Midsommarafton.

Det blev midsommar i år också, även om barnen inte trodde att det skulle bli så. Stortjejen löste det genom att åka ner till släkten som fick ta hand om henne. De andra två barnen i familjen tjurade över att inte få fira midsommar på Sturkö som vi alltid har gjort. (Nja, vi har varit i Mörtfors några gånger också, och för några år sedan firade vi midsommar i Thailand, så det stämde ju inte riktigt.) Vi överlevde i alla fall och fick en riktigt fin dag. Vilket strålande sommarväder! Det brukar vi inte vara bortskämda med till midsommar, men vi tackade och tog emot.

Jag steg upp tidigt och snodde ihop en Brittatårta, för det måste man äta på midsommarafton.

Tårtan fick följa med till Upplands Väsby där den intogs tillsammans med diverse andra bakverk och dricka. Trevligt!

Det blev ingen midsommarkrans i håret i år, men flickan var lika söt för det. Och klänningen var blommig och fin!

På vägen hem från Väsby stannade vi en stund i Tyresta by där vi åt lite matsäck och umgicks med släkt och vänner. Midsommarstången var ståtlig, men stod lite på svaj. Musiken var fantastisk och jag längtade efter min fiol som låg hemma. (Beatris, Hanna och Rolf, ni var jättebra! Det var någon som spelade dragspel också, men jag såg inte vem det var.) Jag och sysslingen Marie bestämde att det nog är dags att dra ihop en släktträff med alla kusiner, sysslingar och bryllingar. Forsmansläkten från Backen uppe i Umeå har spridit ut sig. Det skulle vara roligt att träffa de släktingar man aldrig träffat förut!

Vi tog en liten kvällspromenad, hela familjen. Som ni ser har vi en knasig katt som gillar att slänga sig både här och där. Hon är dum som ett spån och klok som en uggla.

Här övar lillasyster på texten till Kalle Moraeus "Underbart". Hon har en härlig röst, men det är lite skrattretande att höra henne sjunga om en medelålders mans kärlek! Fniss...

Rosorna i trädgården blommar upp lika fort som de blommar ut. Vi har fått njuta av dem och deras otroliga doft i några dagar och är glada för det lilla.