fredag 8 januari 2010

Glasögon.

När jag var 13 år fick jag mitt första par glasögon. Jag gillade inte dem något vidare. Inte alls, för att vara ärlig. Genom åren har jag haft många par, men först nu har jag ett par som jag faktiskt trivs med. Jag har accepterat det faktum att jag är närsynt. (Jag använde linser i några år och älskade det, men efter graviditeten med mellanbarnet gick det inte mer. Sista försöket gjorde jag för bara några månader sedan. Det går bara inte.)

G har klagat på huvudvärk alldeles för många gånger och vi började bli lite oroliga. Killen är smart och kom själv på att det kanske skulle behövas lite synhjälp, så idag tog vi oss till optikern. Sure enough. Om två veckor är vi tre i familjen med glajor. Sonens ska bäras då han läser, sitter vid datorn och gör annat på nära håll. Skönt för honom att inte behöva ha dem på sig hela tiden.

2 kommentarer:

AnnaB sa...

Jag fixar inte heller att ha linser längre och jag har försökt flera gånger. Buhuu... När det gäller barnen så tänker jag på det då och då. Som när L fick för sig att sätta sig på golvet och titta på tv för ett tag sedan. Jag låg nämligen alltid på golvet precis framför tv:n och kollade, i stället för att sitta i soffan och titta. Jag trodde att det var för att jag tyckte att det var bekvämt, men i själva verket så såg jag inget om jag satt i soffan... Tänk så svårt det kan vara att upptäcka. Men L har bra syn än så länge, så vi får väl se. Hoppas det går bra för G med nya glasögonen! Trevlig helg...!

Pernilla / pia74 sa...

Ännu en som inte kan ha linser, i alla fall inte senast jag testade. Min A, 5 år, ska få sina första glasögon och är jätteglad för det (spelar väl in att bästisen har glasögon). Vi hämtade hem några bågar igår för att välja ut ett par och hon har i princip haft glasögon på sig hela tiden sedan dess, trots att det sitter ett Hello Kitty märke mitt i synfältet. Får bara hoppas att hon fortsätter gilla dem! Storebror tycker för övrigt att det är hemskt orättvist att inte han ska få glasögon...