Huvudsaken.

Vår yngsta dotter har sedan hon var mycket liten haft en förkärlek till att klä ut sig, skoja till det, spexa och bjuda på sig själv. Allt i konstens namn naturligtvis, för till vardags är hon otroligt blyg och har precis lärt sig att titta den hon talar med i ögonen. I morse kom hon skridande med denna hög kepsar och mössor som om det vore den naturligaste sak i världen. Till och med den mycket morgontrötte storebrodern började gapskratta. (Blixten tog bort lite av effekten eftersom man inte riktigt ser de svarta mössorna.)