Operationsuppdatering.

Operationen gick jättebra, men det visade sig att de hade missat att mamma hade lunginflammation... Först missade de att hon hade struma i flera år, trots mammas egna misstankar och sjukdomen i familjen, och sedan detta. Alltid något man ska lära sig. Att vara tacksam för att hon i alla fall lever och har rösten kvar, kanske? Jag är också glad över att hon verkar ha fått en väldigt duktig kirurg.

Måndag igen.

Måndag = Mammas operation. Inte roligt, men absolut nödvändigt. Jag kommer att gå på tå hela dagen tills jag vet hur det har gått...

Måndag = Kortskissen. (Inget kort från mig den här veckan.)

Måndag = Spännande jobbsamtal. Spännande som i lite läskigt, men mest väldigt... spännande.

Måndag = Schemat tillbaka till normalt läge för barnen. Tre stycken stojande, stora barn i vår lilla hall klockan sju på morgonen. Är de mina, våra? De där stora?

Måndag = Ännu en kvart med Paolo, denna gång med förbränningsprogrammet. Inte fullt lika fruktansvärt som "mage, rumpa, lår", men effektivt.

Måndag = Ny vecka, nya möjligheter och höst i luften. Jag älskar den här tiden på året. När andra deppar ihop känner jag luft under vingarna och nytt hopp.

Invigning Segeltorpsskolan.

Det var fantastiskt, underbart roligt att se den nya, fina Segeltorpsskolan. Tänk, vilka härliga lokaler mina gamla kollegor har fått att arbeta i... Det var nog ingen som riktigt trodde att man skulle slippa de gamla barackerna. Kommunpolitikern som invigde skolan berättade att det här projektet hade varit på gång sedan mitten av sjuttiotalet. Galet!

Lika roligt som att se bygget, om inte roligare, var det att träffa gamla elever och medarbetare. Jag kände mig hemma och det sög lite i lärartarmen. För en kort stund längtade jag tillbaka. (Stunden var som sagt kort...)

Kameran hade jag med mig, men det blev bara två foton tagna. Så typiskt mig! Vid ballongsläppet vaknade jag till och kom ihåg att jag faktiskt hade kameran med mig. Jag fumlade upp den ur väskan och ballongerna hann nästan försvinna innan jag var färdig att närma mig avtryckaren. Så kan det bli.

Slavdrivare...

Hrmff... Det borde vara förbjudet att köra så med stackars otränade, medelålders tanter! Hör du det, Paolo? Eller ska jag kanske vara tacksam över att du inte gör skillnad på folk och folk, utan ger samma möjligheter till kondisträning för alla?

Jag har haft en tränings-dvd med Paolo Roberto liggandes vid teven rätt länge nu. En kvart om dagen, två olika program, och reklam för Paolos sida motimate.se följde med en Topphälsa-tidning. Jag gillade konceptet och tänkte att en kvarts träning borde väl till och med jag klara av. Jag hade inte räknat med Paolos tempo, men till min fördel kan jag säga att jag nu faktiskt har lagt en kvarts träning bakom mig. Jag körde det värsta jag kunde och orkade och flåsade som en blåsbälg. Det stod något om att kolla pulsen då och då, men jag tror att det hade varit negativt för min del. Den pulsen var det visst "Doktor Brian" tyckte jag borde göra något åt. Visst har det blivit bättre den senaste månaden, men tydligen inte lika bra som jag hade inbillat mig.

Nåja. Jag fortsätter, och så länge det går framåt är jag nöjd! Idag ska jag dra med de familjemedlemmar som vill till min gamla arbetsplats för att kolla in de nybyggda, efterlängtade lokalerna. En och annan gammal kollega lär dyka upp. Kul!

Tacksam.

Ibland är det bra att påminna sig själv om att man har det ganska bra. Idag är jag tacksam över att jag får leva just mitt liv. Jag har det inte bara ganska bra, utan riktigt bra. Trevlig helg till er!

"Pulsvärmare" klara. Hösten kan komma!

De två äldsta barnen har Allsång på Skansen tillsammans med alla skolor i hela Stockholm idag. Skansen ska tydligen upplevas i regn, för det har regnat varenda gång sonen har varit där de senaste fyra åren. Det var tolv grader i morse. I förmiddags började det regna, så nu känns det verkligen som att hösten har börjat sitt intåg i sommarhagen!

Eftersom jag huxflux fick några timmar över (jobb som flyttades till fredag) satte jag mig och gjorde pulsvärmarna jag började sticka förra vintern färdiga. De är stickade i en underbar garnblandning av kashmir och silke och sticks inte alls. Jag har redan stickat en trekantsscarf i samma garn, så nu är jag redo att möta mörker och kyla. Kom an bara!

På förekommen anledning.

Det är snart dags att välja. Röstkorten är i detta nu på väg till en brevlåda nära dig och nära mig. Vad är det då vi ska välja mellan? Blått eller rött? Pest eller kolera? Ja, så känns det för mig i år. Jag är ingen trogen väljare. Jag har sedan första gången jag fick välja röstat kors och tvärs över partigränserna. Jag vet vad jag tycker. Problemet är att det inte finns något parti som tycker som jag!

Det senaste året har min man blivit otroligt intresserad av politik, fast kanske mest av ekonomins historia och utveckling. Detta har gjort att jag har fått lyssna på långa utläggningar om vad pengar egentligen är och hur galet vårt system fungerar. I början tyckte jag mest det var uttröttade, men i takt med större kunskap har jag (fast säg inget till maken...) blivit riktigt intresserad.

Kunskap kan vara ganska jobbig att hantera. Man kan leva bekvämt i okunskap. Det är det många som gör. Man tycker som ens föräldrar tyckte. Man tycker som man tror att man ska tycka. Möjligtvis tycker man likadant som de som fixar så man kan få eller behålla en bättre position. Det sistnämnda utgår våra politiker ifrån i valrörelsen. De lovar bort pengar vitt och brett. Varifrån kommer de där pengarna? Vems pengar är det de lovar bort? Mina pengar? Våra? Grannens? Miljonärens? Kändisens? "Statens"?

Hm. Det här tål att tänkas på. Problemet är att jag måste ha tänkt färdigt den 19 september och det vet jag inte om jag klarar.

Kortonsdag hos SWE scrapbook.

Som ni nog märker gör jag fler kort än sidor till fotoalbum, men det är så det faller sig nu för tiden. Idag är det dags för kortonsdag hos SWE. Vi fick chansen att inspireras av Willeas vackra kort och jag fick faktiskt till en lite "shabby chic"-aktig skapelse (apropå inlägget härom dagen).

Fina!

Titta så fina makens mormor och morfar var på sin bröllopsdag! Jag har suttit med Photoshop en stund och trollat bort flugskit och dammfläckar från en scannad bild. En rolig grej var att jag såg att "någon" bland annat hade fixat och trixat med ögonen på brudgummen. Photoshop i sin linda!

Kortskiss no. 103.

Det är måndag och dags för en ny kortskiss, den här gången också ritad av duktiga Peterlina. (Kolla förresten in hennes egen tolkning. Grym!) Här är kortet jag pysslade ihop. (Texten kommer från en sång som jag tror Kjell Lönnå skrivit texten till.)

Buhu!

Idag vinkade vi av makens lillasyster som åkte "hem" till Sydney och sin älskling där efter några veckor i gamla Svedala. Avsked är aldrig roliga, speciellt om man vet att det antagligen dröjer ett tag tills vi ses igen med tanke på avstånd och biljettpriser. Tur att internet finns nu för tiden! Tänk hur det var för svägerskans namne. Även om hon inte fanns på riktigt tror jag att många utvandrare skulle känna igen sig i den fantastiska skildringen av hennes historia.

Hemma på vår gata, men inte i stan...

... har vi städat och fixat halva dagen. Vi fick massor gjort! Det är alltid roligt då alla är med, eftersom det går så mycket fortare. Dessutom är det trevligt med sällskap.

Det här är kanske ingen bild som skulle platsa i en trädgårdsbok, men den visar att jag nu har planterat skotten jag fick från svärmors och svärfars sommarställe. De hade varit så snälla och grävt upp en finfin marktäckare som förhoppningsvis vill ta sig i "rhododendronrabatten".

Efter hårt jobb både inne och ute var det dags att äta gott. Det blev grillad flintastek (19.90 kr/kg på Coop, svårt att slå), vitlöksbröd och diverse grönsaker. Smaskens! Nu är jag egentligen ingen flintasteksälskare, men någon gång då och då kan det vara gott.

I går var lille S här och hälsade på. Han hittade den gula taxibilen som G fick från New York när han var liten. Nostalgi! Nu får den stå på fönsterbänken så man kan se den lite bättre.

Två sådana här stolar har stått som renoveringsprojekt i garaget i eviga tider. Nu var svärfar L så snäll att han lade ner en massa tid för att såga, raspa, fila och måla till de trästycken som behövdes för att göra stolarna användbara igen. Jag är ingen AIK-fan, utan tänkte bara att det skulle vara roligt med ett par gula stolar i trädgården. De lyser verkligen upp!

Titta!

Roliga besökare hela dagen...

Den här lilla godbiten får mitt hjärta att smälta.

Titta, så söt hon är!

De glada ballongåkarna var så nära så jag nästan kunde hoppa upp i korgen med dem. Lite läskigt, men mest väldigt roligt.

Inspiration från You Do.

Här kommer ett par kort som jag pysslade ihop till mässan. Allt material är från You Do.

Jag hade glömt hur snyggt det är med metalldekorationer. Jag vet inte om det är tyngden eller känslan, men jag gillar det. (Det är för mörkt för att man ska kunna se att blomman som sitter bakom den glittriga cirkeln finns där.)

Ett kort i samma färgskala som Lena hade valt till monterdekorationen.

Shabby chic? Nej, inte jag.

Överallt runt omkring mig på väg till montern där jag jobbade under mässan kunde jag se att "shabby chic" totalt regerar i inredningsvärlden. Det märks i scrapbookingsvängen här i Sverige också, så man kan nog säga att min stil är rätt ute. Jag fortsätter scrappa väldigt fyrkantigt. Sidan jag gjorde till blogginlägget hos AMLT idag är inget undantag. Jag tycker att den gör sig bättre i verkligheten än på bild (varken kameran eller scannern lyckades få till det). En sak jag dock är nöjd med är att jag dokumenterat det som är viktigast för dottern just nu och det är ju därför jag scrappar!

Sexton år som fru.

Idag är det sexton otroliga år sedan jag gifte mig med min K. Jag är så tacksam över vårt liv tillsammans. Vi drar i, puttar på och stöttar varandra i äktenskapet. Jag njuter av att känna mig älskad av den som ändå känner mig bäst i hela världen. Det är speciellt. Man brukar säga att tiden går snabbt då man har roligt. Jag kan bara hålla med!

Onsdagen den 18 augusti.

Första skoldagen... Alla vaknade tidigt och vi hade det så trevligt vid frukostbordet! De två äldsta åkte iväg först. Jag tar med mig S och svägerskan in till stan om en stund. Två av oss ska på fyrornas inskolning och en ska gå och klippa sig. Efter det träffas vi igen för att gå på något av Stockholms alla fina museer.

Äldsta dottern har börjat bli mer avancerad i sitt pysslande. Jag ska ta ett bättre foto senare på den fantastiska jeansväska hon sydde av sin brors avlagda jeans.

Montergrannen var vänlig och delade med sig av sina vackra, vita amaryllisar när hon packade ihop i söndags. Blommorna stod bara till i går, men de var underbara under tiden. Förresten har ett under hänt. Jag vet inte hur många gånger jag har försökt spara amaryllisar för att få dem att gå i blom året efter, men jag har alltid lyckats glömma bort dem. Nu kommer en blomma i den kruka som stått i tvättrummet sedan i januari. Jag hoppas få njuta av en härligt julröd skapelse om någon vecka. Så spännande!

Känd från TV?

Svensk Scrapbooking har sedan i våras producerat svensk "scrapbooking-tv". Under mässan gick de runt hos scrapbookinggrossisterna och hörde sig för om höstens trender. Om ni tittar och lyssnar på deras Formexrapport kan ni se och höra en glimt av mig. Läskigt...

Kortskiss no. 102.

Idag är det dags för en härlig skiss som Peterlina har gjort. Håll till godo på Kortskissens hemsida! Här är kortet som jag gjorde till lilla fina Julia.

Skolstartsvecka.

Nu är Formex över. Det gick bra, var roligt och rätt spännande. Dessutom fick jag möjlighet att träffa några "gamla" kunder som jag tycker väldigt mycket om och som det var roligt att byta några ord med. I morgon, eller när det nu blir tid, kommer jag att fota lite av det jag gjorde inför mässan och som sedan ska upp på YouDos hemsida.

På onsdag börjar skolan för våra fina barn. Yngsta dottern börjar i fyran på samma skola som de äldre syskonen och det ser hon verkligen fram emot. Lilla pluttan! När man har eget pendlarkort kan man inte längre räknas som speciellt liten, eller hur?

Skolstart innebär rutiner. Jag älskar vardagen, var sak på sin plats och ordentliga sovtider. Det är just sådant som känns skönt när semestern är slut och sommaren är på väg in i min favoritårstid.

I morgon är det dags för en ny kortskiss. Kika in då!

Förresten måste jag tala om att jag idag för första gången någonsin glömde min brors födelsedag. Han fick ringa själv och ge mig tillfälle att gratta... Skäms! (Fast jag tror att han egentligen ringde för att 1. han var lite uttråkad på jobbet och 2. eftersom vi behövde prata om några praktiska grejer runt en viss transport.)

Det luktar liten bebis.

Jag och flickorna åkte idag över för att, äntligen, få träffa vår nyaste lilla släkting. Ljuvliga Julia, så fin hon är! Tyvärr kunde vi inte stanna speciellt länge eftersom jag hade mycket att hinna med under dagen, men jag vet att jag kommer att träffa den här lilla godbiten en hel del.

Den nyblivne storebrorsan är inte fullt så här glad hela tiden, men ge honom en boll så glömmer han bekymmer såsom små systrar som pockar på föräldrarnas uppmärksamhet!

Nu är det färdigscrappat för ett tag framåt. Torsdag till söndag kan ni hitta mig i monter C 14:21 under Formex-mässan. Med tanke på hur trött jag alltid blir under de här dagarna kommer jag nog inte att skriva så mycket här. Jag hoppas så klart få träffa några känningar. Kommer du?

Jo då, det går rätt bra.

Jag har kommit igång med pysslandet "på kommando" (ibland lite klurigt eftersom inspirationen inte flödar 24 h/dygn, i alla fall inte hos mig). Jag saknar blomsterlandet på Sturkö. Hade jag varit där nu hade jag gått ut och plockat en stor bukett blommor. Här hemma växer det mest bara ulleterneller. De är förvisso jättesöta, men en bukett räcker.

Förresten såg jag att Aftonbladet har en artikel om borrelia. Jag har inte läst själva texten, men nästan precis så där såg mitt "borreliamärke" ut. Själv trodde jag ju att jag hade fått en propp i benet...

Nej, nu måste jag fortsätta. Kände bara att den långa bloggtorkan har gett lite nytt sug i skrivtarmen!

Jag är tillbaka!

Efter en underbar och lång, het sommar är vi hemma igen. Det känns rätt konstigt! Innan vi for städades det ordentligt i alla vrår, så nu var det bara till att tvätta igenom smutstvätten och få in all packning på rätt plats. I kväll ser man semesterspåren i tvättställen som står i vardagsrummet, men annars är allt som vanligt. Tänk så snabbt man vänjer sig!

Jag började hemmalivet med att bli sjuk. I torsdags föddes en vacker liten systerdotter som jag längtar så efter att få hålla, men det får vänta tills jag är feberfri. På torsdag till söndag kommer jag att jobba för YouDo under Formex. Innan dess ska jag hinna pyssla ihop några fler prover/monterdekorationer, så jag hoppas på ett snabbt tillfrisknande.

Rapport om sommaren hinner jag inte med, men jag kan säga att vi har haft det väldigt bra! Nu börjar verkligheten igen. I nästa vecka börjar skolan och det känns fint att alla tre barnen kan ha sällskap till samma ställe. Själv har jag en massa spännande tankar. Efter den här intensiva jobbveckan ska jag försöka sortera dem och bestämma vad som är viktigast. Har ni några bra tips och idéer på något jag borde prova innan jag fyller 40? Jag har två månader på mig...

Utsikten från fönstret i "gula stugan" i Bredavik där jag och familjen huserade den här sommaren. Kväll efter kväll med underbara solnedgångar som inte gör sig på bild. Bara så ni vet.

Far och mamma har planterat och vårdat grödorna i landen. I år har vi kunnat njuta av att plocka mängder av blommor, världens godaste potatisar, rödbetor, lökar, sallat, kålrötter och dill. Ekologiskt och kärleksfullt odlat. Jag kan tala om att det är sådant här som höjer livskvaliteten några snäpp.

Årets roligaste lek kom svågern med till sonens kalas. Har ni lekt "Radar"? Annars kan jag säga att det är att rekommendera, både för barn och vuxna!

Det här huset har min lillebror byggt. Här bor numera mina föräldrar och jag förstår att de njuter av livet här på landet... (Det är för övrigt lika vackert inne som ute!)

Ja, ni ser ju utsikten spegla sig i fönsterglaset. Behöver jag säga mer?