onsdag 4 mars 2009

Tankar - En sann historia (Varning! Långt.)

Det är möjligt att den här historian är lika (o)sann som vissa andra berättelser, så ta den med en nypa salt.

Jag lever ett ganska spännande liv. Det är så spännande att jag blivit intervjuad av diverse olika författare som sedan har valt att använda mitt liv i sina storsäljare. OBS! Alla namn är naturligtvis utbytta. Se själva:

Mari Jungstedt (Den mörka ängeln, 2008):

"Knutas danska hustru var på väg till jobbet som barnmorska på Visby lasarett. Hon hade börjat promenera varje morgon före frukost i ännu ett av sina otaliga försök att gå ner i vikt. Knutas upplevde inte hustruns rondör som något problem, men hon gjorde ständiga försök att bli av med sin extrakilon. Nu skulle hon pröva GI-metoden som alla andra. Följden blev att när hon stod för matlagningen bestod måltiderna av kött, fisk och sallader. "

"Det var alltid samma sak med Line. Hon började entusiastiskt och storstilat varje gång hon bestämde sig för att gå ner i vikt. Skaffade alla program och motionsredskap och fyllde kylen med nyttig mat. Det brukade hålla i max två veckor."

Och annars då? Datorn är fortfarande paj. Jag kan inte ladda upp foton, scanna, skriva, surfa eller något annat som är datorrelaterat. Ikväll skriver jag på makens gamla bärbara som snabbt blir överhettad och dessutom förlorar kontakten med nätverket allt som oftast. Därför kan jag inte ens surfa och besöka era bloggar... Jag läser istället. Tänkte att jag skulle frångå mina eviga deckare och försöka lära mig något samtidigt som jag läser. Jag kanske skulle plocka fram mina läroböcker i italienska?

Jag började gå en kvällskurs i italienska då lilltjejen var ett halvår gammal. Jag körde bilen in till Stureplan, lämnade över förarsätet till maken, tog emot hans månadskort och tog mig till kurslokalen. Min lärare var en ung, Stureplansvacker kvinna som hade mycket skinn på näsan. Dessutom förväntade hon sig att man skulle plugga i veckorna och att man skulle kunna läsa texter högt utan att uttala allt fel... (1: Jag hade inte mycket tid att studera med tre barn 4 år och yngre. 2: Efter att ha gått igenom hela skoltiden som duktig elev var det hemskt pinsamt att alltid vara den som inte hade hängt med i läxläsandet.) Som ni kanske gissar gav jag upp efter sisådär sex veckor. Men böckerna finns ju kvar. Och det finns en tillhörande cd-skiva, så jag skulle nog kunna tjuvstarta med självstudier! Bueno, eller vilket ord som nu kan tänkas passa.

Till slut vill jag säga att jag är tacksam över den uppfostran jag har fått. Jag är ledsen om jag någon gång verkat vara en Besserwisser. Våra föräldrar har alltid talat om för mig och mina syskon att vi är bäst, men de har också lärt oss att alla människor är lika mycket värda.

Besserwisser (tyska besser, bättre och Wisser, vetare; "en som vet bättre") är en pejorativ term för en person som upplevs anse sig veta bättre än andra, då en besserwisser tenderar att ofta och gärna upplysa världen om sina (eventuella) kunskaper. Ordet viktigpetter är en ungefärlig svensk synonym.

Källa: Wikipedia

Kom ihåg att se varandra. Utan olikheter blir världen en otroligt trist plats att vistas på. Ge en komplimang till någon som du kanske brukar se förbi. Räck ut handen till någon du ser ner på. Ge en kram till någon som behöver en. Skicka en rolig historia till någon som har det svårt. Ring till en "long lost friend". Kram på er som har orkat läsa ända hit!

2 kommentarer:

Zarah sa...

Du är ljuvlig. Kram!

Helen sa...

Vilket härligt inlägg! Utdraget ur Mari Ljungstedts bok skulle kunna vara hämtat ur mitt liv också!