Det är snart dags att välja. Röstkorten är i detta nu på väg till en brevlåda nära dig och nära mig. Vad är det då vi ska välja mellan? Blått eller rött? Pest eller kolera? Ja, så känns det för mig i år. Jag är ingen trogen väljare. Jag har sedan första gången jag fick välja röstat kors och tvärs över partigränserna. Jag vet vad jag tycker. Problemet är att det inte finns något parti som tycker som jag!
Det senaste året har min man blivit otroligt intresserad av politik, fast kanske mest av ekonomins historia och utveckling. Detta har gjort att jag har fått lyssna på långa utläggningar om vad pengar egentligen är och hur galet vårt system fungerar. I början tyckte jag mest det var uttröttade, men i takt med större kunskap har jag (fast säg inget till maken...) blivit riktigt intresserad.
Kunskap kan vara ganska jobbig att hantera. Man kan leva bekvämt i okunskap. Det är det många som gör. Man tycker som ens föräldrar tyckte. Man tycker som man tror att man ska tycka. Möjligtvis tycker man likadant som de som fixar så man kan få eller behålla en bättre position. Det sistnämnda utgår våra politiker ifrån i valrörelsen. De lovar bort pengar vitt och brett. Varifrån kommer de där pengarna? Vems pengar är det de lovar bort? Mina pengar? Våra? Grannens? Miljonärens? Kändisens? "Statens"?
Hm. Det här tål att tänkas på. Problemet är att jag måste ha tänkt färdigt den 19 september och det vet jag inte om jag klarar.
7 kommentarer:
Jag är inte lika kinkig som du - egentligen handlar det enbart om val av allians. Antingen tycker man att en allians där en som helst vill kalla sig kommunist kommer till tals eller så tycker man att en allians som vill att arbete ska löna sig kommer till tals. Man behöver inte göra det svårare än så för sig, hälsa Klaus det. ;-)
Pretty mitts!
Ja så enkelt kan man se det. Men om man tänker större och längre så finns det betydligt intressantare och radikalare alternativ.
Ah. Låtom oss höra, jag vill gärna veta hur du tänker! Jag vet att vi har valhemlighet i Sverige, men jag har personligen aldrig känt något behov av att hemlighålla mina blåa sympatier. Vill du inte gå in på detaljer respekterar jag det självklart.
Jag har inga hemligheter. I nuvarande skick kan man visserligen välja om man vill ha ljusblå eller röda parasiter. Enda skillnaden är egentligen procentsatserna. Man behöver lägga ner nuvarande system helt och upprätta en fri kapitalistisk anarkism.
Anarki, säger du. Jag trodde vi talade om alternativ, så det var därför det blev en tankevurpa här. Så länge inte kapitalistisk anarki finns på valsedeln så är det inte ett alternativ, men jag ska hålla ögonen öppna för revolutionen. :-)
Jag vet inget aktuellt valalternativ för att lägga ner rubbet, naturligt nog :) Alla insyltade tjänar för bra på nuvarande upplägg. Det är som sagt en större tanke och ett längre perspektiv. Och jag tror nog inte det behövs revolution. Det räcker med att invänta välfärdsstatens konkurs. Och där är vi som synes på god väg med USA, och halva Europa i bräschen.
Skicka en kommentar