusikaliska släktingar och vänner och resultatet blev juligt, vackert, glammigt och minnesvärt. Jag önskar att jag kunde dela med mig lite här.
1 kommentar:
Hade väldigt gärna varit där och kollat. Härligt med lite riktig julstämning.
Skicka en kommentar