Här sitter jag med foton från midsommarträffen med släkten på fars sida, inköpslistan som G skrev själv när han var sex år gammal, spa-häften från Sárvár i Ungern, program från Svansjön (jag gick med E då hon var liten och dansade balett), fotokalendern från 2003, swappbidrag från Ullis Ö, Anna S, Åza N, Maria L, dikten som maken skrev till mig då vi var rätt nygifta och så mycket mer. Hur ska jag kunna göra mig av med något av det här?
Vad menas egentligen med ordet Lycka?
Är det att med vigselringen fingret smycka?
Är det att slå sig till ro, att bygga sin borg,
eller att dela framgång, att dela sorg?
Är det att få sätta sig till lagad mat och dukat bord,
eller att höra och förstå stumma ord?
Kanske att kramas och sova i samma säng?
Att ha picknick med korg på sommaräng?
Eller är det att roa sig tillsammans, njuta av musik och kultur?
Att vara hennes egen clown och spela filur?
Ja, allt detta och mycket mer,
hoppas du ordets mening ser.
I vilket fall jag en sak vet-
Med min Lycka vill jag vara i evighet.
1 kommentar:
Vilken vacker dikt! :) Så fin.
Jag känner igen det där med att vara en sparare. Jag är själv värsta hamstern och har haft svårt att slänga och göra mig av med. Jag tog en runda härom året och slängde mycket. Men vissa saker kommer vara med mig så länge jag lever. Vissa saker har ett så högt känslomässigt värde att de kommer att bevaras så länge jag finns. De är en del av mig och mitt liv helt enkelt.
Kram Lotta
Skicka en kommentar